Erik Anderberg

Erik Anderberg
Konteramiral Erik Anderberg (1892-1990)
Information
Födelsenamn	Erik Magnus Anderberg
Född	1 januari 1892 Stockholm, Sverige
Död	28 februari 1990 (98 år) Engelbrekts församling, Stockholm
I tjänst för	Sverige
Försvarsgren	Flottan
Tjänstetid	1912–1957
Grad	Viceamiral
Befäl	Ostkustens marindistrikt (1951–1957)

Erik Magnus Anderberg, född 1 januari 1892, död 28 februari 1990 i Engelbrekts församling i Stockholm,^[1] var en svensk sjömilitär.

Anderberg blev officer vid flottan 1912, kommendörkapten av 2:a graden 1937, kommendör 1942 och konteramiral 1945. Han var marinattaché i Paris och Haag 1934–1937, flaggkapten i kustflottan 1941–1943, chef för Kungliga Sjökrigshögskolan 1943–1945 och blev 1945 chef för marinstaben.

Anderberg studerade i Paris 1919–1920 och tjänstgjorde i Marinstaben 1923–1928 och 1932–1934. Han var även ett tag styrelseledamot i Telefonaktiebolaget L M Ericsson.^[2] Anderberg gick i pension 1957 med viceamirals rang.^[3]

Familj

Erik Anderberg var son till kamreren Anders Anderberg och Anna Eidem-Andersson. Han gifte sig 1929 med Margareta Lindahl (1903–1995).^[4] De är begravda på Galärvarvskyrkogården i Stockholm.^[5]

Militär karriär

Den här artikeln eller det här avsnittet är skriven i listformat som ett CV. (2022-10) Wikipedia är ingen databas för CV:n; artikelns främsta komponenter bör vara brödtext, illustrationer och källförteckning.

• 1912: Sjöofficersexamen.^[2]
• 1921: Kapten.^[2]
• 1923–1934: Lärare vid Kungliga Sjökrigshögskolan.^[2]
• 1934–1937: Marinattaché i Paris, Frankrike och Haag, Nederländerna.^[2]
• 1937: Kommendörkapten av andra graden.^[2]
• 1937–1940: Chef för signaltjänstavdelningen i Försvarsstaben.^[2]
• 1940–1941: Fartygschef på pansarskeppet HMS Sverige.^[2]
• 1941–1943: Flaggkapten i Kustflottan.^[2]
• 1942: Kommendör.^[2]
• 1943–1945: Chef för Kungliga Sjökrigshögskolan.^[2]
• 1945: Konteramiral.^[2]
• 1945–1950: Chef för Marinstaben.^[2]
• 1950–1951: Marinattaché i Washington, D.C., USA.^[2]
• 1951–1957: Chef för Ostkustens marindistrikt.^[6]
• 1957: Pension som viceamiral i amiralitetets reserv.^[7]

Utmärkelser

Svenska utmärkelser

• Innehavare av Konung Gustaf V:s jubileumsminnestecken med anledning av 90-årsdagen, 1948.^[8]
• Kommendör med stora korset av Svärdsorden, 11 november 1952.^[9]
• Kommendör av första klassen av Svärdsorden, 6 juni 1947.^[10]
• Kommendör av andra klassen av Svärdsorden, 6 juni 1946.^[11]
• Riddare av första klassen av Svärdsorden, 1933.^[12]
• Riddare av Nordstjärneorden, 1941.^[13]
• Riddare av första klassen av Vasaorden, 1931.^[14]
• Hedersledamot av Kungliga Örlogsmannasällskapet 1945.^[15]
• Ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien 1941.^[16]

Utländska utmärkelser

• Kommendör av första graden av Danska Dannebrogorden, tidigast 1947 och senast 1950.^[8][17]
• Kommendör av Franska Hederslegionen, tidigast 1947 och senast 1950.^[8][17]
• Officer av Franska Hederslegionen, tidigast 1931 och senast 1940.^[18][19]
• Riddare av Franska Hederslegionen, tidigast 1921 och senast 1925.^[20][21]
• Kommendör med svärd av Nederländska Oranien-Nassauorden, tidigast 1931 och senast 1940.^[18][19]

Källor

• Svensk uppslagsbok, 2:a upplagan 1947

Noter