Marquee Moon

Marquee Moon
Studioalbum av Televisions
UtgivningFebruari 1977
InspelatSeptember 1976 vid A & R Recording, New York
GenrePostpunk, artpunk, rock
Längd45:49
SkivbolagElektra
ProducentAndy Johns, Tom Verlaine
Televisions-kronologi
Marquee Moon
(1977) 		Adventure
(1978)
Singlar från Marquee Moon
  1. "Marquee Moon"
    Utgivning: 1 april 1977
  2. "Prove It"
    Utgivning: 22 juli 1977

Marquee Moon är Televisions debutalbum, släppt 1977 på Elektra Records.

Albumet brukar räknas som en av de stora inspirationskällorna för den kommande postpunken. Skivan listnoterades inte i hemlandet USA, men den blev populär i Storbritannien, där även ett singelsläpp av titelspåret tog sig in på topp 40-listan. Även i Sverige sålde skivan bra. Tidskriften Rolling Stone rankade det 2003 som nummer 128 på sin lista över de 500 bästa albumen genom tiderna.[1] Albumet är även med i Robert Dimerys bok 1001 Albums You Must Hear Before You Die. Robert Christgau gav sitt högsta betyg; A+ till skivan.[2]

Omslagsbilden är fotograferad av Robert Mapplethorpe.

Bakgrund

Åren fram till Marquee Moon spelade Television regelbundet på CBGB i New York.

Vid mitten av 1970-talet hade Television blivit ett stort namn i New Yorks musikscen.[3] De utvecklade först ett följe från deras vistelse vid Lower Manhattan-klubben CBGB där de hjälpte till att övertala klubbmanagern Hilly Kristal att låta fler okonventionella grupper få uppträda.[4] Bandet hade väckt intresse hos olika skivbolag under slutet av 1974 men valde att vänta till en lämplig deal skulle dyka upp. De avfärdade flera större bolag, däribland Island Records, för vilka de hade spelat in demoinspelningar med producenten Brian Eno.[5] Eno hade producerat demos av låtarna "Prove It", "Friction", "Venus" och "Marquee Moon" i december 1974 men Televisions frontfigur Tom Verlaine var inte nöjd med Enos sound: "Han spelade in oss väldigt kallt och bräckligt, ingen resonans. Vi är inriktade på riktigt stark gitarrmusik ... lite expressionistisk".[6]

Efter att originalbasisten Richard Hell lämnade 1975 rekryterade Television Fred Smith, som de tyckte var pålitligare och rytmiskt skickligare. Bandet utvecklade snabbt en förbindelse och en musikalisk stil som reflekterade deras individuella influenser: Smith och gitarristen Richard Lloyd hade en rock and roll-bakgrund, trummisen Billy Ficca var en jazzentusiast och Verlaines smaker varierade från rockbandet 13th Floor Elevators till jazzsaxofonisten Albert Ayler.[3] Samma år delade Television lokal vid CBGB med Patti Smith, som hade rekommenderat bandet för Arista Records chef Clive Davis. Fastän han såg dem uppträda var Davis tveksam till att kontraktera dem först. Han övertygades av Smiths pojkvän, Allen Lanier, att låta dem spela in demos, som enligt Verlaine resulterade i "ett mycket varmare sound än vad Eno fick". Dock ville Verlaine fortfarande hitta ett skivbolag som kunde låta honom producera bandets debutalbum på egen hand, trots att han inte hade mycket inspelningserfarenhet.[7]

Inspelning och produktion

I augusti 1976 skrev Television på kontrakt med Elektra Records, som lovade Verlaine att han kunde producera albumet om han assisterades av en välkänd ljudtekniker.[7] Verlaine, som inte ville bli guidad i studion av en känd producent, valde Andy Johns utifrån hans arbete med The Rolling Stones Goats Head Soup (1973).[8] Lloyd var också imponerad av Johns och menade att han hade producerat "några av rockens fantastiska gitarrsound".[3] Johns står med som medproducent på Marquee Moon. Elektra ifrågasatte inte Televisions studiobudget för albumet.[9]

Television spelade in Marquee Moon i september 1976 vid A & R Recording i New York. Bandet värmde upp inför inspelningen genom att repa 4-6 timmar om dagen och 6-7 dagar i veckan. Lloyd sa att de var "båda riktigt inbitna musiker på ena sidan och banditer på andra sidan, med viljan att bli snälla".[3] Under repetitionerna nekade bandet större delen av materialet de hade skrivit under tre års tid.[10] Så fort de befann sig i studion spelade de in två nya låtar till albumet – "Guiding Light" och "Torn Curtain" – samt äldre låtar såsom "Friction", "Venus" och titelspåret, vilket hade blivit en standard vid deras liveshower.[11] Verlaine sa att eftersom han hade förutbestämt albumets struktur skulle de bara öva in de åtta låtarna och några till under inspelningarna.[10]

Johns spelade in merparten av Marquee Moon medan Television spelade live i studion.[10] En del låtar spelades in i en tagning, bland annat titelspåret, vilket Ficca trodde var en repetition. Johns föreslog att gruppen skulle spela in en till tagning av låten men Verlaine sa bara "glöm det".[12] Verlaine och Lloyds gitarrer spelades in med flerspårsinspelning till vänster och höger ljudkanal, och de slutliga inspelningarna lämnades okomprimerade och avskalade från studioeffekter.[13]

Omslagsbilden fotograferades av Robert Mapplethorpe, som tidigare hade fotograferat omslaget till Patti Smiths Horses (1975). Fotot visade Verlaine ett steg framför resten av bandet, stående i en spänd, seriös pose. Verlaine höll sin högerhand tvärs över sin kropp och sträckte ut sin något slutna vänsterhand framåt. När Mapplethorpe gav Television kontaktkopiorna tog Lloyd bandets favoritbild till en fotoaffär på Times Square och bad om färgkopior till bandet att fundera kring. Även om några av de första kopiorna hade konstiga färger bad Lloyd fotopersonalen trycka upp flera medan han "tryckte på knapparna i blindo".[14] Han liknade processen vid Andy Warhols screentryck. Efter att han visat den för bandet valde de den förändrade kopian framför Mapplethorpe originalfoto, som Fred Smith hade ramat in och behållit för sig själv.[15]

Musik

Enligt Rolling Stone är Marquee Moon ett postpunkalbum, medan Jason Heller från The A.V. Club beskrev musiken som "elegant naggad" artpunk.[16] Robert Christgau ansåg att det var mer av en rockskiva på grund av Televisions formella och tekniska förmågor som musiker: "det var inte punk. Dess intensitet var inte manisk; den kom inte i spurter."[17] Båda sidorna av albumet inleds med tre kortare, melodiösa låtar, vilka Evan Chakroff från Stylus Magazine sa svänger mellan progressiv rock och postpunk-stilarna. Titelspåret och "Torn Curtain" är längre och mer jam-orienterade.[18] Verlaine sa senare i en intervju med Select, "Det kanske låter konstigt men jag har alltid tyckt att vi var ett popband. Du vet, jag tyckte hela tiden att Marquee Moon var ett gäng coola singlar. Och sen insåg jag, jösses, [titelspåret] är tio minuter långt. Med två gitarrsolon."[19]

Verlaine och Lloyd samspelade sina gitarrer mellan trumslag och basgångar.[18] Deras dubbla gitarrspel byggde på 1960-talsrock och avantgardejazz-stilar, och istället för lagrade kvintackord, en typisk komponent i den samtida punkrocken, använde man melodiska slingor och kontramelodier.[20] Verlaine byggde låtens rytmiska frasering och Lloyd splade dissonanta melodier mot dem.[21] Inför inspelningen av Marquee Moon hade Lloyd hade lärt sig att skriva ner sina solon i noter, så att han kunde utveckla sitt solo i en låt från introduktion till variation och upplösning.[13] Han och Verlaine bytte rytmiska och melodiska slingor flera gånger i vissa låtar och skapade spänning.[3] Om deras tillvägagångssätt har Lloyd senare sagt: "Det fanns inte många band där de två gitarrerna spelade komp och melodi fram och tillbaka, som ett pussel".[21] De flesta solona på Marquee Moon följer ett mönster vari Verlaine går upp i en durskala men går tillbaka lite grann efter varje steg.[22] På "See No Evil" solade han genom en hel oktav innan han spelade ett bluesinfluerat riff, medan han på titelspåret spelade i en mixolydisk skala och sänkte den sjunde tonen ett halvt steg.[23] Lloyd inledde "Friction" med att spela oktaver innan Verlaine spelade ringande toner och en serie fallande skalor.[24]

Låtlista

Alla låtar skrivna av Tom Verlaine där inget annat anges.[25]

  1. "See No Evil" – 3:58
  2. "Venus" – 3:54
  3. "Friction" – 4:45
  4. "Marquee Moon" – 10:47
  5. "Elevation" – 5:10
  6. "Guiding Light" (Tom Verlaine/Richard Lloyd) – 5:37
  7. "Prove It" – 5:05
  8. "Torn Curtain" – 7:01

Medverkande

Television
Övriga
  • Jim Boyer – assisterande ljudtekniker
  • Greg Calbi – mastering
  • Jimmy Douglass – assisterande ljudmix
  • Lee Hulko – mastering
  • Andy Johns – ljudtekniker, ljudmix, produktion
  • Tony Lane – art director
  • Billy Lobo – design av omslagets baksida
  • Robert Mapplethorpe – fotografi
  • Randy Mason – assisterande ljudmix
  • John Telfer – management

Medverkande är hämtade ur albumkonvolutet till Marquee Moon.[25]

Listplaceringar

Referenser

  1. ^ ”128) Marquee Moon”. Rolling Stone. 1 november 2003. Arkiverad från originalet den 25 april 2013. https://www.webcitation.org/6G8bwQ0kY?url=http://web.archive.org/web/20090708064226/http://www.rollingstone.com/news/story/6598703/128_marquee_moon. Läst 28 maj 2009. 
  2. ^ http://www.robertchristgau.com/get_artist.php?name=television
  3. ^ [a b c d e] Anon. 2007a, s. 378.
  4. ^ Tucker 1977; Anon. 2007a, s. 378
  5. ^ Heylin 2005, s. 264; Anon. 2007a, s. 378
  6. ^ Hoskyns 2004.
  7. ^ [a b] Heylin 2005, s. 264.
  8. ^ Anon. 2007a, s. 378; Heylin 2005, s. 264
  9. ^ Heylin 2005, s. 271.
  10. ^ [a b c] Heylin 2005, s. 265.
  11. ^ Heylin 2005, s. 269.
  12. ^ Heylin 2005, s. 265; Anon. n.d.(c)
  13. ^ [a b] Fletcher 2009, s. 355.
  14. ^ Waterman 2011, s. 159.
  15. ^ Waterman 2011, s. 160.
  16. ^ Anon. n.d.(c); Heller 2011
  17. ^ Anon. 2015.
  18. ^ [a b] Chakroff 2003.
  19. ^ Anon. 1992.
  20. ^ Schinder & Schwartz 2008, s. 541; Chakroff 2003
  21. ^ [a b] Moon 2008, s. 769.
  22. ^ Waterman 2011, s. 167.
  23. ^ Waterman 2011, s. 168.
  24. ^ Waterman 2011, s. 174.
  25. ^ [a b] Anon. 2003a.
  26. ^ ”Television Chart History” (på engelska). The Official UK Charts Company. https://www.officialcharts.com/artist/16186/television/. Läst 5 februari 2021. 
  27. ^ http://swedishcharts.com/search.asp?search=television&cat=a

Tryckta källor

  • Adams, Chris (2002). Turquoise Days: The Weird World of Echo and the Bunnymen. Soft Skull Press. ISBN 1-887128-89-1. 
  • Aizlewood, John (November 2003). ”Review: Marquee Moon”. Q (London) (208). 
  • Anon. (1977). ”Pop/Rock”. High Fidelity (February). 
  • Anon. (1977). ”Review: Marquee Moon”. NME (London) (9 februari). 
  • Anon. (1977). ”The Sounds 1977 Albums of the Year”. Sounds (London) (24 december). 
  • Anon. (1978). ”The 1977 Pazz & Jop Critics Poll”. The Village Voice (New York) (January 23). Arkiverad från originalet den 2013-04-22. https://www.webcitation.org/6G41fKOtv?url=http://www.robertchristgau.com/xg/pnj/pjres77.php. Läst 20 november 2012. 
  • Anon. (1982). ”Record Reviews”. Down Beat 49 (December). 
  • Anon. (April 1989). ”The 25 Greatest Albums of All Time”. Spin (New York) 5 (1): sid. 46. http://books.google.com/books?id=h-bxxO5B-xsC&pg=PA47#v=onepage&q&f=false. Läst 29 november 2012. 
  • Anon. (1992). ”Review: Marquee Moon”. Select (London) (September). 
  • Anon. (1993). ”The Greatest Albums Of The '70s”. NME (London) (September 18). 
  • Anon. (1997). ”100 Best Albums Ever”. The Guardian (London) (September 19). 
  • Anon. (2000). ”All Time Top 100 Albums”. Melody Maker (London). 
  • Anon. (2001). ”Home entertainment: Mark and Lard”. The Guardian (London) (Mars 9). Arkiverad från originalet den 2013-05-30. https://www.webcitation.org/6GzQy9JY2?url=http://www.guardian.co.uk/friday_review/story/0,3605,448649,00.html. Läst 20 november 2012. 
  • Anon. (2002). ”100 Best Punk Albums”. Q (London) (Maj). 
  • Anon. (2003). Marquee Moon. Elektra Records, Rhino Records. R2 73920. 
  • Anon. (2003). ”Top 50 Punk Albums”. Mojo (London) (March). 
  • Anon. (2003). ”Review: Marquee Moon”. Mojo (London) (November). 
  • Anon. (2003). ”NME's 100 Best Albums of All Time!”. NME (London) (8 mars). 
  • Anon. (2003). ”128) Marquee Moon”. Rolling Stone (New York) (1 november). Arkiverad från originalet den 2013-04-25. https://www.webcitation.org/6G8bwQ0kY?url=http://web.archive.org/web/20090708064226/http://www.rollingstone.com/news/story/6598703/128_marquee_moon. Läst 20 november 2012. 
  • Anon. (2007). ”Marquee Moon”. i Irvin, Jim; McLear, Colin. The Mojo Collection (4th). Canongate Books. ISBN 1-84767-643-X. 
  • Anon. (21 november 2007). ”1000 albums to hear before you die: Artists beginning with T”. The Guardian. Arkiverad från originalet den 2013-05-30. https://www.webcitation.org/6GzRguEn2?url=http://www.guardian.co.uk/music/2007/nov/22/1000tohearbeforeyoudie1. Läst 20 november 2012. 
  • Anon. (2015). ”Read an Excerpt From Robert Christgau's Memoir 'Going Into the City'”. Rolling Stone (New York). Arkiverad från originalet den 2015-02-22. https://www.webcitation.org/6WXb4ndId?url=http://www.rollingstone.com/music/features/read-an-excerpt-from-robert-christgaus-memoir-going-into-the-city-20150216. Läst 22 februari 2015. 
  • Anon. (n.d.(a)). ”swedishcharts.com – Television – Marquee Moon”. swedishcharts.com – Television – Marquee Moon. Hung Medien. Arkiverad från originalet den 2014-05-01. https://www.webcitation.org/6PEcPDTJt?url=http://swedishcharts.com/showitem.asp?interpret=Television. Läst 1 maj 2014. 
  • Anon. (n.d.(b)). ”Albums and Tracks of the Year for 1977”. NME (London). Arkiverad från originalet den 2013-04-02. https://www.webcitation.org/6FZI7ziP6?url=http://www.nme.com/bestalbumsandtracksoftheyear/1977. Läst 20 november 2012. 
  • Anon. (n.d.(c)). ”Elevation by Television”. Rolling Stone (New York). Arkiverad från originalet den 2013-06-02. https://www.webcitation.org/6H4JstEGi?url=http://www.rollingstone.com/music/song-stories/elevation-television. Läst 20 november 2012. 
  • Bernhard, Brendan (3 augusti 2011). ”Five Questions With | Bryan Waterman, Author of ‘Marquee Moon’”. The Local East Village. Arkiverad från originalet den 2014-05-05. https://www.webcitation.org/6PKgfjKZM?url=http://eastvillage.thelocal.nytimes.com/2011/08/03/five-questions-with-bryan-waterman-author-of-marquee-moon/. Läst 5 maj 2014. 
  • Brown, Pete; Newquist, Harvey P. (1997). Eiche, Jon F.. red. Legends of Rock Guitar: The Essential Reference of Rock's Greatest Guitarists. Hal Leonard Corporation. ISBN 0-7935-4042-9. 
  • Chakroff, Evan (1 augusti 2003). ”Television – Marquee Moon – On Second Thought”. Television – Marquee Moon – On Second Thought. Stylus Magazine. Arkiverad från originalet den 2013-04-22. https://www.webcitation.org/6G41QR5Tm?url=http://www.stylusmagazine.com/articles/on_second_thought/television-marquee-moon.htm. Läst 20 november 2012. 
  • Chamy, Michael (2003). ”Review: Marquee Moon, Adventure, Live at the Old Waldorf, San Francisco, 6 / 29 / 78”. The Austin Chronicle (19 december). Arkiverad från originalet den 2014-04-28. https://www.webcitation.org/6P9wz1dmS?url=http://www.austinchronicle.com/music/2003-12-19/190675/. Läst 27 april 2014. 
  • Christgau, Robert (1977). ”Christgau's Consumer Guide”. The Village Voice (New York) (Mars 21). Arkiverad från originalet den 2013-04-22. https://www.webcitation.org/6G41YdeHb?url=http://www.robertchristgau.com/xg/cg/cgv3-77.php. Läst 20 november 2012. 
  • Christgau, Robert (1978). ”Pazz & Jop 1977: Dean's List”. The Village Voice (New York) (23 januari). Arkiverad från originalet den 2013-04-22. https://www.webcitation.org/6G41hke0o?url=http://www.robertchristgau.com/xg/pnj/deans77.php. Läst 20 november 2012. 
  • Coppage, Noel (Mars 1977). ”Television: Marquee Moon”. Stereo Review 38 (3). 
  • Dahlen, Chris (9 december 2013). ”Television / Adventure: Marquee Moon / Adventure”. Pitchfork Media. Arkiverad från originalet den 2013-04-22. https://www.webcitation.org/6G41r9BWZ?url=http://pitchfork.com/reviews/albums/11853-marquee-moon-adventure/. Läst 20 november 2012. 
  • DeCurtis, Anthony; Henke, James; George-Warren, Holly, reds (1992). The Rolling Stone Album Guide (3rd). Random House. ISBN 0679737294. 
  • Downer, Adam (29 september 2006). ”Review: Television – Marquee Moon”. Review: Television – Marquee Moon. Sputnikmusic. Arkiverad från originalet den 2013-04-22. https://www.webcitation.org/6G41WBMZH?url=http://www.sputnikmusic.com/review/9340/Television-Marquee-Moon/. Läst 20 november 2012. 
  • Downs, Joan (1977). ”Television: Marquee Moon”. Time (New York) 109 (April 11): Music section. 
  • Erlewine, Stephen Thomas (n.d.). ”Marquee Moon – Television”. Marquee Moon – Television. Allmusic. Arkiverad från originalet den 2013-04-22. https://www.webcitation.org/6G41jrr1m?url=http://www.allmusic.com/album/marquee-moon-mw0000193524. Läst 20 november 2012. 
  • Fletcher, Tony (2009). All Hopped Up and Ready to Go: Music from the Streets of New York 1927–77. W. W. Norton & Company. ISBN 0-393-33483-X. 
  • Felt, Hunter (22 september 2003). ”Television: Marquee Moon [remastered edition]”. PopMatters. Arkiverad från originalet den 2013-04-25. https://www.webcitation.org/6G8cjnMl7?url=http://www.popmatters.com/pm/review/television-marquee2003/. Läst 20 november 2012. 
  • Gammond, Peter (Mars 1977). ”Records of the Month”. Hi-Fi News & Record Review 22 (3). 
  • Goldman, Vivien (1977). ”Review: Marquee Moon”. Sounds (London) (Mars 12). 
  • Hegarty, Paul; Halliwell, Martin (2011). Beyond and Before: Progressive Rock since the 1960s. Bloomsbury Publishing USA. ISBN 1441114807. 
  • Heller, Jason (2011). ”1977”. The A.V. Club (Chicago) (Mars 9). Arkiverad från originalet den 2013-04-02. https://www.webcitation.org/6FZIuRNdM?url=http://www.avclub.com/articles/1977,52861/. Läst 20 november 2012. 
  • Hewitt, Ben (7 december 2010). ”Bakers Dozen: Joy Division & New Order's Stephen Morris On His Top 13 Albums”. Bakers Dozen: Joy Division & New Order's Stephen Morris On His Top 13 Albums. The Quietus. Arkiverad från originalet den 2013-04-25. https://www.webcitation.org/6G8cUhnLR?url=http://thequietus.com/articles/05413-joy-division-new-order-stephen-morris-interview-favourite-records?page=3. Läst 20 november 2012. 
  • Heylin, Clinton (2005). From the Velvets to the Voidoids: The Birth of American Punk Rock. Chicago Review Press. ISBN 1-55652-575-3. 
  • Hoskyns, Barney (2004). ”Television: Marquee Moon (Expanded); Adventure (Expanded) (Rhino)”. Uncut (London) (Januari). 
  • Hunter, Nigel (Juli 1977). ”Rock Albums”. Gramophone (London) 55 (650). 
  • Kent, Nick (1993). ”I Have Seen the Future ...”. i Heylin, Clinton. The Da Capo Book of Rock & Roll Writing. Da Capo Press. ISBN 0-306-80920-6. 
  • Kot, Greg (2003). ”Television Marquee Moon Adventure (Elektra/Rhino ...”. Chicago Tribune (Oktober 5). Arkiverad från originalet den 2014-04-27. https://www.webcitation.org/6P8errRWQ?url=http://articles.chicagotribune.com/2003-10-05/news/0310050493_1_tom-verlaine-reissues-debut. Läst 27 april 2014. 
  • Larkin, Colin (1994). Guinness Book of Top 1000 Albums (1st). Gullane Children's Books. ISBN 978-0-85112-786-6. 
  • Martin, Mike (2003). ”Television”. i Buckley, Peter. The Rough Guide to Rock (2nd). Rough Guides. ISBN 1-85828-457-0. 
  • Milner, Greg (Mars 2004). ”Michael Stipe”. Spin (New York). http://books.google.com/books?id=9VQ5UluNUkIC&pg=PA44#v=onepage&q&f=false. Läst 22 april 2014. 
  • Moon, Tom (2008). 1,000 Recordings to Hear Before You Die. Workman Publishing. ISBN 0-7611-3963-X. 
  • Pattenden, Mike (2010). ”The Edge on guitarists, Glasbonbury and musicals”. The Times (London) (2 januari). https://login.thetimes.co.uk/?gotoUrl=http%3A%2F%2Fwww.thetimes.co.uk%2Ftto%2Farts%2Fmusic%2F. Läst 20 november 2012.   [inloggning kan krävas]
  • Pitchfork Staff (23 juni 2004). ”Staff Lists: Top 100 Albums of the 1970s”. Pitchfork Media. Arkiverad från originalet den 2013-04-22. https://www.webcitation.org/6G41ydyKK?url=http://pitchfork.com/features/staff-lists/5932-top-100-albums-of-the-1970s/10/. Läst 20 november 2012. 
  • Schinder, Scott; Schwartz, Andy (2008). Icons of Rock: An Encyclopedia of the Legends who Changed Music Forever. Greenwood Icons. "2". Greenwood Publishing Group. ISBN 0-313-33847-7. 
  • Sheffield, Rob (2003). ”Review: Marquee Moon”. Rolling Stone (New York) (16 oktober). 
  • Simpson, Dave (2013). ”Television – review”. The Guardian (London) (17 november): Main section. Arkiverad från originalet den 2014-04-28. https://www.webcitation.org/6P9wjz9ab?url=http://www.theguardian.com/music/2013/nov/17/television-sage-gateshead-review. Läst 27 april 2014. 
  • Tiven, Jon (1977). ”Record Reviews”. Audio (Mars). 
  • Todd, David (2012). Feeding Back. Chicago Review Press. ISBN 1-61374-062-X. 
  • Tucker, Ken (1977). ”Marquee Moon”. Rolling Stone (New York) (7 april). Arkiverad från originalet den 2013-04-22. https://www.webcitation.org/6G41ckLQH?url=http://www.rollingstone.com/music/albumreviews/marquee-moon-19770407. Läst 20 november 2012. 
  • Waterman, Bryan (2011). Television's Marquee Moon. 33⅓. "83". Bloomsbury Academic. ISBN 1-4411-8605-0. 
  • Weingarten, Mark (26 september 2003). ”Adventure; Marquee Moon Review”. Entertainment Weekly (New York) (730). 
  • Woodhouse, Alan (3 augusti 2012). ”Most Important Albums Of NME's Lifetime – Television, 'Marquee Moon'”. NME (London). Arkiverad från originalet den 2013-04-25. https://www.webcitation.org/6G8c6jAeG?url=http://www.nme.com/blogs/nme-blogs/most-important-albums-of-nmes-lifetime-television-marquee-moon. Läst 20 november 2012. 
v • r
Television
Tom Verlaine • Fred Smith • Billy Ficca • Jimmy Rip
Richard Lloyd • Richard Hell
Album
Marquee Moon • Adventure • Television