Konfessionalisering

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2020-09) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Konfessionalisering är ett begrepp som används av reformationshistoriker för att beskriva den parallella processen av konfessionsbildning som ägde rum i Europa mellan religionsfreden i Augsburg (1555) och Trettioåriga kriget (1618–1648).

Under denna tid konsoliderades de lutherska och romersk-katolska konfessionerna, i förra fallet markerat genom sammanställningen av Konkordieboken, i senare genom Tridentinska mötet. Stats- och kyrkoledningar samverkade i en strävan att förankra respektive tro i folkdjupet. Ett viktigt inslag i detta var den sociala disciplinering som var utmärkande för tiden.

Ett speciellt problem i sammanhanget utgör den reformerta konfessionen, som inte fick sitt statsrättsliga erkännande förrän i Westfaliska freden. Detta till trots genomgick många tidigare lutherska stater i det Tysk-romerska riket vad som kallas en "andra reformation" under 1500-talets andra hälft.