Ivar Johansson (brottare)
| Ivar Johansson | ||
 Ivar Johansson | ||
| Brottning, herrar | ||
Nation:  Sverige | ||
|---|---|---|
 Olympiska spel | ||
| Guld | Los Angeles 1932 | Mellanvikt, fristil |
| Guld | Los Angeles 1932 | Weltervikt, grekisk-romersk |
| Guld | Berlin 1936 | Mellanvikt, grekisk-romersk |
| Europamästerskap | ||
| Brons | 1929 | Mellanvikt, grekisk-romersk |
| Silver | 1930 | Mellanvikt, grekisk-romersk |
| Guld | 1931 | Mellanvikt, grekisk-romersk |
| Guld | 1934 | Mellanvikt, grekisk-romersk |
| Guld | 1934 | Mellanvikt, fristil |
| Guld | 1935 | Mellanvikt, grekisk-romersk |
| Guld | 1935 | Mellanvikt, fristil |
| Guld | 1937 | Mellanvikt, grekisk-romersk |
| Guld | 1937 | Mellanvikt, fristil |
| Guld | 1938 | Mellanvikt, grekisk-romersk |
| Guld | 1939 | Mellanvikt, grekisk-romersk |
Ivar Valentin Johansson,[1] född 31 januari 1903 i Kuddby, Vikbolandet, död 4 augusti 1979 i Norrköping,[2] var en svensk brottare och polis från Norrköping. Han erövrade tre olympiska brottningsguld, varav två under samma OS (1932, i två olika viktklasser). Han räknas ibland som den störste brottare som aldrig vunnit VM-guld.[1]
Biografi
Ivar Johansson idrottsuppfostrades i Tornet och IK Sleipner, innan specialklubben IK Björnen bildades 1926.
Johansson är mest känd för sina två guld vid de Olympiska sommarspelen 1932 i Los Angeles. Efter sitt första guld i mellanvikt, fristil, bantade han då bort nästan fem kg på mindre än ett dygn[3] och lyckades ändå vinna ännu ett guld i weltervikt, grekisk-romersk stil. Vid prisceremonin efter fristilstävlingen stod guldpallen tom – Johansson satt då i bastun och svettades. Vid invägningen nästa dag stannade vågen på 72 kg.[4]
IK Björnen-brottaren tog även ett guld vid de Olympiska sommarspelen 1936 i Berlin i mellanvikt, grekisk-romersk stil. Tillsammans med Aleksandr Medved, Carl Westergren och Aleksandr Karelin är Johansson de enda fyra brottare som vunnit tre OS-guld.
Johansson erövrade nio EM-titlar under åren 1931-1939 (tre i fristil och sex i grekisk-romersk[1]) samt 22 SM-titlar 1928-1943, och han tilldelades Svenska Dagbladets guldmedalj 1932. Han vann dock aldrig något VM-guld, eftersom han aldrig ställde upp i VM.[1]
Johansson har flest poäng på Stora Grabbars Märke och är den som leder tabellen över Sveriges främste brottare genom tiderna.[5]
Familj och det civila
Ivar Johansson var polis till yrket och ett välkänt namn i Norrköpings stadsbild i mitten av seklet. Han var farbror till Donald Johanson.
Meriter[5]
- 3 OS-guld (1932, 1936)
- 9 EM-guld (1931–1939)
- 22 SM-guld (1928–1943)
- Svenska Dagbladets guldmedalj 1932
Referenser
- ^ [a b c d] "Ivar Johansson". Arkiverad 17 oktober 2014 hämtat från the Wayback Machine. Sports-reference.com. Läst 20 februari 2013. (engelska)
- ^ Sveriges dödbok 1901–2009 Swedish death index 1901–2009 (Version 5.0). Solna: Sveriges Släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231
- ^ Dicker, Ron: "A History of Wrestling". Arkiverad 5 december 2013 hämtat från the Wayback Machine. About.com. Läst 20 februari 2013.
- ^ "IVAR JOHANSSON OCH HANS BANTARBRAGD". Arkiverad 3 november 2013 hämtat från the Wayback Machine. Edu.linkoping.se. Läst 20 februari 2013.
- ^ [a b] "Ivar Johansson". NE.se. Läst 20 februari 2013.
| Företrädare: Sven Rydell | Svenska Dagbladets guldmedalj Ivar Johansson 1932 | Efterträdare: Sven Säfwenberg |
| |||||||||||||
| ||||||||
| |||||||||||||
