Easyjet

Easyjet
Flygfakta
Bildtext
Callsign	EASY easyJet Switzerland: TOPSWISS
IATA	U2 easyJet Switzerland: DS
ICAO	EZY easyJet Switzerland: EZS
Baser	London-Gatwick (Största basen) Berlin London-Luton (Huvudkontor) Genève Bristol Manchester Basel Milano-Malpensa Lyon Venedig Amsterdam Paris-Charles de Gaulle Nice Edinburgh Neapel Belfast Paris-Orly Liverpool Lissabon
Medlemsklubb	Easyjet lounges (mot betalning)
Buy on board	Ja
Allians	Ingen
Flottstorlek	171 + 56 beställningar easyJet Switzerland: 15
Destinationer	109
Företagsfakta
Huvudkontor	Luton, Storbritannien
Historia
Grundat	1995
Struktur
Dotterbolag	easyJet Switzerland
Övrigt
Webbplats	EasyJet

Easyjet, i marknadsföringssammanhang ibland skrivet easyJet, är ett flygbolag baserat på Luton Airport. Flygbolaget är ett av Europas största lågprisflygbolag och transporterar flest passagerare av alla flygbolag i Storbritannien, och har både nationella och internationella reguljära flyglinjer, med totalt 437 linjer mellan 111 flygplatser i Europa, Nordafrika och Mellanöstern. Flygbolaget erbjuder främst lågprisbiljetter, men används ibland som fullservice-bolag på charterflygningar på uppdrag av andra företag.

Historik

Det här avsnittet behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2017-04)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Flygbolaget grundades den 18 oktober 1995 av grekcyprioten Stelios Haji-Ioannou. Trafiken inleddes den 10 november 1995, med två Boeing 737-200. Flygplanen flögs inledningsvis av GB Airways, därefter av Air Foyle på grund av att Easyjet ännu inte hade fått sitt flygtillstånd. I början trafikerade EasyJet två linjer: från London-Luton till Glasgow och Edinburgh.

Ekonomisk översikt

Easyjet noterades på London Stock Exchange i oktober 2000.

I oktober 2004 köpte FL GROUP, ägare till flygbolagen Icelandair och Sterling, 8,4% av aktierna i Easyjet. Under 2005 ökade FL GROUP sin ägar-andel i bolaget successivt upp till 16,9%, och det spekulerades om att FL GROUP skulle presentera ett uppköpserbjudande för hela bolaget. Men i april 2006 försvann tron på att FL GROUP skulle ta över, efter att de sålde sin andel i företaget.

I november 2005 slutade Ray Webster efter 10 år som VD på Easyjet. Han ersattes av Andrew Harrison.

Marknaden

En av Easyjets första marknadsföringsstrategier byggde på "att göra flygande lika kostnadseffektivt som ett par jeans" och uppmanar resenärer att "låta bli resebyrån". I början bestod reklamen mest av att boknings-telefonnumret var målat i orange på flygplanen.

TV-serien Airline spelades in mellan 1999 och 2007, och gjorde att de flesta i Storbritannien kände till Easyjet. Serien gjorde mycket för att främja flygbolaget under denna tid, även om den inte alltid framhävde Easyjet på ett positivt sätt.

Easyjet har använt ett antal slogans sedan starten. Dess nuvarande slogan är "Come on, let's fly!". Easyjet har tidigare titulerat sig som "webbens favoritflygbolag", som ett svar på British Airways slogan "världens favoritflygbolag". Denna slogan valdes eftersom Easyjet hade sålt en större andel av platserna via sin webbplats än något annat flygbolag.

Easyjet har expanderat snabbt sedan starten 1995, med nya baser både i Storbritannien och i övriga Europa, samt genom ett antal förvärv. Flygbolagets expansion har också medfört en ökning i konsumenternas efterfrågan på billiga resor.

I mars 1998 köpte Easyjet 40% av aktierna i det schweiziska charterflygbolaget TEA Basel för tre miljoner schweizerfranc. Flygbolaget döptes om till EasyJet Switzerland och inledde franchiseavtal med Easyjet den 1 april 1999, efter att ha flyttat sitt huvudkontor till Genèves internationella flygplats. Detta var EasyJets första bas utanför Storbritannien.

Den 16 maj 2002 meddelade Easyjet att de skulle köpa det konkurrerande flygbolaget GO Fly (baserat på London Stansted), för £ 374 miljoner. Easyjet tog över tre nya baser från GO Fly, på Bristol International Airport, East Midlands och London Stansted. Förvärvet av GO Fly nästan fördubblade antalet Boeing 737-300 i Easyjets flygplansflotta.

Under 2001 öppnade Easyjet sin bas på Gatwick flygplats, och mellan 2003 och 2007 öppnade Easyjet baser i Tyskland, Frankrike, Italien och Spanien, vilket gjorde att de växte stort i centrala Europa.

Den 25 oktober 2007 meddelade Easyjet att de hade gått med på att köpa hela aktiekapitalet i GB Airways för £ 103,5 miljoner. Det har använts för att expandera Easyjets verksamhet på Gatwick flygplats och även för att etablera en bas på Manchester Airport.

I juli 2017 startade easyJet dotterbolaget easyJet Europe, baserat i Österrike, som sedan tagit över ägarskap för många plan, för att tillåtas flyga inom EU efter Brexit.^[1]

Destinationer

Easyjet trafikerar flygplatser i ett trettiotal länder i Europa, Mellanöstern och norra Afrika. Flygbolagets hemmabas är på Luton Airport, dock har de sin största bas på Gatwick flygplats som erbjuder 118 destinationer. EasyJet har även andra baser över hela Europa där de största är i ordning: Berlin, London–Luton, Genève, Bristol, Manchester, Basel/Mulhouse, Milano-Malpensa, Lyon, Venedig, Amsterdam, Paris-Charles de Gaulle, Nice, Edinburgh, Neapel, Belfast och Paris-Orly. Flygbolaget hade även en bas i Dortmund, som stängdes den 26 oktober 2008 på grund av ineffektivitet och låga inkomster.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, EasyJet, tidigare version.

^ ”EasyJet to set up Austrian HQ to operate EU flights after Brexit”. The Guardian. 14 juli 2017. https://www.theguardian.com/business/2017/jul/14/easyjet-austria-eu-flights-brexit.

Externa länkar

easyJet officiell webbsida
Wikimedia Commons har media som rör Easyjet.
Bilder & media

v • r Brittiska flygbolag

Nuvarande	AirTanker Services (2013–) · Aurigny (1968–) · British Airways (1968–) · Eastern Airways (1997–) · Easyjet (1995–) · Flybe (1979–) · Jersey European Airways (1979–) · Jet2.com (2003–) · Loganair (1962–) · Norwegian Air UK (2015–) · Thomas Cook Airlines (UK) (2003–) · Virgin Atlantic Airways (1984–)

Historiska	Air Atlantique (1969–) · Air Charter (UK) (1947–1960) · Aircraft Transport and Travel (1916–1921) · Air Safaris (1959–1962) · Air UK (1980–1998) · Airwork (1928–1960) · Autair (1957–1974) · BKS Air Transport (1951–1976) · Bmibaby (2002–2012) · BMI Regional (1987–2019) · Britannia Airways (UK) (1961–2005) · Britavia (1946–1962) · British Air Ferries (1963–2001) · British Caledonian (1970–1988) · British Eagle (1948–1968) · BOAC (1939–1974) · British European Airways (1946–1974) · British Midland (1938–2012) · British South American Airways (1945–1950) · British United Airways (1960–1970) · Caledonian Airways (1961–1970) · Cambrian Airways (1935–1976) · Capital Airlines (UK) (1987–1990) · Channel Air Bridge (1954–1962) · Channel Airways (1946–1972) · Dan-Air (1953–1992) · Donaldson International Airways (1968–1974) · Hunting-Clan Air Transport (1946–1960) · Intra Airways (1969–1979) · Invicta International Airlines (1965–1982) · Jersey Airlines (1948–1968) · Laker Airways (1966–1982) · Lloyd International Airways (1961–1972) · Manx Airlines (1982–2002) · Monarch Airlines (1968–2017) · Redcoat Air Cargo (1976–1982) · Silver City Airways (1946–1962) · Skyways Limited (1946–1962) · Starways (1949–1964) · ThomsonFly (2004–2008) · Transglobe Airways (1959–1968)