August Kanitz
| August Kanitz | |
 | |
| Född | 25 april 1843[1][2] Lugoj |
|---|---|
| Död | 12 juli 1896[1] (53 år) Cluj-Napoca |
| Begravd | Hajongardkyrkogården[3] |
| Medborgare i | Ungern |
| Utbildad vid | Wiens universitet,  |
| Sysselsättning | Botaniker[2], författare |
| Arbetsgivare | Universitatea Babeș-Bolyai |
| Redigera Wikidata | |
August Kanitz, på ungerska Kanitz Ágoston eller Kanitz Ágost, född den 25 april 1843 i Lugos, Kejsardömet Österrike, död den 12 eller 13 juli 1896[4] i Kolozsvár, Österrike-Ungern, var en ungersk botaniker.
Levnad
Kanitz studerade medicin och naturvetenskap vid Wiens universitet. På förslag från Hugo von Mohl promoverades han till doktor vid Tübingens universitet, Därefter var han professor i naturhistoria vid universitetet i Mosonmagyaróvár (Ungerska Altenburg) från 1869 till 1872 då han blev botanikprofessor vid det nyöppnade universitetet i Kolozsvár. Där ordnade han den botaniska trädgården och anlade ett herbarium. Han grundade och gav ut den botaniska månadstidskriften Magyar Növénytani Lapok från 1877 till 1892.[5] och gav därmed Ungern ett eget botaniskt organ.
Han valdes in i Ungerska vetenskapsakdemin 1880 och tilldelades Rumänska kronorden 1882.
Auktorsnamnet Kanitz kan användas för August Kanitz i samband med ett vetenskapligt namn inom botaniken; se Wikipediaartiklar som länkar till auktorsnamnet.
Valda verk
- Sertum florae territorii Nagy-Kőrösiensis i Verhandlungen der Zoologisch-Botanischen Gesellschaft in Wien, 1862.
- Bemerkungen über einige ungarische botanische Werke i Verhandlungen der Zoologisch-Botanischen Gesellschaft in Wien, 1862.
- Reliquiae Kitaibelianae, Wien 1862-1863.
- Geschichte der Botanik in Ungarn, Hannover 1863.
- Additamenta floram Hungaricam, Halle 1864.
- Versuch einer Geschichte der ungarischen Botanik, Halle 1865.
- Die bisher bekannten Pflanzen Slavoniens, Wien 1866, med Stephan Schulzer von Müggenburg och József Armin Knapp.
- Übersicht der pflanzengeographischen Verhältnisse Ungarns, Siebenbürgens, Dalmatiens, Kroatiens und Slavoniens., Regensburg 1867.
- Reise-Erinnerungen; nach Italien, Innsbruck, Padua, Wien 1872.
- Über Urtica oblongata Koch, nebst einigen Andeutungen über andere Nesselarten, Wien 1872.
- Einige Probleme der allgemeinen Botanik, Regensburg, 1873.
- Catalogus cormophytorum et anthophytorum Serbiae, Bosniae, Hercegovinae, Montis Scodri, Albaniae hucusque cognitorum, 1877, med Paul Friedrich Ascherson.
- Lobeliaceae - Flora Brasiliensis fasc. LXXX, med 7 planscher, Leipzig 1878.
- Plantae Romaniae hucusque cognitae, Kolozsvár 1879-1881.
- Reliquiae Grisebachianae: Flora Europaea, Kolozsvár 1882.
- Botanische Ergebnisse der innerasiatischen Expedition des Grafen Béla Széchenyi, Budapest 1885.
- A növénytannak magyar nyelven való műveléséről, Kolozsvár 1887.
- A növényrendszer áttekintése, Kolozsvár 1887.
- Fundamenta rei herbariae generalis, 1889-1893.
- Cardinal-Erzbischof Dr. Ludwig Haynald als Botaniker, Budapest 1890.
Eponym
Carex kanitzii, Helenium kanitzii och Oxytropis kanitzii är uppkallade efter August Kanitz.
Den ungerska botaniska tidskriften Kanitzia (1992-) är uppkallad efter Kanitz.[6]
Referenser
- Kanitz, August i Österreichisches Biographisches Lexikon 1815–1950, band 3, Verlag der Österreichischen Akademie der Wissenschaften, Wien 1965, sid. 215.
- Isidore Singer, Ludwig Venetianer, 1906, Kanitz, August i Jewish Encyclopedia.
- Anon., 1874, Gallerie Österreichischer Botaniker XVIII: Kanitz, August i Österreichische Botanische Zeitschrift 24:1, sid. 1-16.
- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Kanitz, August, vol. 28, Biographisches Lexikon des Kaiserthums Oesterreich, s. 356.[källa från Wikidata]
- ^ Tört kövön és porladó kereszten : Pusztuló múlt és fájó jelen a Házsongárdi temetőben, 1997, s. 12, ISBN 973-9258-21-2.[källa från Wikidata]
- ^ Källorna är motsägelsefulla vad gäller datum. Österreichisches Biographisches Lexikon anger 13 juli, medan Jewish Encyclopedia anger 12 juli.
- ^ Magyar Növénytani Lapok på Biblioteca Centrala Universitara "Lucian Blaga" Cluj-Napoca.
- ^ J.A. Kovács & B. Takács, 1992, Kanitzia Arkiverad 13 maj 2019 hämtat från the Wayback Machine., 1992, nr 1, sid. 5.
|
