Abdolhosein Hazhir

Abdolhosein Hazhir
Född1899
Teheran, Iran
Död5 november 1949
Teheran, Iran
Medborgare iIran
Utbildad vidIsfahan Universitet
SysselsättningPolitiker
Befattning
Irans premiärminister
Redigera Wikidata

Abdolhosein Hazhir (persiska: عبدالحسین هژیر) född 4 juni 1902 i Teheran, Iran, död 5 november 1949 i Teheran, var en iransk politiker som innehade flera ministerposter, och däribland var premiärminister, under Mohammad Reza Pahlavi.

Karriär

Abdolhosein Hazhir var son till ämbetsmannen Mohammad Khan Vosugh som var redaktör för den pro-konstitutionalistiska tidskriften Paykān ("Pilen") i Teheran. Han studerade vid högskolan Dar ol-Fonun i Teheran och tog sin examen 1919. Efter sin examen arbetade han som tolk i ryska och franska vid iranska utrikesministeriet. Under Hassan Taghizadehs stöd fick han anställning vid finansministeriet och blev i slutet av 1930-talet vicechef vid Irans centralbank.

Hazhir började sin politiska karriär som handelsminister 1941-1942 och därefter följde en rad uppdrag som inrikesminister, finansminister, transportminister, premiärminister och till sist som hovminister. Under hans tid som premiärminister 1948 förde den islamistiska terrororganisationen Fedayan-e eslam en smutskampanj mot honom.[1] Han mördades i november 1949 utanför Sepahsalarmoskén i centrala Teheran när han var på väg in för att delta i gudstjänst. Gärningsmannen Seyed Hosein Emami Esfahani var medlem i Fedayan-e eslam och inspirerades till mordet av Navvab Safavi.[1][2]

Författarskap

Abdolhosein Hazhir behärskade flera språk och hade ett djupt intresse för historia och Irans internationella relationer. Han skrev flera böcker i dessa ämnen. Till hans främsta verk hör Bā Peterzburg yā Qostantaniya (Med Sankt Petersburg eller med Konstantinopel) om iransk-ryska relationer, Tārikh-e qorun-e vostā (Medeltidens historia) och Tārikh-e melal-e sharq va yunān (Österns länder och Grekland) om Mellanösterns påverkan på grekisk filosofi. Han översatte också böcker av de franska historikerna Albert Malet och Jules Isaac till persiska.[3]

Referenser

  1. ^ [a b] Azimi, Fakhreddin (2003). ”Abd-al-Ḥosayn Hažir”. Encyclopaedia Iranica. https://www.iranicaonline.org/articles/hazir-abd-al-hosayn. 
  2. ^ Sohrab Behdad. ”Islamic Utopia in pre‐revolutionary Iran: Navvab Safavi and the Fada'ian‐e Eslam”. Middle Eastern Studies 33:1: s. 48. 
  3. ^ Asarāfarinān: zendegināme-ye namāvārān-e farhangi-ye Irān (Inflytelserika personligheter: Biografier över Irans kulturella elit), volym 6, Teheran.
v  r
Pahlavidynastin
Kungar
Reza Shah (1925–1941) Mohammad Reza Shah (1941–1979)
Drottningar
Tadj ol-Molouk (1925-1941) Fawzia av Egypten (1941-1948) Soraya Esfandiary (1951-1958) Shahbanou Farah Pahlavi (1959-1979)
Tronarvingar
Mohammad Reza (1926–1941) Reza II (1967–1979) Noor Icke-officiell
Släktmedlemmar
Framstående ämbetsmän
Historiska händelser
Officiella politiska partier
Hezb-e Taraqqi (Framstegspartiet) (1927-1932) Hezb-e Iran-e Nou (Nya Iranpartiet) (1927-1928) Hezb-e Iran Novin (Nya Iranpartiet) (1963-1975) Hezb-e Mardom (Folkpartiet) (1957-1975) Melliyun (Nationalisterna) (1957-1963) Jebhe-ye Melli (Nationella fronten) (1949-) Hezb-e Paniranist (Paniranistiska partiet) (1947-) Hezb-e Rastakhiz (Renässanspartiet) (1975-1978)
Nygrundade institutioner