Neil Peart
| Neil Peart | |
 Neil Peart 2008. | |
| Födelsenamn | Neil Ellwood Peart |
|---|---|
| Pseudonym(er) | The Professor |
| Född | 12 september 1952 Hamilton, Ontario, Kanada |
| Död | 7 januari 2020 (67 år) Santa Monica, Kalifornien, USA |
| Genrer | Progressiv rock, jazz |
| Instrument | Trummor, slagverk |
| År som aktiv | 1968–2015 |
| Skivbolag | Mercury, Anthem, Atlantic |
| Relaterade artister | Rush, Buddy Rich Big Band |
| Webbplats | http://neilpeart.net/ |
Utmärkelser Officer av Kanadaorden (1996)[1] | |
Neil Ellwood Peart [pɪərt] OC, född 12 september 1952 i Hamilton, Ontario, död 7 januari 2020 i Santa Monica, Kalifornien,[2] var en kanadensisk trumslagare och sångtextförfattare i det progressiva rockbandet Rush. Hans influenser var bland andra The Whos Keith Moon och jazztrumslagaren Buddy Rich.
Peart växte upp i Port Dalhousie i Ontario (nu en del av St. Catharines). Under tonåren spelade han i olika regionala band i jakten på en karriär som heltidsmusiker. Efter ett misslyckat besök i England för att koncentrera sig på sin musik, återvände Peart hem, där han gick med i ett lokalt band i Toronto, Rush, sommaren 1974.
Tidigt i Pearts karriär var hans stil djupt rotad i hårdrock. Han fann inspiration mest från populära trumslagare som Keith Moon och John Bonham, musiker som stod i spetsen för den brittiska hårdrocken. Med tiden började han efterlikna jazz- och storbandsmusiker som Gene Krupa och Buddy Rich. År 1994 blev Peart vän och elev till jazzinstruktören Freddie Gruber.[3][4] Det var under denna tid som Peart bestämde sig för att förnya sin spelstil genom att införliva jazz- och swing-komponenter.
Förutom musiker var Peart en produktiv författare. Han publicerade flera böcker om sina resor. Peart var också Rushs främsta textförfattare. När han skrev texter för Rush behandlade de filosofiska, sekulära, humanitära och libertarianska teman. Peart bodde i Santa Monica, Kalifornien, med sin hustru, fotografen Carrie Nuttall, och sin dotter, Olivia Louise. Han hade även ett hus i Laurentiska bergen i Québec och tillbringade tid i Toronto för inspelningar.[5]
Bibliografi (urval)
- The Masked Rider: Cycling in West Africa (1999, Pottersfield Press
- Ghost Rider: Travels on the Healing Road (2002, ECW Press
- Traveling Music: Playing Back the Soundtrack to My Life and Times (2004, ECW Press)
- Roadshow: Landscape With Drums, A Concert Tour By Motorcycle (2006, Rounder Books)
- Far and Away: A Prize Every Time (2011, ECW Press)
- Far and Near: On Days like These (2014, ECW Press)
- Far and Wide: Bring That Horizon to Me! (2016, ECW Press)
Referenser
- ^ Mr. Neil E. Peart (på engelska), Kanadas generalguvernör, läs online, läst: 13 juli 2022.[källa från Wikidata]
- ^ ”Neil Peart, Rush Drummer Who Set a New Standard for Rock Virtuosity, Dead at 67” (på engelska). Rolling Stone Magazine. 10 januari 2020. https://www.rollingstone.com/music/music-news/neil-peart-rush-obituary-936221/. Läst 20 januari 2020.
- ^ ”Neil Peart Biography”. Neil Peart Biography. Arkiverad från originalet den October 21, 2009. https://web.archive.org/web/20091021045636/http://geocities.com/SunsetStrip/Venue/9123/history.html. Läst 18 januari 2008.
- ^ Peart, Neil; Warner Bros. Publications; Langa Communications; DCI Music Video.; Rush (musical group) (20 april 2002). ”Neil Peart, a work in progress: featuring the music from Test for echo”. Warner Bros. classics. Warner Bros. Publications. https://www.worldcat.org/oclc/52762882. Läst 11 januari 2020.
- ^ Hiatt, Brian (10 januari 2020). ”Neil Peart, Rush Drummer Who Set a New Standard for Rock Virtuosity, Dead at 67” (på amerikansk engelska). Rolling Stone. https://www.rollingstone.com/music/music-news/neil-peart-rush-obituary-936221/. Läst 11 januari 2020.
Externa länkar
- Officiell webbplats
Wikimedia Commons har media som rör Neil Peart.Bilder & media
| ||||||||||||||||||||
|
