Klåda

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras.
Motivering: Medicinsk artikel där bland annat uppgifter om genes och råd om behandling inte källbeläggs. (2020-11)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.
Klåda
Latin: pruritus
Klassifikation och externa resurser
ICD-10L29
ICD-9698
DiseasesDB25363
Medlineplus003217
eMedicinederm/946 
MeSHsvensk engelsk

Klåda är en känsla där huden signalerar om att begära kliande. Exempel på orsaker kan vara insektsstick, myggbett eller allergi, vilket får hudens nervsystem att skicka signaler om irritation. Oftast handlar klåda om ett symtom i huden, och gäller då någon form av stimulering av de fria nervändsluten (nociceptorer) i överhuden. Klåda i näsa, ögon och öron kan också förekomma och kan orsakas av allergisk rinit.

Modern forskning har visat att klåda har många likheter med smärta där båda känslorna är obehagliga, men där de beteendemässiga mönstren skiljer sig åt. Smärta skapar en smärtreflex och klåda en klådreflex. Klåda kan också slås ut av smärta exempelvis vid stark hetta eller elektrisk stimulering.[1]

Orsaker

Insektsbett mm.

Bett av knott och loppor liksom stick av myggor orsakar klåda. När man bränner sig på maneter eller nässlor uppkommer också klåda.

Hudsjukdomar som medför klåda

Det finns några hudsjukdomar som alltid medför klåda: urtikaria, eksem, dermatitis herpetiformis, lichen, skabb.

Invärtesmedicinska sjukdomar

Det finns även några invärtesmedicinska sjukdomar som kan medföra klåda: uremi, gallstas, blodbrist (inkl järnbrist) och speciellt polycytemia vera, lymfom, thyreoideasjukdomar.

Speciella former av klåda

Aquagen pruritus

Svår klåda inom 30 minuter efter kontakt med vatten, oavsett temperatur. Symtomen startar oftast på underextremiteterna och sprider sig till resten av kroppen.

Behandling

  • Undvik kontakt med vatten
  • UVB eller UVA
  • Capsaicinkräm
  • Antihistaminer hjälper i regel inte

Senil pruritus

Envis klåda som ses hos cirka 50 procent av alla i 70-årsåldern. Symtomen är mest uttalade på natten. Orsaken är oftast torrhet i huden.

Behandling

  • Minska användandet av uttorkande produkter som tvål och vatten.
  • Mjukgörande salvor
  • Undvik att ha det för varmt i rummet

Pruritus ani, pruritus vulvae och på klåda på pungen (scrotum)

Klåda lokaliserad till genitalområden och omfattar ändtarmsområdet, mellangården (perineum), vulva och pungen (scrotum). Män har oftare besvär än kvinnor. Klådan är ofta värre på natten.

Primär pruritus

Klåda där man inte finner någon anogenital orsak.

Sekundär pruritus

Orsaken kan vara hemorrojder, anala fissurer och fistlar, psoriasis, vitfläckssjuka, könssjukdomar, tidigare strålbehandling och elakartade sjukdomar i området. Vid pruritus vulvae är den vanligaste orsaken infektion, oftast orsakad av candida albicans. Eksem är också en mycket vanlig orsak. Eksem kan vara förorsakat av en allergisk reaktion eller utlösas av någon irritation.

Behandling

  • Kyliga bad
  • Noggrann hygien men undvik överdrivet bruk av tvål
  • Undvik grundlig torkning
  • Lokala kortisonspreparat
  • Tacrolimus

Psykogen pruritus

Diagnosen är oftast en uteslutningsdiagnos. Ses oftast hos äldre.

Behandling

Antidepressiva preparat och ångestdämpande medel.

Postmenopausal pruritus

Ständig eller periodisk klåda hos kvinnor efter klimakteriet. Persisterande eller periodisk klåda som är värst om natten.

Behandling

Substitutionsbehandling med kvinnliga könshormoner.

Notalgia parestetica

Lokal intensiv klåda över skulderbladet (scapula). Det kan samtidigt kännas smärta. Orsaken är okänd.

Behandling

Brachoradial pruritus

Klåda lokaliserad till området runt armbågen. Exponering för solljus förvärrar tillståndet. Försämring på sensommaren.

Behandling

Infestationer

Scabies (skabb)

Intensivt kliande utslag. Smittar via sexuell kontakt men det förekommer också epidemier på institutioner.

Huvudlöss (Pediculosis capitis)

Plötsligt insättande klåda i hårbotten. Vanligast bland barn.

Inflammatoriska hudsjukdomar

Atopisk dermatit

Klådan vid atopisk dermatit (atopiskt eksem) förvärras av rivning och kan leda till en ond cirkel med ytterligare klåda som följd.

Psoriasis

Vid psoriasis är klåda inte det mest typiska, men många patienter besväras ändå av klåda.

Urtikaria

Nässelutslag, urtikaria, innebär kliande, flyktiga, kvaddlar i huden. Den enskilda kvaddeln försvinner inom 24 timmar utan att efterlämna spår, men andra uppkommer istället.

Prurigo nodularis

Intensivt kliande knutor. Drabbar huvudsakligen medelålders personer och framförallt kvinnor. Förändringarna kan efterlämna ärr.

Läkemedelsutlöst klåda

I princip kan alla läkemedel medföra kliande utslag på grund av en överkänslighetsreaktion.

Klåda vid invärtesmedicinska sjukdomar

Renal/uremisk pruritus

Förekommer vid kronisk njursjukdom med nedsatt njurfunktion.

Cholestatisk pruritus

Vid vissa lever- och gallsjukdomar. Hepatit C kan vara en orsak.

Järnbrist

Järnbrist kan orsaka klåda även utan att det föreligger blodbrist (anemi).

Polycytemia vera

Många patienter med obehandlad polycytemia vera får klåda efter kontakt med vatten.

Troligen är det inte den direkta kontakten med vatten, som förorsakar klådan. Det är hur vattnet appliceras. En vattensparande dusch med sylvassa strålar medför omedelbart klåda, men en dusch som sprider vattnet som ett mjukt strilande tropiskt regn, medför oftast mindre besvär.

Diabetes mellitus

Lokaliserad klåda, speciellt i genitalområdet är vanligt vid diabetes mellitus. Klådan beror ofta på svampinfektion, mukokutan candida

Pruritus vid elakartade sjukdomar

Klåda kan förekomma vid många maligna (elakartade) sjukdomar. Vid Hodgkins sjukdom lider patienten ofta av klåda.

Allmänt om behandling av klåda

Behandlingen av klåda, innebär i bästa fall en orsaksspecifik behandling mot en grundsjukdom, i andra fall dels en symtomlindring. Det finns inget rent klådstillande läkemedel.

Ha svalt i sovrummet, lokalt kylande medel som omslag eller liniment kan lindra. Mjukgörande medel, till exempel innehållande karbamid, ska användas mot torr hud, kortikosteroider vid dermatit, antihistamin hjälper vid urtikaria.

Källor

  • Andrew D, Craig AD (2001). ”Spinothalamic lamina I neurons selectively sensitive to histamine: a central neural pathway for itch”. Nat. Neurosci. 4 (1): sid. 72–7. doi:10.1038/82924. PMID 11135647. http://www.nature.com/neuro/journal/v4/n1/full/nn0101_72.html. 
  • http://huddoktor.com/doctor/Introduktion/675.html

Externa länkar

Svenska föreningen för allergologi. Allergidagen 2004. Tema: Allergi och annan överkänslighet i huden https://web.archive.org/web/20070929100454/http://www.sffa.nu/Webbsidor/Allergidagar/Allergidagen%202004.pdf

Referenser

  1. ^ Ikoma A, Steinhoff M, Ständer S, Yosipovitch G, Schmelz M (2006). ”The neurobiology of itch”. Nat. Rev. Neurosci. 7 (7): sid. 535–47. doi:10.1038/nrn1950. PMID 16791143.