Keldur
Keldur är en by i Rangárvellir på Island i regionen Suðurland. I byn finns en gammal gård och fornlämningar efter ett gammalt residens. På gården, som var bebodd fram till 1946, finns ett 20-tal byggnader[1]. Norr om byn ligger vulkanen Hekla.[1]
Byn sattes 18 december 2001 upp på Islands tentativa världsarvslista för de traditionella torvtäckta husen i byn.[1] Den 7 februari 2011 uppdaterade Island listan och Keldur ingår sedan dess i det tentativa världsarvet Torvhustraditionen.[2]
Historik
Den första kända bonden på Keldur hette Ingjaldur Höskuldsson och omtalas i Njals saga. Gården kom senare att bli hövdingasläkten Oddaverjars residensgård. Hövdingen Jón Loftsson bodde här och tros vara begravd i byn. På 1200-talet bodde hövdingen Hálfdan Sæmundsson, sonson till Jón, och hans hustru Steinvör Sighvatsdóttir på Keldur.
Grunden till bostadshuset i Keldur anses vara från 1000-talet och huset är idag det äldsta på Island. Residenset är numera museum. Från bostadshuset går en gammal underjordisk gång till gårdsbäcken som återfanns under en arkeologisk utgrävning 1998[1]. Sådana gångar, kallade jarðhus, nämns i de isländska sagorna.
Förr var marken norr om Keldur ett bevuxet område med flera gårdar som nu har begravts i den svarta lavasanden. Område var bevuxet fram till mitten av 1800-talet då sanden tog över. Sanden tros ha uppkommit i samband med Heklas utbrott år 1511. När det tjocka pimpstenslagret lagt sig efter vulkanutbrottet, söder och sydväst om Hekla, började sand genom vinderosion blåsa mot Rangárvellir och byn Keldur.
Kyrkan i Keldur
I Keldur har en kyrka funnits sedan urminnes tider och betjänas från Odda. Den nuvarande timmerkyrkan, på isländska kallad Keldnakirkja, uppfördes 1875.
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från isländska Wikipedia.
Noter
- ^ [a b c d] ”Keldur” (på engelska). UNESCO World Heritage Center. Arkiverad från originalet den 11 juni 2007. https://web.archive.org/web/20070611063137/http://whc.unesco.org/en/tentativelists/1607/. Läst 16 juli 2012.
- ^ ”The Turf House Tradition” (på engelska). UNESCO World Heritage Centre. http://whc.unesco.org/en/tentativelists/5589/. Läst 16 juli 2012.
| ||||||||||||||||
