Andris Piebalgs

Andris Piebalgs
Född	17 september 1957[1] (66 år) Valmiera
Medborgare i	Lettland och Sovjetunionen
Utbildad vid	Lettlands universitet
Sysselsättning	Politiker, diplomat
Befattning
Ledamot av Saeima Lettlands utbildningsminister (1990–1993) Lettlands finansminister (1994–1995) Lettlands ambassadör (1995–1997) EU-kommissionär för energifrågor (2004–2010) Europeisk kommissionär för krishantering (2010–2014)
Politiskt parti
Europeiska folkpartiet Sovjetunionens kommunistiska parti Latvias folkefront Lettiska vägen Lettlands första parti/Lettiska vägen Enhet
Utmärkelser
Tre Stjärnors orden
Namnteckning
Redigera Wikidata

Andris Piebalgs, född 17 september 1957 i Valmiera, Lettiska SSR, Sovjetunionen, är en lettisk politiker och sedan 2004 EU-kommissionär.

Piebalgs avlade högskoleexamen i fysik på Lettlands universitet i Riga 1980 och arbetade därefter som lärare och rektor på Valmieras gymnasieskola. Han var utbildningsminister 1990-1993, ordförande i Saeimas (parlamentet) budget- och finansutskott 1993-1994 där han representerade det liberala partiet Lettiska vägen samt finansminister 1994-1995. Han var därefter diplomat och verksam som ambassadör i Tallinn 1995-1997 och vid Europeiska unionen i Bryssel 1998-2003.

Piebalgs var biträdande statssekreterare med ansvar för EU-frågor 2003-2004 och vid Lettlands EU-anslutning 1 maj 2004 blev han kabinettschef hos landets första kommissionär Sandra Kalniete. Pielbalgs blev EU-kommissionär när Kommissionen Barroso I tillträdde i november samma år sedan Kalniete inte åternominerats av lettiska regeringen och hennes tilltänkta efterträdare, Ingrida Udre, stoppats av Europaparlamentet. Även den tilltänkta ungerska energikommissionären László Kovács mötte motstånd i Europaparlamentet. Först efter att EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso ersatt Udre med Piebalg och bytt Piebalgs och Kovács portföljer uppnåddes enighet med parlamentet.

I Kommissionen Barroso II som tillträdde den 10 februari 2010 ansvarar Piebalgs för utvecklingsbistånd.

Externa länkar

• Piebalgs på EU-kommissionens webbplats