Ensäde, även kallat enskiftesbruk, var en form av ensidig odling varvid säd sås på åkern år efter år utan att ligga i träda mellan. Detta brukningssätt medförde flera olägenheter: jorden kunde ej hållas fri från ogräs, sädesodlingen måste inskränkas till vårsädesslagen, och det krävdes mycket gödsel. Ensäde är den äldsta typen av sädesbruk men förekom i Sverige så sent som in på 1800-talet. Speciellt i norra delarna av landet där det var svårt att odla andra sädesslag än korn, men också där boskapsskötsel var huvudnäring och det därmed fanns en riklig tillgång på gödsel.
Se även
Källor
- Ensädesbruk i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1907)
- Ensäde i Nationalencyklopedins nätupplaga.
