Nationalstadspark

Nationalstadsparken i Stockholm, karta i granit på minnesstenen vid entrén till Hagaparken.

Nationalstadspark är ett begrepp i Sverige och Finland som avser ett skyddat område i urban miljö, som (i Sverige) är ett riksintresse som har stor betydelse för det nationella kulturarvet, för en tätorts eller tätortsregions ekologi och för människors rekreation.

Kungliga nationalstadsparken i Stockholms kommun, Solna kommun och Lidingö kommun blev världens första nationalstadspark då den beslutades om 1994 och inrättades år 1995.

Finlands första grundades i Tavastehus år 2001 och följande år fattades beslut om ytterligare två nationalstadsparker: i Heinola och Björneborg. 2008 inrättades en nationalstadspark i Hangö, 2010 i Borgå, 2013 i Åbo, 2014 i Kotka, 2015 i Forssa, 2017 i Kuopio och 2020 i Karleby.

Lagstiftning

Sverige

Den svenska Miljöbalkens 4 kap. 7 § stadgar att:

Inom en nationalstadspark får ny bebyggelse och nya anläggningar komma till stånd och andra åtgärder vidtas endast om det kan ske utan intrång i parklandskap eller naturmiljö och utan att det historiska landskapets natur- och kulturvärden i övrigt skadas.

Finland

Bestämmelserna i finsk lagstiftning återfinns i nionde kapitlet av Markanvändnings- och bygglagen (5.2.1999/132). Den finskspråkiga termen är kansallinen kaupunkipuisto. Lagens 68 § 1 mom. lyder:

För att bevara och vårda kultur- eller naturlandskapets skönhet eller historiska särdrag inom ett område som hör till den urbana miljön eller därtill anslutna värden i stadsbilden, sociala värden, rekreationsvärden eller andra särskilda värden kan en nationalstadspark inrättas.

Se även

Externa länkar

  • "Lagen om nationalstadsparken"
  • Finska markanvändnings- och bygglagen 5.2.1999/132

Källor

Tryckta källor

  • Schantz, P. 2006. The Formation of National Urban Parks: a Nordic Contribution to Sustainable Development? In: The European City and Green Space; London, Stockholm, Helsinki and S:t Petersburg, 1850-2000 (Ed. Peter Clark), Historical Urban Studies Series (Eds. Jean-Luc Pinol & Richard Rodger), Ashgate Publishing Limited, Aldershot, pp. 159-174.
  • Holm, L & Schantz, P. (red.) 2002. Nationalstadsparken – ett experiment i hållbar utveckling. Studier av värdefrågor, lagtillämpning och utvecklingslinjer. Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande (FORMAS, Stockholm.
  • Schantz, P. 2017. Den vidare nationalstadsparken. Ett friluftslandskap för framtiden. I: Parkstaden. Stockholms landskap och stadens rum. Samfundet S:t Eriks årsbok 2017, (red. Ann Pålsson). Stockholm: Historiska Media, s. 56-67.