Brandspruta
- Den här artikeln handlar om brandsläckningsutrustningen som tidigare även kallats eldspruta. För vapentypen eldspruta, se eldkastare.
Brandspruta, tidigare även "eldspruta",[1][2] är ett samlingsnamn oftast för en pump eller liknande som används vid släckning av bränder. Brandsprutor har därför funnits vid brandsläckning sedan den första enkla handpumpen tillverkades. Brandsprutor fanns redan i Romarriket.
Brandsprutor klassades förr i tiden som lätta brandsprutor, som var bärbara eller kunde göras bärbara för högst 2 man, eller som kärrspruta där brandsprutan placerades på en kärra, ett dragfordon som kunde dragas för hand eller av hästar eller andra dragdjur. I en del fall kunde den dragna brandsprutan avställas och bäras av 4-6 man.
I mitten av 1800-talet kom brandsprutor där pumpen drevs av en ångmaskin. Runt sekelskiftet 1800/1900 kom de första prototyperna av den motordrivna brandsprutan. Motorfordonets motor kunde då även driva brandpumpen, och här fick man en beteckning som kallades pumpautomobil, automobilmotorspruta, senare bilmotorspruta, idag släckbil.
Brandsprutor kan delas in i olika kategorier
- Handspruta - Där brandsprutan drivs för hand t.ex. handtryckspruta eller handkraftspruta som bars, drogs på kärra eller drogs efter häst.
- Ångspruta - Brandsprutan drivs av vattenångan från en ångmaskin.
- Kolsyraspruta - Brandsprutan drivs av trycket från kolsyran
- Motorspruta - Drivs av motor som kan vara bensin, diesel, elmotor.
Brandsprutor förvarades i ett spruthus, ofta en enkel förrådsbyggnad för gemensamt brandbekämpningsmaterial i en bys centrum.
Referenser
Noter
Externa länkar
- Museiverksamheten Räddningstjänsten Syd: Ordlista
