Indikativ

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2014-03)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Indikativ är ett modus som i huvudsak används för att uttrycka faktisk information. Det är det överlägset mest använda moduset i svenskan, och kan sägas vara grundmodus. Övriga svenska modus är imperativ och de sällsynta konjunktiven. Ser man modus som en verbfrasegenskap i stället för en verbegenskap (som ofta görs med tempus) kan man också tala om fler, sammansatta modus i språket.

Verb i indikativ slutar i presens (aktiv form) på -ar, -er eller -r. I preteritum (aktiv form) slutar de på -ade, -de, -te eller -dde, eller saknar ändelse och får vokalväxling.

  • Indikativ: Olle lever länge.
  • Imperativ: Olle, lev länge!
  • Konjunktiv Länge leve Olle!

Referenser


v  r
Verb
Tempora
Primära
Preteritum · Presens · Futurum
Sekundära
Futurum exaktum · Futurum preteriti · Futurum simplex
Tertiära
Futurum exaktum preteriti
Aspekt
Imperfekt · Inkoativ · Perfekt  · Pluskvamperfekt
Finita modi
Realis
(vad är)
Admirativ · Aggressiv · Energetiskt · Evidentiellt (sensorisk) · Generiskt · Indikativ/Deklarativ · Mirativ
Irrealis
Deontiska
(vad som borde vara)
Hortativ  · Imperativ · Imprekativ · Jussiv · Kommissiv · Necessitativ · Optativ · Permitiv/Permissiv · Prekativ · Prohibitativ/Prohibitiv · Propositiv · Volitiv
Epistemiska
(vad som kan vara)
Aletisk modalitet · Assumptiv · Deduktiv · Dubitativ · Hypotetiskt modus · Inferentialis/Renarrativ/Oblik · Interrogativ · Konjunktiv/Subjunktiv · Potentialis · Spekulativ
Beroende omständigheter
(vad som skulle vara)
Konditionalis · Eventiv
Övriga
Debitiv · Presumptiv
Infinita verbformer
Diateser
Aktiv · Adjutativ · Antipassiv · Applikativ · Autokausativ · Autonom · Centraldiates · Cirkumstantialis · Kausativ · Kooperativ · Mediopassiv · Passiv · Reciprok · Reflexiv
Personer