Bombus melaleucus : Beskrivning, Ekologi, Utbredning, Källor Wikipedia, den fria encyklopedin

Bombus melaleucus

Systematik
Bombus melaleucus Status i världen: Kunskapsbrist^[1]
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Leddjur Arthropoda
Understam	Sexfotingar Hexapoda
Klass	Egentliga insekter Insecta
Ordning	Steklar Hymenoptera
Överfamilj	Bin Apoidea
Familj	Långtungebin Apidae
Släkte	Humlor Bombus
Undersläkte	Cullumanobombus^[2]
Art	Bombus melaleucus
Vetenskapligt namn
§ Bombus melaleucus
Auktor	Handlirsch, 1888
Synonymer
Bombus ramonensis Franklin, 1913^[3]
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Bombus melaleucus är en biart som beskrevs av Anton Handlirsch 1888.^[3]^[4] Den ingår i släktet humlor och familjen långtungebin.^[3] Inga underarter finns listade.^[5]

Beskrivning

Huvud och mellankropp har en blandning av korta, ljusgrå hår och längre, svarta. De tre främre tergiterna^[a] är svarta, de följande vita. Vingarna är mörkbruna med kraftig, violett glans.^[4] Längden är omkring 16 mm för arbetarna, 15 mm för hanarna och 24 mm för drottningen.^[6]

Ekologi

Arten förekommer i tropiska regnskogar i Anderna på höjder mellan 1 500 och 2 700 m.^[6]^[1] Arbetarna är aktiva från december till januari, medan hanarna kommer fram i mitten på januari.^[1] Födan insamlas framför allt i trädkronorna. Bona, som normalt antas vara underjordiska, är relativt små för att vara från en tropisk humla. Arbetarna försvarar energiskt sina bon.^[6]

Litet är känt om arten, så Internationella naturvårdsunionen (IUCN) klassificerar den under kunskapsbrist (DD). De betraktar humlan som troligtvis naturligt sällsynt, men de konstaterar emellertid att habitatförlust till följd av uppodling är ett möjligt hot.^[1] Även det intensiva skogsbruket har framförts som ett hot mot arten.^[6]

Utbredning

Utbredningsområdet omfattar Bolivia (departementet La Paz), Colombia (departementen Cauca, Magdalena och Meta), Ecuador (provinserna Esmeraldas och Tungurahua), Peru (provinsen Lima samt regionerna Ancash, Ayacucho, Cuzco, Huánuco, Ica och Piura) samt Venezuela (delstaten Amazonas).^[7]

Källor

^ [a b c d] Rasmussen, C. 2013 Bombus melaleucus . Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 10 maj 2024.
^ ”Cullumanobombus” (på engelska). Natural History Museum, London. http://www.nhm.ac.uk/research-curation/research/projects/bombus/cu.html#melaleucus. Läst 14 januari 2015.
^ [a b c] ”Bombus melaleucus Handlirsch, 1888” (på engelska). ITIS. https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=714819#null. Läst 9 maj 2024.
^ [a b] Anton Handlirsch (1888). ”Die Hummelsammlung des k. k. naturhistorischen Hofmuseums” (på tyska). Annalen des k. k. naturhistorischen Hofmuseums (Naturhistorisches Museum Wien) 3 (3): sid. 20. http://www.landesmuseum.at/pdf_frei_remote/ANNA_3_0209-0250.pdf. Läst 29 augusti 2015.
^ Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (red.) (2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/search/all/key/bombus+melaleucus/match/1. Läst 14 februari 2015.
^ [a b c d] Wolfgang Hoffmann, Alexandra Torres och Peter Neumann (2004). ”A scientific note on the nest and colony development of the Neotropical bumble bee Bombus (Robustobombus) melaleucus” (på engelska). Apidologie 35. doi:10.1051/apido:2004011. https://hal.archives-ouvertes.fr/hal-00891819. Läst 10 maj 2024.
^ J. S. Moure och G. A. R. Melo (17 juli 2023). ”Bombus (Robustobombus) melaleucus Handlirsch, 1888” (på engelska). Moure's Bee Catalogue. https://moure.cria.org.br/catalogue?id=111944. Läst 9 maj 2024.

Kommentarer

^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har sex sådana, hanen sju, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.