Holme
- För andra betydelser, se Holme (olika betydelser).
En holme är en liten, vanligen obebodd ö.[1] Holmar återfinns bland annat i skärgårdar. Ordet används även i en vidare betydelse för små uppstickande bergknallar ute på fält (åkerholme) eller för fast mark omgärdat av en mosse eller sankmark.
Etymologi
Enligt Kurt Zilliacus namnforskning i Finlands skärgård har holm i fornsvenska syftat på ordet holmber, som allmänt har syftat på ’holme med jord och skog i inre skärgård’. Beteckningen holm- i dialektord som holmbo, holmbåt, holmhö, holmkäring, holmäng osv. har genomgående avsett holmar som plats för boende, betande (mjölkning), fodertäkt eller dylikt. ”Holmarna” har varit nyttoland, sedan slutet av 1700-talet allmänt bebodda av fisketorpare och andra.[2]
En forntida benämning på holme var ordet garn som förekommer exempelvis i namnet Södergarn och ögruppen Höggarn i Lidingö kommun. Södergarn var för cirka 1000 år sedan en separat ö skild från Lidingölandet och Höggarn skulle på 1500–1600-talen förmodligen ha benämnts Högholm eller i bestämd form Högholmen om den inte tidigare hade haft ett namn.
Storlek och geografi
Bertil Hedenstierna gjorde på 1940-talet ett försök att systematisera uppdelningen i öar, holmar, kobbar och skär. Enligt hans definition var en ö minst 50 hektar stor, en holme 5–50 hektar stor, en kobbe under 5 hektar och ett skär mindre än 1000 kvadratmeter stor.[3]
Kurt Zilliacus beskriver önamns geografi och storleksordning till följande "Kring öar och holmar utbreder sig mindre skär, klobbar och örar, som i sin tur är omgivna av grund, harur, hällar, kläppar, kobbar och blekor, bådar, grynnor och rev".[2]
- Lista över kända holmar
Finland
Öar och byar[2]
- Ernholm, ö och by i Nagu
- Kopparholm, ö och by i Nagu
- Lökholm, ö och by i Nagu
- Asterholma, ö och by i Brändö, Åland
- Baggholma, ö och by i Brändö, Åland
- Torsholma, ö och by i Brändö, Åland
Sverige
- Reimersholme, ö och stadsdel i Stockholms innerstad
Mest frekventa namn[2]
- Långholm, Långholmen
- Tallholm, Tallholmen, Tallholmarna
- Lillholm, Lillaholmen
- Högholm, Högholmen, Högholmarna
- Björkholm, Björkholmen
- Storholm, Storholmen
- Brändholm, Brändholmen, Brändholmarna
Se även
- Holmgång, typ av duell
Referenser
- ^ ”holme - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/holme. Läst 3 juni 2021.
- ^ [a b c d] Zilliacus, Kurt (1989). Skärgårdsnamn. Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland. Helsingfors. sid. 31. Libris 7983047. ISBN 951-9018-54-9
- ^ Sveriges öar, 3:e upplagan 2013, Anders Källgård s. 106.
| |||||||||||
