Öster

För andra betydelser, se Öster (olika betydelser).
 Wiktionary har en ordboksartikel om öster.
Ordbok
Öster markerat på en kompassros.

Öster, öst eller ost är ett väderstreck som anger riktningen vinkelrätt till höger om norr.[1]

Efter natt blir solen synlig först vid horisonten i öster.[1] På norra halvklotet står solen rakt i söder klockan 12 på dagen, på södra halvklotet rakt i norr och försvinner på kvällen under horisonten i väster på både norra och södra halvklotet.

Symbolisk innebörd

Öster har i flertalet religiösa föreställningar en positiv innebörd. I det forntida Egypten sågs öster som källan till all skapande kraft och i antikens Grekland vände man sig österut för att få hjälp av gudomliga krafter. En tradition inom kristendomen har varit att man begravt de döda skådande i riktning mot öster för att de skulle vara vända mot Kristus som på den yttersta dagen kommer från just det väderstrecket. Augustinus menade att bön bör utföras i riktning mot öster.[1]

Etymologi

Ordet "öster" är belagt i svenska språket sedan första halvan av 1400-talet. Ordet stammar från ett gemensamt germanskt ord och är släkt med ordet aurora (morgonrodnad).[2]

Se även

Referenser

  1. ^ [a b c] ”öster - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/%C3%B6ster. Läst 20 februari 2023. 
  2. ^ ”öster | SO | svenska.se”. https://svenska.se/so/?id=197532_1&pz=7. Läst 20 februari 2023.