Cyperns geografi
| Cypern (Κύπρος / Kıbrıs / Cyprus) | |
| Ö | |
 | |
| Länder |  Cypern,  Nordcypern,  Akrotiri och Dhekelia |
|---|---|
| Huvudstad | Nicosia (Cypern) Nordnicosia (Nordcypern) Episkopi (Akrotiri och Dhekelia) |
| Area | 9 251 km² |
| Folkmängd | 788 457 |
| Befolkningstäthet | 85 invånare/km² |
| Tidszon | UTC+2 |
| - sommartid | UTC+3 |
Cypern är en ö i Medelhavet och hör geologiskt ihop med Mindre Asien, vars sydliga berg fortsätter i öns parallella kedjor. Kyreniabergen följer kusten i norr. Innanför den smala kustslätten i söder utbreder sig Troodosbergen med högsta toppen, Olympus (1 952 m). Det centrala låglandet Messariaslätten, har Cyperns bördigaste jordar, delvis konstbevattnade. I bergen växer buskskog (macchia) och pinjer. Öns mäktiga skogar (tall, ek, ceder) skövlades redan under forntiden. Cypern har utpräglat medelhavsklimat med heta, torra somrar och milda, fuktiga vintrar; Troodosbergens toppar är dock snöklädda på vintern.[1]
På ön finns staten Republiken Cypern som har de jure[2] suveränitet över ön med undantag för de brittiska militära baserna i Akrotiri och Dhekelia. Republiken Cypern är i praktiken uppdelad i två huvuddelar; området under effektiv kontroll av Republiken Cypern, som omfattar cirka 59% av öns yta, och det turkiskt kontrollerade området i norr,[3] som kallar sig Turkiska republiken Nordcypern och endast erkänns av Turkiet, som täcker cirka 36% av öns yta.
Källor
- ^ Alla Världens Länder 2000 Bonnier Lexikon
- ^ ”Cyprus” (på engelska). Britannica.com. http://www.britannica.com/EBchecked/topic/148573/Cyprus. Läst 7 oktober 2011. ”Two de facto states currently exist on the island of Cyprus: the Republic of Cyprus (ROC), predominantly Greek in character, occupying the southern two-thirds of the island, which is the original and still the internationally recognized de jure government of the whole island...”
- ^ ”According to the United Nations Security Council Resolutions 550 and 541” (på engelska). Un.org. Arkiverad från originalet den 24 maj 2012. https://archive.is/20120524192335/http://www.un.org/documents/sc/res/1984/scres84.htm. Läst 27 mars 2009.
| ||||||||
