Filosofin kring artificiell intelligens
Filosofin kring artificiell intelligens (förenklat: AI-filosofi) försöker besvara sådana frågor som följer:[1]
- Kan en maskin agera intelligent? Kan den lösa eventuella problem som en person skulle lösa genom att tänka?
- Är mänsklig intelligens och maskinell intelligens samma sak? Är den mänskliga hjärnan i huvudsak en dator?
- Kan en maskin har ett sinne, mentala tillstånd och ett medvetande på samma sätt som en människa kan? Kan den känna saker?
Dessa tre frågor återspeglar de olika intressena hos AI-forskare, lingvister, kognitiva forskare resp. filosofer. De vetenskapliga svaren på dessa frågor beror på definitionen av "intelligens" och "medvetande" samt exakt vilka "maskiner" som diskuteras.
Viktiga förslag inom AI-filosofin är:
- Turingtestet: Om en maskin beter sig så intelligent som en människa, så är den lika intelligent som en människa[2]
- Dartmouthförslaget: Varje aspekt av lärande eller någon annan egenskap hos intelligens kan beskrivas så exakt att en maskin kan tillverkas för att simulera det[3]
- Newells och Simons hypotes om fysiska symbolsystem: Ett fysiskt symbolsystem har nödvändiga och tillräckliga medel för allmänt intelligenta handlingar[4]
- Searles starka AI-hypotes: Den ändamålsmässigt programmerade datorn med rätt in- och utdata skulle kunna ha ett sinne i exakt samma mening som människor har sinnen[5]
- Hobbes mekanism: Orsak är inget annat en beräkning[6]
Kan en maskin visa allmän intelligens?
Är det möjligt att skapa en maskin som kan lösa alla problem som människor löser genom att använda sin intelligens? Denna fråga definierar omfattningen av vad maskiner kommer att kunna göra i framtiden och styr riktningen i AI-forskningen. Den handlar emellertid endast om maskinernas beteende och ignorerar frågor av intresse för psykologer, kognitiva vetenskapsmän och filosofer; för att besvara denna fråga, spelar det ingen roll om en maskin egentligen tänker (som en person) eller bara agerar som om den tänker.[7]
Den grundläggande ståndpunkten hos de flesta AI-forskarna sammanfattas i följande uttalande, som dök upp i förslaget till Dartmouth-konferensen 1956:
- Varje aspekt av lärande eller någon annan egenskap hos intelligens kan beskrivas så exakt att en maskin kan tillverkas för att simulera det[3]
Argument mot denna grundläggande premiss måste visa att det är omöjligt att bygga ett fungerande AI-system, eftersom det inte finns någon praktisk gräns för förmågan hos datorer samt att det inte finns någon speciell kvalitet hos det mänskliga sinnet som är nödvändig för att tänka, som ännu inte kan dupliceras av en maskin (eller med den nuvarande AI-forskningens metoder). Argument för premissen måste visa att ett sådant system är möjligt.
Det första steget för att besvara frågan är att tydligt definiera "intelligens".
Intelligens
Turingtestet
- Huvudartikel: Turingtest
Alan Turing, i sitt berömda och inflytelserika verk Computing Machinery and Intelligence från 1950,[9] reducerade problemet med att definiera intelligens till en enkel fråga om konversation. Han föreslår att: om en maskin kan svara på varje fråga som ställs till den, med samma ord som en vanlig människa skulle, kan denna maskin betraktas som intelligent. En modern version av hans experimentella formgivning skulle kunna utgöras av ett onlinechattrum, där en av deltagarna är en verklig person och en av deltagarna är ett datorprogram. Programmet klarar provet om ingen kan säga vilken av de två deltagarna som är en människa.
- Om en maskin beter sig så intelligent som en människa, så är den lika intelligent som en människa
En kritik av Turingtestet är att det är uttryckligen antropomorft. Om vårt yttersta mål är att skapa maskiner som mer intelligenta än människor, varför bör vi insistera på att våra maskiner måste likna människor? Russell och Norvig skriver att "texter om flygteknik definierar inte att områdets mål är att 'göra maskiner som kan flyga så precist som duvor så att de kan lura andra duvor'".[10]
Definition som intelligenta agenter
Den senaste AI-forskningen definierar intelligens i form av intelligenta agenter. En "agent" är något som uppfattar och agerar i en miljö. Ett "prestationsmått" definierar vad som räknas som framgång för agenten.[11]
- Om en agent agerar för att maximera det förväntade värdet av ett prestationsmått baserat på tidigare erfarenheter och kunskap är den intelligent[12]
Definitioner som denna försöker fånga essensen av intelligens. De har den fördelen att de, till skillnad från Turingtestet, inte också testar för mänskliga egenskaper som vi kanske inte vill betrakta som intelligenta, såsom förmågan att bli förolämpad eller frestelsen att ljuga. De har den nackdelen att de misslyckas med differentiering mellan "saker som tänker" och "saker som inte tänker" baserat på sunt förnuft. Med denna definition, har även en termostat en rudimentär intelligens.[13]
Källor
- ^ Russell & Norvig 2003, s. 947. definierar AI-filosofi som bestående av de två första frågorna, och den ytterligare frågan som fallande inom etiken kring artificiell intelligens. Fearn 2007, s. 55. skriver "I den aktuella litteraturen, har filosofin två huvudroller: att bestämma huruvida eller inte sådana maskiner skulle vara medvetna, och för det andra, att förutsäga huruvida eller inte sådana maskiner är möjliga".
- ^ Detta är en omskrivning av det väsentliga i Turingtestet. Turing 1950, Haugeland 1985, s. 6–9, Crevier 1993, s. 24, Russell & Norvig 2003, s. 2–3 och 948.
- ^ [a b] McCarthy et al. 1955. Detta påstående trycktes i programmet för Dartmouth-konferensen 1956, allmänt ansedd som "födelsen av AI". Se även Crevier 1993, s. 28.
- ^ Newell & Simon 1976. och Russell & Norvig 2003, s. 18.
- ^ Denna version är från Searle (1999), tillika citerad i Dennett 1991, s. 435. Searles ursprungliga formulering var "The appropriately programmed computer really is a mind, in the sense that computers given the right programs can be literally said to understand and have other cognitive states." (Searle 1980, s. 1). Stark AI definieras på samma sätt av Russell & Norvig (2003, p. 947): "The assertion that machines could possibly act intelligently (or, perhaps better, act as if they were intelligent) is called the 'weak AI' hypothesis by philosophers, and the assertion that machines that do so are actually thinking (as opposed to simulating thinking) is called the 'strong AI' hypothesis."
- ^ Hobbes 1651, chpt. 5.
- ^ See Russell & Norvig 2003, s. 3, där de gör åtskillnad mellan att agera rationellt och vara rationell, och definierar AI som studiet av det förra.
- ^ Saygin 2000.
- ^ Turing 1950. och se Russell & Norvig 2003, s. 948, där de kallar hans verk "berömt" och skriver "Turing undersökte ett brett utbud av möjliga invändningar mot möjligheten av intelligenta maskiner, där nästan alla av dem har uppkommit ett halvt sekel efter att hans verk publicerades."
- ^ Russell & Norvig 2003, s. 3.
- ^ Russell & Norvig 2003, s. 4–5, 32, 35, 36 och 56.
- ^ Russell och Norvig föredrar ordet "rationell" framför "intelligent".
- ^ Russell & Norvig (2003, pp. 48–52) betraktar en termostat som en enkel form av intelligent agent, känd som en reflexagent. För en fördjupad behandling av termostatens roll i filosofin, se Chalmers (1996, pp. 293–301) "4. Is Experience Ubiquitous?" med underavsnitt What is it like to be a thermostat?, Whither panpsychism? och Constraining the double-aspect principle.
Vidare läsning
- Blackmore, Susan (2005), Consciousness: A Very Short Introduction, Oxford University Press
- Bostrom, Nick (2014), Superintelligence: Paths, Dangers, Strategies, Oxford University Press , ISBN 978-0-19-967811-2
- Brooks, Rodney (1990), ”Elephants Don't Play Chess” (PDF), Robotics and Autonomous Systems 6: 3–15, doi:10.1016/S0921-8890(05)80025-9, http://people.csail.mit.edu/brooks/papers/elephants.pdf, läst 30 augusti 2007
- Chalmers, David J (1996), The Conscious Mind: In Search of a Fundamental Theory, Oxford University Press, New York, ISBN 0-19-511789-1
- Cole, David (Fall 2004), ”The Chinese Room Argument”, i Zalta, Edward N., The Stanford Encyclopedia of Philosophy, http://plato.stanford.edu/archives/fall2004/entries/chinese-room/ .
- Mall:Crevier 1993
- Dennett, Daniel (1991), Consciousness Explained, The Penguin Press, ISBN 0-7139-9037-6
- Dreyfus, Hubert (1972), What Computers Can't Do, New York: MIT Press, ISBN 0-06-011082-1
- Dreyfus, Hubert (1979), What Computers Still Can't Do, New York: MIT Press .
- Dreyfus, Hubert; Dreyfus, Stuart (1986), Mind over Machine: The Power of Human Intuition and Expertise in the Era of the Computer, Oxford, UK: Blackwell
- Fearn, Nicholas (2007), The Latest Answers to the Oldest Questions: A Philosophical Adventure with the World's Greatest Thinkers, New York: Grove Press
- Gladwell, Malcolm (2005), Blink: The Power of Thinking Without Thinking, Boston: Little, Brown, ISBN 0-316-17232-4 .
- Harnad, Stevan (2001), ”What's Wrong and Right About Searle's Chinese Room Argument?”, i Bishop, M.; Preston, J., Essays on Searle's Chinese Room Argument, Oxford University Press, http://cogprints.org/4023/1/searlbook.htm
- Haugeland, John (1985), Artificial Intelligence: The Very Idea, Cambridge, Mass.: MIT Press .
- Hobbes (1651), Leviathan .
- Hofstadter, Douglas (1979), Gödel, Escher, Bach: an Eternal Golden Braid .
- Horst, Steven (2009), ”The Computational Theory of Mind”, i Zalta, Edward N., The Stanford Encyclopedia of Philosophy, http://plato.stanford.edu/entries/computational-mind/ .
- Kurzweil, Ray (2005), The Singularity is Near, New York: Viking Press, ISBN 0-670-03384-7 .
- Lucas, John (1961), ”Minds, Machines and Gödel”, i Anderson, A.R., Minds and Machines, http://users.ox.ac.uk/~jrlucas/Godel/mmg.html .
- McCarthy, John; Minsky, Marvin; Rochester, Nathan; Shannon, Claude (1955), A Proposal for the Dartmouth Summer Research Project on Artificial Intelligence, arkiverad från ursprungsadressen den 2008-09-30, https://web.archive.org/web/20080930164306/http://www-formal.stanford.edu/jmc/history/dartmouth/dartmouth.html .
- McDermott, Drew (May 14, 1997), ”How Intelligent is Deep Blue”, New York Times, arkiverad från ursprungsadressen den oktober 4, 2007, https://web.archive.org/web/20071004234354/http://www.psych.utoronto.ca/~reingold/courses/ai/cache/mcdermott.html, läst juli 10, 2017
- Moravec, Hans (1988), Mind Children, Harvard University Press
- Newell, Allen; Simon, H. A. (1963), ”GPS: A Program that Simulates Human Thought”, i Feigenbaum, E.A.; Feldman, J., Computers and Thought, New York: McGraw-Hill
- Newell, Allen; Simon, H. A. (1976), ”Computer Science as Empirical Inquiry: Symbols and Search”, Communications of the ACM, "19", arkiverad från ursprungsadressen den 2008-10-07, https://web.archive.org/web/20081007162810/http://www.rci.rutgers.edu/~cfs/472_html/AI_SEARCH/PSS/PSSH4.html
- Mall:Russell Norvig 2003
- Penrose, Roger (1989), The Emperor's New Mind: Concerning Computers, Minds, and The Laws of Physics, Oxford University Press, ISBN 0-14-014534-6
- Searle, John (1980), ”Minds, Brains and Programs”, Behavioral and Brain Sciences 3 (3): 417–457, doi:10.1017/S0140525X00005756, arkiverad från ursprungsadressen den 2015-09-23, https://web.archive.org/web/20150923204614/http://www.class.uh.edu/phil/garson/MindsBrainsandPrograms.pdf
- Searle, John (1992), The Rediscovery of the Mind, Cambridge, Massachusetts: M.I.T. Press
- Searle, John (1999), Mind, language and society, New York, NY: Basic Books, ISBN 0-465-04521-9, OCLC 231867665
- Mall:Turing 1950
- Yee, Richard (1993), ”Turing Machines And Semantic Symbol Processing: Why Real Computers Don't Mind Chinese Emperors”, Lyceum [1] 5 (1): 37–59, http://lyceumphilosophy.com/Lyceum-5-1.pdf
|
