Magnetisk susceptibilitet

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2020-12)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Magnetisk susceptibilitet, vanligtvis betecknad med den grekiska bokstaven χ, är en materialegenskap som beskriver hur magnetiskt ett material blir i externa magnetfält. Denna dimensionslösa storhet kan definieras genom

M = χ H , {\displaystyle M=\chi H,\,}

där M är ämnets magnetisering och H är den magnetiska fältstyrkan, båda i SI-enheten ampere per meter. Materialegenskapen är endast definierad för material där magnetiseringen är proportionell mot det externa fältet. De flesta material är diamagnetiska och där gäller att χ < 0, ofta av storleksordning -10-6. Vid paramagnetism är susceptibiliteten positiv.

Samband

Eftersom det magnetiska B-fältet (flödestätheten) är en summa av magnetisering och det externa fältet, kan man skriva

B = μ 0 ( M + H ) = μ 0 ( χ H + H ) = μ 0 ( χ + 1 ) H = μ 0 μ r H , {\displaystyle B=\mu _{0}(M+H)=\mu _{0}(\chi H+H)=\mu _{0}(\chi +1)H=\mu _{0}\mu _{r}H,\,}

där μ0 är den magnetiska konstanten och μr = 1 + χ är materialets permeabilitetstal (relativa magnetiska permeabilitet).