Danjonmåne

Danjonmåne fotograferad i Örnsköldsvik 2004.

Danjonmåne definieras som en mycket tunn månskära som är synlig inom 24 timmar från nymåne.[1][2] Begreppet myntades av, och har fått låna sitt namn av, den franske astronomen André-Louis Danjon. Begreppet avsåg till att börja med den minsta vinkeln mellan månen och solen, då månen var möjlig att observera och sattes på 1930-talet av Danjon till ungefär 7 grader.[3] Senare beräkningar har givit vid handen att elongationen är ungefär 10,5 grader.[3]

Numera används istället antalet timmar från nymåne, vilket är ett begrepp som är förståeligt även för lekmannen.

Under danjonfasen, 24 timmar före och efter den exakta tidpunkten för nymåne, är inte månens halvcirkel utbildad[4] och månskäran ger då inte sitt vanliga intryck av att vara helt rund.[5]

De huvudsakliga faserna för månen är nymåne, halvmåne och fullmåne. Nymånen är den fas där månen är helt mörk. Av dessa tre faser ligger danjonmånen närmast nymånen. Det är dock riktigare att tala om danjonmånen som en månskära eller en måne i det första eller fjärde kvarteret.

Vid en danjonmåne i det första kvarteret talas även om nytändning.[6]

Månens faser, sedda från norra halvklotet

Se även

Referenser

  1. ^ Joseph Ashbrook (1984) (på engelska). Observing very thin crescents", kapitel 40 i L.J. Robinson och Joseph Ashbrook: The Astronomical Scrapbook. Skywatchers, Pioneers, and Seekers in Astronomy. Sky Publishing Corporation/Cambridge University Press. sid. 200-209 
  2. ^ ”2011-03-05 Mycket tunn månskära i väster”. astroinfo.se. 2011. Arkiverad från originalet den 29 december 2014. https://web.archive.org/web/20141229001148/http://www.astroinfo.se/articles/100/2011-03-05-mycket-tunn-manskaera-i-vaester. Läst 28 december 2014. 
  3. ^ [a b] Mohammad Ilyas (1983). ”The Danjon Limit of Lunar Visibility: A Re-Examination” (på engelska). The Journal of the Royal Astronomical Society of Canada 77 (4): sid. 214-219. http://articles.adsabs.harvard.edu//full/seri/JRASC/0077//0000214.000.html. Läst 28 december 2014. 
  4. ^ Schaefer, Bradley E. (1991). ”Length of the lunar crescent” (på engelska). Royal Astronomical Society, Quarterly Journal 32: sid. 265-277. ISSN 0035-8738. http://articles.adsabs.harvard.edu/cgi-bin/nph-iarticle_query?1991QJRAS..32..265S&data_type=PDF_HIGH&whole_paper=YES&type=PRINTER&filetype=.pdf. Läst 28 december 2014. 
  5. ^ D. McNally (1983). ”The Length of the Lunar Crescent” (på engelska). Quarterly Journal of the Royal Astronomical Society 24 (4): sid. 417-429. http://articles.adsabs.harvard.edu/cgi-bin/nph-iarticle_query?1983QJRAS..24..417M&data_type=PDF_HIGH&whole_paper=YES&type=PRINTER&filetype=.pdf. Läst 28 december 2014. 
  6. ^ ”Nymåne”. Nationalencyklopedin. Bokförlaget Bra böcker AB, Höganäs. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/nym%C3%A5ne. Läst 10 juli 2019. 
v  r
Månen
Geologi
Tidsåldrar
Kollisionsteorin · För-Nectarian · Nectarian · Äldre Imbrian · Yngre Imbrian · Eratosthenian · Copernician
Månhav
(lista)
Mare Anguis · Mare Australe · Mare Cognitum · Mare Crisium · Mare Fecunditatis · Mare Frigoris · Mare Humboldtianum · Mare Humorum · Mare Imbrium · Mare Ingenii · Mare Insularum · Mare Marginis · Mare Moscoviense · Mare Nectaris · Mare Nubium · Mare Orientale · Mare Serenitatis · Mare Smythii · Mare Spumans · Mare Tranquillitatis · Mare Undarum · Mare Vaporum · Oceanus Procellarum
Berg
(lista)
Kratrar
(lista)
Albategnius · Andersson · Aristarchus · Aristoteles · Arrhenius · Bailly · Bergstrand · Celsius · Clavius · Copernicus · Fra Mauro · Fredholm · Gullstrand · Hedin · Humboldt · Janssen · Langrenus · Linné · Longomontanus · Lundmark · Maginus · Metius · Moretus · Petavius · Picard · Piccolomini · Pitatus · Plinius · Rheita · Russell · Rydberg · Shackleton · Scheele · Schickard · Seleucus · Stadius · Stöfler · Svedberg · Thebit · Theophilus · Tycho · Vendelinus · Wargentin
Utforskningen
av månen
Historiska
och nutida
Framtida
Astronomi
Förmörkelser
Månfaser
Nymåne · Halvmåne · Fullmåne · Blå måne · Danjonmåne
Månmeteoriter
Andra ämnen
Jorden