Bevillning

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2023-08)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Bevillning är en extra skatt som staten tillfälligt tar ut när de ordinarie inkomsterna inte räcker till. I Sverige kan bevillningsskatter spåras till 1300-talets början. Vasakungarna fick vid flera tillfällen riksdagen att gå med på bevillningar. Ordet ”bevillning” började användas på 1600-talet; riksdagen ”beviljade” de tillfälliga skatterna. Under det tidiga 1700-talet blev pålagan i stort sett permanent och kallades ”allmän bevillning”. Till bevillningsskatterna räknas tull- och stämpelavgifter, värnskatter och dylikt.

Se även

  • Bevillningsutskottet

Externa länkar

  • Bevillning i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1905)