Lars Gyllensten
| Lars Gyllensten | |
 | |
| Född | Lars Johan Wiktor Gyllensten 12 november 1921[1][2][3] Oscars församling[4], Sverige |
|---|---|
| Död | 25 maj 2006[5][1][2] (84 år) Oscars församling[4], Sverige |
| Begravd | Norra begravningsplatsen[6] kartor |
| Medborgare i | Sverige |
| Utbildad vid | Karolinska Institutet Norra Real  |
| Sysselsättning | Författare, läkare, universitetslärare, patolog |
| Befattning | |
| Stol nummer 14 i Svenska Akademien (1966–2006)[7] Ständig sekreterare i Svenska akademien (1977–1986) | |
| Arbetsgivare | Karolinska Institutet |
| Känd för | Camera obscura |
| Utmärkelser | |
| Doblougska priset (1964) De Nios Stora Pris (1966) Kellgrenpriset (1986) Stiftelsen Selma Lagerlöfs litteraturpris (1991) | |
| Redigera Wikidata | |
Lars Johan Wiktor Gyllensten,[8] född 12 november 1921 i Stockholm, död 25 maj 2006 i Stockholm, var en svensk författare, läkare och ledamot av Svenska Akademien.
Biografi
Lars Gyllensten växte upp i en välbärgad familj i Stockholm. Fadern var en framgångsrik affärsman och i familjen fanns tre yngre systrar. Lars Gyllensten började 1928 i Engelbrekts Folkskola och studerade senare vid Norra Real i Stockholm.[9] 1932 förlorade fadern sina tillgångar i Kreugerkraschen men tack vare sitt affärssinne kunde han reda upp situationen och familjen drabbades inte nämnvärt av händelsen.[10] Gyllensten tog studentexamen 1940 och sökte därefter till Karolinska Institutet för att studera till läkare.[11] Lars Gyllensten disputerade 1953[12] med en avhandling om brässen och sköldkörteln. Han var prosektor, sedermera biträdande professor, i histologi vid Karolinska institutet från 1955 till 1973, då han vid 52 års ålder blev författare på heltid.[12]
Lars Gyllensten debuterade som författare på 1940-talet och blev en av sin generations mest aktade prosaister.[13] Den 26 maj 1966 invaldes han som ledamot av Svenska Akademien på stol 14, och var dess ständige sekreterare 1977–1986,[12] samt ledamot av dess Nobelkommitté 1968–1987. Från 1979 var han ledamot av Nobelstiftelsen, där han även var ordförande 1987–1993.[14] Dessutom var Gyllensten hedersledamot av Vitterhetsakademien och ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien från 1975. Bland offentliga uppdrag kan nämnas att han var styrelseledamot av Sveriges Radio[14] från 1967, utsedd av Kungl. Majestät, och ledamot av styrelsen för Kungliga Dramatiska Teatern i tjugo år från 1970.[15]
Lars Gyllensten lämnade Svenska Akademien 1989 sedan ledamöterna inte kunnat enas om att fördöma Ayatolla Khomeinis hot om att låta döda författaren Salman Rushdie.[14] Det fanns emellertid även andra motiv bakom avhoppet. Redan hösten 1988 hade Gyllensten slutat att deltaga i sammankomsterna på grund av andra konflikter inom akademien.[16]
I 1960-talets trolöshetsdebatt uttryckte Lars Gyllensten en genuin motvilja mot alla ideologier och utopier. Ideologisk övertygelse ledde enligt Gyllensten mänskligheten åt fel håll vilket föranledde honom att lansera "Tio budord – the new look". Det första budet löd "Du skall inga andra gudar ha än provisorier" och han förklarade vidare att "Varje gud, som inte är ett provisorium, är ett beläte – och du skall inte dyrka beläten, för då dyrkar du i själva verket dig själv och dina egna inbillningar och begrepp och blir en skrymtare eller en fähund eller en tyrann, allt efter din förmåga." Två andra bud var "Tänk på att andra mår lika väl av komfort som du själv" och "Många har det bättre än de förtjänar – hör du till dem, så dela med dig. Annars stjäl du".
Författarskap
Gyllensten debuterade som författare med diktsamlingen Camera obscura år 1946, tillsammans med Torgny Greitz under pseudonymen Jan Wictor. [17] Boken bemöttes först av många kritiker som ett seriöst menat verk, men när det avslöjades att den var ihopskriven på några timmar av två medicinarstudenter som en parodi på fyrtiotalismens modernistiska lyrik utbröt en kort men häftig debatt om substansen i denna genre.[18] Den första boken i eget namn var Moderna myter (1949) som följdes av Det blå skeppet (1950) och Barnabok (1952).
Gyllensten ägnade hela sitt författarskap åt att behandla grundläggande livsfrågor. Han kallade själv sitt författarskap för "existentiell grundforskning" och hade Søren Kierkegaard som sin främsta och viktigaste förebild. Om honom skriver han bland annat i essäsamlingen Nihilistiskt credo (1964).
Trolösheten och skepsisen mot alla ideologier är temat för romaner som Sokrates död, novellerna i Desperados och essäerna i Nihilistiskt credo. Gyllensten utforskade de mänskliga livsvillkoren i rad filosofiska och experimentella böcker som Carnivora och Senilia. Verk som Kains memoarer, Lotus i Hades och Diarium spirituale karaktäriseras av collageartade prosafragment. Palatset i parken anknyter till Orfeus-myten och I skuggan av Don Juan till Don Juan-gestalten. I hans senare produktion finns även lättillgängligare verk, så som den avklarnade sagosamlingen Sju vise mästare om kärlek.
Gyllensten utgav år 2000 sina memoarer med titeln Minnen, bara minnen, som bland annat innehåller en del kritik mot Svenska Akademien och mot hans efterträdare som ständig sekreterare, Sture Allén. I artikeln Hur minns Lars Gyllensten? ifrågasatte senare Kjell Espmark Gyllenstens skildringar av dessa konflikter inom Akademien.[19] Boken innehåller även uppmärksammade avsnitt om Harry Martinson, där Gyllensten bland annat avslöjade detaljer om Martinsons självmord och beskriver det som harakiri.[20] Redan vid Martinsons död 1978 gick Gyllensten till angrepp mot den mobbning som han menade drabbade Martinson efter att denne tilldelats Nobelpriset i litteratur. Särskilt kritisk var Gyllensten mot Olof Lagercrantz.
Mot slutet av sitt liv utgav Gyllensten också boken Med andras ord, och egna, som innehöll citat från författare, teologer och forskare som påverkat honom. Gyllensten hade några valfrändskaper som han ständigt återvände till. Ofta var dessa författare kristna, trots att Gyllensten själv var ateist, där den viktigaste av dessa inspiratörer nog var Søren Kierkegaard.
Samhällsdebattör
Lars Gyllensten debatterade gärna genom dagspressen och initierade under flera decennier ordväxlingar främst i bistånds-, miljö- och trafikfrågor. Han var uttalad motståndare till bilismen och körde själv inte bil. På 1960-talet kom Gyllensten med ett upprop till den svenska regeringen i biståndpolitiken i form av en underskriftskampanj, där akademiker förklarade sig villiga att avstå en del av lönen till förmån för ökat internationellt bistånd. I fråga om Vindelälvens utbyggnad var Gyllensten en stark motståndare till exploatering av älven, och han redovisade kraftfullt sina synpunkter i debatt med statsminister Olof Palme.
Familj
Lars Gyllensten var son till disponent Carl Gyllensten (1890-1960) och Ingrid Gyllensten, född Rangström (1894-1987), som var syster till tonsättaren Ture Rangström.[21] Han gifte sig 1946 med Inga-Lisa Hulthén (1921–2001). De fick dottern Katarina (född 1953).[22]
Bibliografi
- Lilliestam, Åke (1993). Lars Gyllenstens bibliografi: 1946-1992. Acta Bibliothecae regiae Stockholmiensis, 0065-1060 ; 54. Stockholm: Kungl. bibl. Libris 7588943. ISBN 91-7000-148-0
- Karlström, Ingrid (2006). Lars Gyllensten bibliografi 1993-2005: tillägg till Lars Gyllenstens bibliografi 1946-1992 av Åke Lilliestam. Acta Bibliothecae regiae Stockholmiensis, 0065-1060 ; 73. Stockholm: Kungl. biblioteket. Libris 10270019. ISBN 91-7000-255-X
- 1946 – Camera obscura (under pseudonymen Jan Wictor, tillsammans med Torgny Greitz)
- 1949 – Moderna myter
- 1950 – Det blå skeppet
- 1952 – Barnabok
- 1953 – Carnivora
- 1956 – Senilia
- 1958 – Senatorn
- 1960 – Sokrates död
- 1962 – Desperados
- 1963 – Kains memoarer
- 1964 – Nihilistiskt credo
- 1965 – Juvenilia
- 1966 – Lotus i Hades
- 1968 – Diarium spirituale
- 1970 – Palatset i parken
- 1971 – Ur min offentliga sektor
- 1971 – Mänskan djuren all naturen
- 1973 – Grottan i öknen
- 1975 – I skuggan av Don Juan
- 1976 – Lapptäcken-Livstecken
- 1977 – Tal på Övralid 1969
- 1978 – Baklängesminnen
- 1979 – Klipp i 70-talet
- 1980 – Nobelpriset i litteratur,
- 1981 – Huvudskallebok
- 1982 – Svenska akademien förr och nu
- 1983 – Provdockan
- 1983 – Rätt och slätt
- 1985 – Skuggans återkomst eller Don Juan går igen
- 1986 – Sju vise mästare om kärlek
- 1989 – Just så eller kanske det
- 1989 – Hjärnfilspån (under pseudonymen Pär Silje)
- 1991 – Det himmelska gästabudet
- 1992 – Så var det sagt
- 1993 – Hack i häl på Minerva (tillsammans med Georg Klein)
- 1993 – Anteckningar från en vindskupa
- 1995 – Ljuset ur skuggornas värld
- 1995 – Augustin och Celestine: om nåra små loppors liv och leverne (barnbok)
- 1997 – Om Berzelius och Svenska akademien
- 1998 – Kistbrev
- 2000 – Minnen, bara minnen
- 2004 – Med andras ord, och egna (citatsamling)
Priser och utmärkelser
- 1953 – Boklotteriets stipendiat
- 1954 – Albert Bonniers stipendiefond för yngre och nyare författare
- 1957 – Boklotteriets stipendiat
- 1958 – Svenska Dagbladets litteraturpris
- 1961 – Litteraturfrämjandets stora romanpris
- 1964 – Doblougska priset
- 1966 – De Nios Stora Pris
- 1969 – Övralidspriset
- 1972 – Litteraturfrämjandets stora pris
- 1986 – Kellgrenpriset
- 1987 – Pilotpriset
- 1991 – Stiftelsen Selma Lagerlöfs litteraturpris
- 1991 – Harry Martinson-priset
- 1993 – Hedersdoktor vid Kungliga Tekniska högskolan[23]
- 1995 – Samfundet S:t Eriks plakett
- 1995 – Bernspriset
Referenser
- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Lars Gyllensten, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ SNAC, Lars Gyllensten, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Sveriges dödbok, 19211112-0495 Gyllensten, Lars Johan Wiktor, läst: 9 april 2018.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.svd.se .[källa från Wikidata]
- ^ Gyllensten, LARS JOHAN VICTOR, Svenskagravar.se, läs online, läst: 29 mars 2017.[källa från Wikidata]
- ^ läst: 20 juli 2020.[källa från Wikidata]
- ^ Sveriges befolkning 1970, (CD-ROM version 1.04) Sveriges Släktforskarförbund 2003
- ^ Minnen, bara minnen, sid 65-66
- ^ Gyllensten, Lars (2000). Minnen, bara minnen. Bonniers. sid. 44-45. ISBN 91-0-057140-7
- ^ Minnen, bara minnen, sid. 75-76
- ^ [a b c] ”Gyllensten, Lars”. Svenska Akademien. https://www.svenskaakademien.se/svenska-akademien/ledamotsregister/lars-gyllensten?q=Lars+Gyllensten.
- ^ ”Lars Gyllensten har avlidit”. Sydsvenskan. http://www.sydsvenskan.se/sverige/lars-gyllensten-har-avlidit/.
- ^ [a b c] http://www.svd.se/nyheter/inrikes/lars-gyllensten-har-avlidit_322216.svd
- ^ Minnen, bara minnen, sid.183
- ^ Minnen, bara minnen, sid. 251
- ^ ”Mikaela Blomqvist: Någon borde försöka lura oss kritiker. GP, läst 12 mars 2023.”. https://www.gp.se/kultur/kultur/n%C3%A5gon-borde-f%C3%B6rs%C3%B6ka-lura-oss-kritiker-1.49090045.
- ^ Peter Luthersson, Svensk litterär modernism - en stridsstudie, Atlantis 2002
- ^ Kjell Espmark, Albatrossen på däcket, Norstedts 2008
- ^ Hansson, Anita (31 augusti 2000). ”Martinson begick harakiri”. Aftonbladet. http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/0008/31/harakiri.html. Läst 16 januari 2010.
- ^ Minnen, bara minnen, sid. 11
- ^ Minnen, bara minnen, sid. 103
- ^ KTH: Hedersdoktorer 1944–2008 Arkiverad 24 mars 2010 hämtat från the Wayback Machine., läst 6 april 2009
- Den svenska litteraturen. 3, Från modernism till massmedial marknad : 1920-1995. Stockholm: Bonnier. 1999. Libris 8233784. ISBN 91-0-056775-2
Vidare läsning
- Andersson, Jonas (2004). Rivalitet, våld, revolt: Kain och Abel hos Willy Kyrklund, Bengt Anderberg, Lars Gyllensten. Skellefteå: Norma. Libris 9756627. ISBN 91-7217-074-3
- Benktson, Benkt-Erik (1989). Samtidighetens mirakel: kring tidsproblematiken i Lars Gyllenstens romaner. Stockholm: Bonnier. Libris 7147603. ISBN 91-0-047507-6
- Brudin Borg, Camilla (2005). Skuggspel: mellan bildkritik och ikonestetik i Lars Gyllenstens författarskap. Skellefteå: Norma. Libris 9828940. ISBN 91-7217-077-8
- Haack, Elsbeth Gunnel (1983). The literary unconscious: a reading of Alain Robbe-Grillet's, John Barth's and Lars Gyllensten's texts. Ann Arbor, Mich.: Univ. Microfilms International. Libris 373291
- Isaksson, Hans (1974). Hängivenhet och distans: en studie i Lars Gyllenstens romankonst. Aldusserien, 0346-5454 ; 422. Stockholm: Aldus/Bonnier. Libris 7144437. ISBN 91-0-039585-4
- Johannesson, Hans-Erik (1973). Studier i Lars Gyllenstens estetik: hans teorier om författarskapets villkor och teknik t.o.m. Barnabok. Göteborg: Univ. Libris 82883
- Larsson, Bo (1990). Gud som provisorium: en linje i Lars Gyllenstens författarskap = [God as proviso] : [a motif in the writings of Lars Gyllensten]. Stockholm: Verbum. Libris 7411404. ISBN 91-526-1716-5
- Lugn, Kristina (2006). Lars Gyllensten: inträdestal i Svenska akademien. Inträdestal / Svenska akademien, 0346-7759. Stockholm: Norstedts akademiska förlag. Libris 10254001. ISBN 91-7227-513-8
- Munck, Kerstin (1974). Gyllenstens roller: en studie över tematik och gestaltning i Lars Gyllenstens författarskap. Litteratur, teater, film, 0347-7770 ; 6. Lund: Univ. Libris 8352137. ISBN 91-40-03471-2
- Oscarson, Saga (1992). Gyllensten som Orfeus: en studie i Lars Gyllenstens mytiska diktning = [Gyllensten as Orpheus] : [a study of the mythical element in Lars Gyllensten's writing]. Stockholm: Bonnier. Libris 7148957. ISBN 91-0-055542-8
- Stenström, Thure (1964). Berättartekniska studier i Pär Lagerkvists, Lars Gyllenstens, och Cora Sandels prosa.. Geijersamfundets akademiska kurser, 99-0211309-5. Stockholm: Sv. bokförl. (Bonnier). Libris 376663
- Stenström, Thure (1996). Gyllensten i hjärtats öken: strövtåg i Lars Gyllenstens författarskap, särskilt Grottan i öknen = [Gyllensten in the desert of the heart] : [excursions into the writings of Lars Gyllensten, particularly "The cave in the desert"]. Historia litterarum, 0440-9078 ; 19. Uppsala: Univ. Libris 8359402. ISBN 91-554-3831-8
- Stenström, Thure (2018) Den glömde Gyllensten, Artos & Norma Förlag, Skellefteå 2018, ISBN 978-91-7217-112-1
Externa länkar
Wikiquote har citat av eller om Lars Gyllensten.Citat- Svenska akademien stol 14
- Lars Gyllensten i Libris
| ||||||||
| |||||||||||||||||||||||
|
