Daniel Alfredsson

För regissören, se Daniel Alfredson.
Daniel Alfredsson
Daniel Alfredsson Wings 131101.png
SmeknamnAlfie
NationalitetSverige Sverige
Kanada Kanada
Född11 december 1972 (51 år),
Göteborg, Sverige
Spelardata
PositionHögerforward
SkjuterHöger
Längd182 cm
Vikt93 kg
Klubbar
Spelade förMölndal Hockey
Frölunda HC
Ottawa Senators
Detroit Red Wings
Övrigt
NHL-draftad133:e totalt, 1994
Ottawa Senators
Proffsår1994–2014
Hall of Fame2022
        Medaljer
Ishockey, herrar
Olympiska spel
Guld Turin 2006 Ishockey
Silver Sotji 2014 Ishockey
Världsmästerskap
Silver Sverige 1995 Ishockey
Silver Tjeckien 2004 Ishockey
Brons Norge 1999 Ishockey
Brons Tyskland 2001 Ishockey
Svenska mästerskap
Guld 2005 Ishockey
Alfredsson i Ottawa Senators 2013.

Hans Daniel Alfredsson, född 11 december 1972 i Bergsjöns församling i Göteborg,[1] är en svensk före detta professionell ishockeyspelare som spelade 17 NHL säsonger för Ottawa Senators och 1 säsong för Detroit Red Wings i NHL. Han representerade Ottawa Senators och var lagets kapten mellan 1999 och 2013. Den 13 september 2016 blev Alfredsson kanadensisk medborgare.[2]

Karriär

Elitserien

Alfredsson debuterade i elitserien som 20-åring när han gick från division 2-klubben Mölndal Hockey till Västra Frölunda HC. Han såg från början mer ut som en hårt arbetande forward än som den stjärna han skulle komma att bli. Under sin debutsäsong 1992-93 gjorde han bara ett mål och fem assist på 20 matcher. Hans genombrott kom istället vid 21 års ålder, under hans andra säsong i elitserien; på 39 matcher gjorde han 20 mål och 10 assist och var en av Frölundas bästa spelare.

NHL

Efter ytterligare en säsong i Frölunda flyttade Alfredsson till NHL-laget Ottawa Senators inför säsongen 1995-96. Klubben hade en turbulent säsong: en general manager och två tränare sparkades, och lagets stjärna Alexei Yashin strejkade. Trots detta gjorde Alfredsson 26 mål och 35 assist för totalt 61 poäng, och belönades med Calder Trophy som ges till ligans bäste nykomling (ett pris som Peter Forsberg för övrigt vann säsongen innan). Alfredsson blev också uttagen till All Star-matchen.

Under Alfredssons andra NHL-säsong, 1996-97, gjorde han totalt 71 poäng och ledde laget till slutspel för första gången i klubbens historia. Den följande säsongen vann Ottawa Senators för första gången Northeast division. Den status Alfredsson uppnått i klubben ledde till att han säsongen 1999-00 blev utsedd till lagkapten efter att Alexei Yashin vägrat spela. Den kontroversielle Yashin byttes sedermera bort, och Alfredsson har sedan dess varit lagkapten i Senators. Trots att Ottawa Senators under 2000-talet varit ett topplag i NHL har man inte lyckets vinna Stanley Cup. Dock tilldelades laget den prestigefyllda Presidents' Trophy säsongen 2002-03, som bästa lag i grundserien.

2004-05 ställdes NHL-säsongen in på grund av en spelarstrejk. Daniel Alfredsson flyttade tillbaka till elitserien och Västra Frölunda HC för att spela. Tillsammans med två andra NHL-spelare, Samuel Påhlsson och Per-Johan Axelsson, bildade han lagets förstakedja. På 15 matcher i grundserien gjorde han 17 poäng, varav 8 mål. Säsongen blev en stor framgång för Frölunda, som vann SM-guld efter att ha vunnit finalen mot Färjestads BK.

Säsongen därpå var NHL igång igen. Tillbaka i Ottawa Senators hade Alfredsson sin poängmässigt bästa säsong någonsin. I en förstakedja med stjärnorna Jason Spezza och Dany Heatley gjorde han 103 poäng, varav 43 mål. Med denna poängskörd var han femte bäst i hela NHL. Senators etablerade sig åter som ett av ligans bästa lag och vann Eastern Conference.

Efter en trög säsongsinledning minskade Alfredssons poängproduktion 2006-07 till totalt 87 poäng, vilket dock fortfarande var bäst av alla svenskar i NHL. Han kom också tvåa i ligans plusminusliga. Framåt vårkanten ledde Alfredsson sitt Ottawa till klubbens första Stanley Cup-final. Han var den förste europeiske lagkaptenen i en Stanley Cup-final och som andre svensk efter Peter Forsberg lyckades han vinna slutspelets poängliga - med 22 poäng, varav 14 mål. Alfredsson var också en het kandidat till att vinna Conn Smythe Trophy, priset till slutspelets mest värdefulle spelare, men det gick istället till Anaheims Scott Niedermayer.

24 januari 2008 slog Alfredsson nytt klubbrekord i Ottawa när han gjorde 7 poäng (3 mål och 4 assists) i en och samma match. I samma veva kom han även att toppa NHL:s poängliga för första gången.

Daniel Alfredsson är en spelare som arbetar hårt i varje byte och deltar i det defensiva spelet. Han är dessutom en bra skridskoåkare med utmärkt spelsinne och skott, vilket gör honom till en högerforward av hög internationell klass. Hans energiska spelstil har dock gett honom en del skadeproblem; åren 1997-2000 spelade han mindre än 60 matcher varje säsong. Även om han sedan dess haft relativt lite problem med skador, så missar han i snitt fyra-fem matcher per säsong och har inte spelat en hel NHL-säsong sedan han var nykomling 1995-96.

Daniel Alfredsson har blivit uttagen i NHL:s All Star-matcher vid sex tillfällen - 1996, 1997, 1998, 2004, 2008 samt 2012 då han även var lagkapten för Team Alfredsson - och är dessutom en av fyra svenskar som nominerats till NHL Second All-Star Team (de andra tre är Börje Salming, Mats Näslund och Mats Sundin).

7 april 2010 gjorde Alfredsson sin 1000:e match i NHL. Han blev den åttonde svensken att nå den milstolpen.[3]

Daniel Alfredsson ingår också i spelarorganisationen NHLPA:s exekutiva kommitté.

22 oktober 2010 gjorde Alfredsson sin 1000:e poäng i NHL. Poängen var mål i öppet mål, 22 sekunder kvar i en match mot Buffalo, vilket slutförde hans hattrick.[4]

Den 5 juli 2013 blev det klart att Senators långvarige lagkapten och stjärnforward Daniel Alfredsson valde att lämna organisationen i och med free agent–perioden 2013 och skriva på för den amerikanska medlemsorganisationen Detroit Red Wings för ett år[5] till ett värde av $5,5 miljoner varav $3,5 miljoner i lön medan resten är prestationsbonusar.[6] Därmed avslutas en 20-årig era med Alfredsson och Senators.

Den 27 november 2014 meddelade Alfredsson att han avslutar sin karriär som spelare. Han tog ett officiellt avsked i Ottawa den 4 december 2014.[7]

Tre Kronor

I landslaget har Alfredsson deltagit i sju VM-turneringar (1995, 1996, 1999, 2001, 2004, 2005 och 2012), vilket gett två VM-silver och två VM-brons. Han deltog i OS i Nagano 1998 och i Salt Lake City 2002. I OS i Turin 2006 spelade han först i Sveriges förstakedja tillsammans med Mats Sundin och Fredrik Modin. Efter gruppspelet fick han ge plats åt Peter Forsberg och flyttades till en kedja med Samuel Påhlsson och Per-Johan Axelsson, kallad Frölunda-kedjan eftersom de också spelade ihop i Elitserien 2005. Sverige tog OS-guld i turneringen och Daniel Alfredsson gjorde fem mål och fem assist på åtta matcher, vilket var bäst i det svenska laget.

Alfredsson deltog också i World Cup-turneringarna 1996 och 2004.

Statistik

Klubbkarriär

    Grundserie   Slutspel
Säsong Lag Liga Matcher Mål Assist Poäng Utv Matcher Mål Assist Poäng Utv
1992–93 Frölunda HC Elitserien 21 1 5 6 8
1993–94 Frölunda HC Elitserien 39 20 10 30 18 4 1 1 2 8
1994–95 Frölunda HC Elitserien 22 7 11 18 22
1995–96 Ottawa Senators NHL 82 26 35 61 28
1996–97 Ottawa Senators NHL 76 24 37 71 30 7 5 2 7 6
1997–98 Ottawa Senators NHL 55 17 28 45 18 11 7 2 9 20
1998–99 Ottawa Senators NHL 58 11 22 33 14 4 1 2 3 4
1999–00 Ottawa Senators NHL 57 21 38 59 28 6 3 1 4 2
2000–01 Ottawa Senators NHL 68 24 46 70 30 4 1 0 1 2
2001–02 Ottawa Senators NHL 78 37 34 71 45 12 7 6 13 4
2002–03 Ottawa Senators NHL 78 27 51 78 42 18 4 4 8 12
2003–04 Ottawa Senators NHL 77 32 48 80 24 7 1 2 3 2
2004–05 Frölunda HC Elitserien 15 8 9 17 10 14 12 6 18 8
2005–06 Ottawa Senators NHL 77 43 60 103 50 10 2 8 10 4
2006–07 Ottawa Senators NHL 77 29 58 87 42 20 14 8 22 10
2007–08 Ottawa Senators NHL 70 40 49 89 34 2 0 0 0 0
2008–09 Ottawa Senators NHL 79 24 50 74 24
2009–10 Ottawa Senators NHL 70 20 51 71 22 6 2 6 8 2
2010–11 Ottawa Senators NHL 54 14 17 31 18
2011–12 Ottawa Senators NHL 75 27 32 59 18 4 2 0 2 0
2012–13 Ottawa Senators NHL 47 10 16 26 33 10 4 6 10 6
2013–14 Detroit Red Wings NHL 68 18 31 49 10 3 0 1 1 2
Elitserien totalt 97 36 35 71 58 18 13 7 20 16
NHL totalt 1246 444 713 1157 510 124 51 50 101 76

Meriter

Klubbar

Referenser

  1. ^ Sveriges befolkning 1990, Version 1.01, Sveriges Släktforskarförbund: Alfredsson, Hans Daniel
  2. ^ Garrioch, Bruce (15 september 2016). ”Daniel Alfredsson thrilled to become a Canadian citizen”. Ottawa Citizen. https://ottawacitizen.com/sports/hockey/daniel-alfredsson-to-become-a-canadian-citizen. Läst 22 september 2016. 
  3. ^ Bjurman, Per (6 april 2010). ”Alfredsson gör match nummer 1 000”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockeybladet/internationellt/nhl/article6905308.ab. Läst 6 april 2010. 
  4. ^ Päiväniemi, Jarkko (23 oktober 2010). ”1000 poäng och hattrick av Alfie”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/internationellt/nhl/article8006819.ab. Läst 23 oktober 2010. 
  5. ^ Roose, Bill. ”Red Wings reach deal for Alfredsson”. RedWings.com. http://redwings.nhl.com/club/news.htm?id=676658. 
  6. ^ Baines, Tim. ”Former Ottawa Senators captain Daniel Alfredsson dons a Detroit Red Wings jersey”. OttawaSun.com. http://www.ottawasun.com/2013/08/30/former-ottawa-sens-captain-daniel-alfredsson-dons-a-detroit-red-wings-jersey. 
  7. ^ http://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/internationellt/nhl/article19970213.ab

Externa länkar

  • Presentation och statistik för Daniel Alfredsson som spelare på Elite Prospects.
  • Karriärsstatistik för Daniel Alfredsson på The Internet Hockey Database
  • Daniel Alfredssons NHL:s spelarprofil
v  r
Vinnare av Calder Memorial Trophy
1933Carl Voss · 1934Russ Blinco · 1935Sweeney Schriner · 1936Mike Karakas · 1937Syl Apps · 1938Cully Dahlstrom · 1939Frank Brimsek · 1940Kilby MacDonald · 1941Johnny Quilty · 1942Grant Warwick · 1943Gaye Stewart · 1944Gus Bodnar · 1945Frank McCool · 1946Edgar Laprade · 1947Howie Meeker · 1948Jim McFadden · 1949Pentti Lund · 1950Jack Gelineau · 1951Terry Sawchuk · 1952Bernie Geoffrion · 1953Gump Worsley · 1954Camille Henry · 1955Ed Litzenberger · 1956Glenn Hall · 1957Larry Regan · 1958Frank Mahovlich · 1959Ralph Backstrom · 1960Bill Hay · 1961Dave Keon · 1962Bobby Rousseau · 1963Kent Douglas · 1964Jacques Laperrière · 1965Roger Crozier · 1966Brit Selby · 1967Bobby Orr · 1968Derek Sanderson · 1969Danny Grant · 1970Tony Esposito · 1971Gilbert Perreault · 1972Ken Dryden · 1973Steve Vickers · 1974Denis Potvin · 1975Eric Vail · 1976Bryan Trottier · 1977Willi Plett · 1978Mike Bossy · 1979Bobby Smith · 1980Ray Bourque · 1981Peter Šťastný · 1982Dale Hawerchuk · 1983Steve Larmer · 1984Tom Barrasso · 1985Mario Lemieux · 1986Gary Suter · 1987Luc Robitaille · 1988Joe Nieuwendyk · 1989Brian Leetch · 1990Sergej Makarov · 1991Ed Belfour · 1992Pavel Bure · 1993Teemu Selänne · 1994Martin Brodeur · 1995Peter Forsberg · 1996Daniel Alfredsson · 1997Bryan Berard · 1998Sergej Samsonov · 1999Chris Drury · 2000Scott Gomez · 2001Jevgenij Nabokov · 2002Dany Heatley · 2003Barret Jackman · 2004Andrew Raycroft · 2006Aleksandr Ovetjkin · 2007Jevgenij Malkin · 2008Patrick Kane · 2009Steve Mason · 2010Tyler Myers · 2011Jeff Skinner · 2012Gabriel Landeskog · 2013Jonathan Huberdeau · 2014 : Nathan MacKinnon · 2015 : Aaron Ekblad · 2016Artemij Panarin · 2017 : Auston Matthews · 2018 : Mathew Barzal · 2019Elias Pettersson · 2020Cale Makar · 2021Kirill Kaprizov · 2022Moritz Seider · 2023Matty Beniers
v  r
Vinnare av King Clancy Memorial Trophy
1988Lanny McDonald · 1989Bryan Trottier · 1990Kevin Lowe · 1991Dave Taylor · 1992Ray Bourque · 1993Dave Poulin · 1994Adam Graves · 1995Joe Nieuwendyk · 1996Kris King · 1997Trevor Linden · 1998Kelly Chase · 1999Rob Ray · 2000Curtis Joseph · 2001Shjon Podein · 2002Ron Francis · 2003Brendan Shanahan · 2004Jarome Iginla · 2006Olaf Kölzig · 2007Saku Koivu · 2008Vincent Lecavalier · 2009Ethan Moreau · 2010Shane Doan · 2011Doug Weight · 2012Daniel Alfredsson · 2013Patrice Bergeron · 2014 : Andrew Ference · 2015 : Henrik Zetterberg · 2016Henrik Sedin · 2017 : Nick Foligno · 2018 : Daniel Sedin & Henrik Sedin · 2019Jason Zucker · 2020Matt Dumba · 2021Pekka Rinne · 2022P.K. Subban · 2023Mikael Backlund
v  r
Vinnare av Mark Messier Leadership Award
2007Brendan Shanahan (november) · Scott Niedermayer (december) · Sidney Crosby (januari) · Vincent Lecavalier (februari) · Roberto Luongo (mars) · Chris Chelios (säsongen) · 2008Mats Sundin · 2009Jarome Iginla · 2010Sidney Crosby · 2011Zdeno Chára · 2012Shane Doan · 2013Daniel Alfredsson · 2014Dustin Brown · 2015 : Jonathan Toews · 2016Shea Weber · 2017 : Nick Foligno · 2018Deryk Engelland · 2019Wayne Simmonds · 2020Mark Giordano · 2021Patrice Bergeron · 2022Anže Kopitar · 2023Steven Stamkos