Emil Jannings
| Emil Jannings | |
 Emil Jannings, cirka 1926. | |
| Född | Theodor Friedrich Emil Janenz 23 juli 1884 Rorschach, Sankt Gallen, Schweiz |
|---|---|
| Död | 2 januari 1950 (65 år) Strobl, Salzburg, Österrike |
| Aktiva år | 1914–1945 |
| Maka | Hanna Ralph (1919–1921) Lucie Höflich (1921–1922) Gussy Holl (1923–1950; hans död) |
| Barn | 1 |
| Betydande roller | |
| Hotelportiern i Sista skrattet Mephisto i Faust General Dolgorucki / Storhertig Sergius Alexander i Sista Kommandot Immanuel Rath i Blå ängeln | |
Oscar Bästa manliga huvudroll 1929 Frestelse och Sista Kommandot | |
| IMDb SFDb | |
Emil Jannings, ursprungligen Theodor Friedrich Emil Janenz, född 23 juli 1884 i Rorschach i Schweiz, död 2 januari 1950 i Strobl i Österrike, var en tysk skådespelare.
Jannings tilldelades den första Oscarstatyetten för bästa manliga huvudroll, vid Oscarsgalan 1929, för hans roller i Frestelse (1927) och Sista Kommandot (1928). Bland Emil Jannings filmer märks även Sista skrattet (1924), Faust (1926), Blå ängeln (1930) och Den sönderslagna krukan (1937).
Efter första världskriget övergick Emil Jannings från talscenen till filmen och vann världsrykte som en av stumfilmens främsta skådespelare.[1] Han var mycket populär i Hollywood under 1920-talet. Jannings samarbetade framför allt med regissörerna F.W. Murnau och Josef von Sternberg.
Senare under karriären samarbetade Jannings med nazistregimen i Tyskland i ett antal propagandafilmer, vilket omöjliggjorde en karriär efter andra världskrigets slut.
Filmografi i urval
- 1919 – Kungens mätress
- 1920 – Krögarens döttrar
- 1920 – Konung Blåskägg
- 1920 – Die Brüder Karamasoff
- 1922 – Othello
- 1922 – Faraos hustru
- 1923 – En kärlekstragedie
- 1924 – Nju
- 1924 – Sista skrattet
- 1924 – Das Wachsfigurenkabinett
- 1924 – Quo Vadis?
- 1925 – Hycklaren : Ett filmspel i fem akter
- 1925 – Varieté
- 1926 – Faust
- 1927 – Frestelse
- 1928 – Sista Kommandot
- 1928 – Syndens gata
- 1930 – Blå ängeln
- 1935 – Två konungar
- 1937 – Den sönderslagna krukan
- 1937 – Före solnedgången
- 1939 – Robert Koch - dödens bekämpare
- 1941 – Ohm Krüger
- 1942 – Die Entlassung
Referenser
- ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 14. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 296-97
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Emil Jannings.Bilder & media- Emil Jannings på Internet Movie Database (engelska)
- Emil Jannings på Svensk Filmdatabas
|
