Jönköpings spårvägar
Jönköpings spårvägar var ett normalspårigt svenskt stadspårvagnsnät, som invigdes den 12 juli 1907 på sträckan Vindbron–Stadsparken med spårvagnar från ASEA. De första köptes nya 1907, tre köptes nytillverkade 1915, sex köptes från Göteborgs spårvägar 1925 och tio från Stockholms spårvägar 1930.
Spårvägen trafikerades från september 1907 på två linjer, den gröna och den röda. År 1946 tillkom den gula linjen som en förstärkningslinje till den röda, med kortare linjesträckning. Den gröna linjen lade ned 1951, den gula linjen 1954 och den röda den 7 juni 1958.
De enda återstående vagnarna är dels en motorvagn, som nu är museispårvagn i Göteborg, dels två av fyra släpvagnar från 1908,[1][2] vilka återfinns på Museispårvägen Malmköping.
Linjer
| Linje | Sträcka, med hållplatser |
| Grön linje | Ryhov - A6 - Östra Kyrkogården - Odengatan - Soldathemmet - Vintergatan - Vedtorget - Allmänna Brand - Kristinakyrkan - Hovrättstorget – Apoteket Lejonet - Smålandsbanken - Vindbron - Rådhusparken - Apoteket Kronan - Lundströms byst - Gamla Tändsticksfabriken - Jönköpings bryggeri - Talavid – Dalslundsgatan - Stadsparken - Skänkeberg - Dunkehalla - Trollhättegatan - Tyska gatan - Höga Berghem - Bymarken |
|---|---|
| Röd linje | Österängen - Rosenlund - Saturnusplan (Tegelbruksgatan) - Sahlströmska fabriken - Lönnholmsgatan - Östra folkskolan - (gemensam sträckning med Gröna linjen mellan Undergången och hörnet Klostergatan/Västra Storgatan) - Sofiakyrkan - Västra folkskolan - Kungsgatan - Sjögatan - Bellmansgatan - Torpagatan - Tabergsgatan - Jordbron |
| Gul linje | Rosenlund – Torpagatan (delsträcka av Röd linje) |
| Vit linje | Variant av Grön linje 1926–34 |
Linjesträckningen genom Jönköpings centrum på Västra Storgatan och Östra Storgatan, mellan Klostergatan på Väster och Undergången på Öster, var från 1939 gemensam för alla linjer.
Vagnhallar
Vagnhallar uppfördes vid Gjuterigatan 2–4 i västra hälften av kvarteret mellan Barnarps-, Gjuteri- och Kyrkogatorna 1906–1907. De ritades av stadsarkitekten August Atterström, liksom de tidigare i samma kvarter uppförda polis- och brandstationerna i samma stil och med samma röda tegel. Detta kvarter hade i tidigare stadsplan varit utlagt som torget Oxtorget, men hade omvandlats till en park. Med vagnhallarna uppfördes också kontor för spårvägen och för Jönköpings elverk. Först byggdes vagnhallen med två sektioner med två spår i vardera sektionen, och senare byggdes också en tredje sektion. Byggnaden var försedd med en centralvärmeanläggning från Munktells mekaniska verkstad.
Chefer
- 1907–1927 Carl Axel Reuterswärd
- 1927–1949 Rudolf Linse
- 1950–1958 Karl Brusberg
Litteratur
Lars O. Fältskog och Lennart Lindberg: Jönköpings elektricitetsverk och spårvägar: ett hundraårsjubileum, Trafiknostalgiska Förlaget, Stockholm 2007
Senare diskussion om anläggande av spårväg
Relativt konkreta spårvägsplaner har diskuterats, men det finns (2023) inga politiska beslut i frågan.[3] En spårvägslinje på 14,4 kilometer har skisserats mellan Råslätt i söder över Skeppsbron/Södra Munksjön, Västra Centrum och Östra Centrum till Esplanaden i Huskvarna.[4]
Källor
- Faktablad på Spårvagnssällskapets webbplats
Noter
- ^ /www.sparvagssallskapet.se
- ^ https://www.sparvagssallskapet.se/vagnhallen/vagn.php?vagn_id=28
- ^ ”Jönköping kan vara på väg att få spårvagn igen – så kan det gå till”. Jnytt.se. https://www.jnytt.se/2022-11-11/valkanda-busstrackan-i-jonkoping-skulle-kunna-ersattas-med-sparvagn--sa-kan-det-ga-till. Läst 7 april 2023.
- ^ Handlingsprogran – Kollektivtrafik i Jönköpings kommun, antagen av kommunfullmäktige den 27 januari 2011, sidorna 62–63
Externa länkar
- Bilder av spårvagnar i Jönköping
- Jönköpings Spårvagns- och Busshistoriska sällskap
| ||||||||||||||||||||
