Fiqh
 | Den här artikeln har källhänvisningar, men eftersom det saknas fotnoter är det svårt att avgöra vilken uppgift som är hämtad var. (2009-10) Hjälp gärna till med att redigera artikeln, eller diskutera saken på diskussionssidan. |
Fiqh (arabiska: فقه, kunskap, förståelse) är islamisk rättslära. Fiqh söker framför allt lösningar på de problem för vilka Koranen inte ger klart och entydigt besked, men resonerar också kring vilka omständigheter som kan leda till att i Koranen klart formulerade straff kan ändras.
Rättslärda (fuqahá) tolkar hur shari'a ska tillämpas. Det som har betydelse för hur strafftillämpningen ser ut beror på flera olika faktorer. Bland fuqahá finns en viktig funktion, den som utövas av muftin, en rättskonsult med uppgift att utfärda auktoritativa sakkunnigyttranden (fatwa) i konkreta fall. Detta är tänkt att fungera som en vägledning för den kadi (domare) som dömer i det aktuella fallet. Något som dock historiskt sett spelat minst lika stor roll för tolkningen är makthavarnas vilja (urf, "det som är känt"). Det sistnämnda räknas inte in i shari'a.
Det som enligt fiqh ska vägas in i hur ett rättsfall bedöms är Koranen, hadither, och ijma (konsensus). Shiiterna erkänner dock inte den sorts ijma som andra rättskolor definierar det,[1] och förkastar alla hadither som inte någon av de shiitiska imamerna godkänt.
Synen på muslimska rättsläror har gjort att olika sunnitiska rättsskolor (madhhab)s tagit form, parallellt med varandra. På 1200-talet resulterade det i etablerandet av fyra stora skolor, den hanafitiska, den malikitiska, den shafiitiska och den hanbalitiska. Skolorna har alla fått sitt namn efter den person som anses ha lagt grunden för skolan. De grundläggande punkterna är gemensamma men däremot skiljer sig de olika skolorna åt dels i geografisk spridning men även i frågor rörande mindre detaljer, framför allt i synen på ritualer. Deras uppfattning av huruvida icke-islamiska sedvänjor får tillämpas jämsides med shari'a och i så fall i vilken omfattning är en annan faktor som skiljer dem åt. Emellertid råder det ingen osämja mellan skolorna. I stället ser man antalet rättskolor som en enhet i mångfald, (ikhtilaf) ett tecken på att sanningen är svår för människan att till fullo förstå och mångbottnad.
De fyra skolbildningarna betraktas av sunniterna som likvärdiga och i praktiken har det visat sig nödvändigt att vid stora lärosäten meddela undervisning i samtliga.
Islamiska rättslärda (fuqaha) har utvecklat ett graderingssystem (al-ahkam al-khamsah). Systemet består av fem nivåer som i sin tur delas in i underkategorier och används för att värdera människans handlande: 1) Wajib eller fard är plikt för varje mukalaff. Allt som är wajib/fard är klart och bestämt påbjuden av Allah och därför är straffbar att underlåta. 2) Mandub betyder ”rekommenderat handlande”. I många rättskolor madhhab är Mandub används som en synonym till sunna och mustahabb. 3) Mubah betyder ”tillåtligt” och inkluderar handlingar som har varken bättre eller sämre motsvarigheter. 4) Makruh 5) Haram betyder ”förbjudet”.
Källor
- ^ ”Why is Ijma and Aql included as sources of Islamic law for the Shi'a when they believe in the thaqalayn, the Qur'an and Ahl al-Bayt?” (på engelska). Al-Islam.org. 3 juli 2019. https://www.al-islam.org/ask/why-is-ijma-and-aql-included-as-sources-of-islamic-law-for-the-shia-when-they-believe-in-the-thaqalayn-the-quran-and-ahl-al-bayt/zoheir-ali-esmail. Läst 16 september 2020.
Referenser
- Muhammad Hashim Kamali, Principles of Islamic Jurisprudence
- Fejzullah Hadzjbarjric " Ilmihal: Praktisk Islam"
- Jan Hjärpe "Islam och traditionen. Religion i förändring"
- Josepf Schacht " An Introduction To Islamic Law"
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
