Mariner 1
 Mariner 1 skjuts upp | |||||
| Status | Misslyckad (ej fungerande raket) | ||||
|---|---|---|---|---|---|
| Typ | Förbiflygare | ||||
| Program | Marinerprogrammet | ||||
| Organisation | NASA | ||||
| NSSDC-ID | MARIN1[1] | ||||
| Uppdragets varaktighet | ~5 minuter | ||||
| Uppskjutning | |||||
| Uppskjutningsplats | Cape Canaveral LC-12 | ||||
| Uppskjutning | 22 juli, 1962 (09:21:23 UTC) | ||||
| Uppskjutningsfarkost | Atlas-Agena | ||||
| Egenskaper | |||||
| Massa | 202.8 kg | ||||
| Kronologi | |||||
| |||||
Mariner 1 var en interplanetarisk rymdsond byggd av den amerikanska rymdflygsstyrelsen NASA, var den första i en serie om 12 planerade sonder (sedermera 10 då de två sista sonderna döptes om till Voyager) i Marinerprogrammet.
Huvuduppdrag
Sonden sköts upp den 22 juli 1962 med planeten Venus som mål. Väl framme skulle diverse vetenskapliga mätningar genomföras, som till exempel magnetfältsmätningar, partikel-[förtydliga] och strålningsmätningar. Sonden var även utrustad med detektorer för kosmiskt damm och en solplasmaspektrometer. Mikrovågs- och infraröda radiometrar hade monterats på en 48 cm parabolantenn. Ekipaget förstördes dock 290 s efter uppskjutning till följd av ett förmodat programmeringsfel.
Utrustning
Strömförsörjning
Mariner 1 var försedd med två solpaneler, 183 × 76 cm respektive 152 × 76 cm. Den kortare panelen var försedd med ett litet solsegel för att utjämna solvindskrafter. Sonden innehöll även ett 1 kWh silver-zinkbatteri som laddades från solpanelerna. Batteriet användes som kraftkälla i situationer där solpanelerna inte användes, till exempel innan de fällts ut, i skugga eller under hög last.
Kommunikation
För kommunikation med jorden användes en 3 W radiosändare och en parabolantenn.
Manövrering
En 225 N monopropellantmotor och kvävgasdysor användes för kursjusteringar.
Källor
Fotnoter
- ^ ”NASA Space Science Data Coordinated Archive” (på engelska). NASA. https://nssdc.gsfc.nasa.gov/nmc/spacecraft/display.action?id=MARIN1. Läst 24 mars 2020.
| ||||||||||
