Pelargonsläktet

Pelargonsläktet
Rosengeranium (P. 'Graveolens')
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Växter Plantae
Division	Fröväxter Spermatophyta
Underdivision	Gömfröväxter Angiospermae
Klass	Trikolpater Eudicotyledonae
Ordning	Näveordningen Geraniales
Familj	Näveväxter Geraniaceae
Släkte	Pelargonsläktet Pelargonium
Vetenskapligt namn
§ Pelargonium
Auktor	Linné, 1753
Arter
Apelsinpelargon (P. × citrosmum) Balsampelargon (P. denticulatum) Bergspelargon (P. acraeum) Björkpelargon (P. betulinum) Bollpelargon (P. capitatum) Bräkenpelargon (P. denticulatum) Bäckpelargon (P. pseudoglutinosum) Cinnoberpelargon (P. fulgidum) Citronella (P. citronellum) Citronpelargon (P. crispum) Daggkåpspelargon (P. alchemilloides) Doftpelargoner (P. Doftpelargon-Gruppen) Ekpelargon (P. quercifolium) Engelsk pelargon (P. × domesticum) Fyrkantspelargon (P. tetragonum) Gräddpelargon (P. elongatum) Hängpelargon (P. peltatum) Hängpelargoner (P. Peltatum-Gruppen) Kanelpelargon (P. triste) Knutpelargon (P. gibbosum) Kokospelargon (P. grossularioides) Korianderpelargon (P. myrrhifolium var. coriandrifolium) Muskotpelargon (P. × fragrans) Pepparmyntspelargon (P. tomentosum) Rosengeranium (P. 'Graveolens') Sankthelenapelargon (P. cotyledonis) Skaftpelargon (P. dichondrifolium) Smutspelargon (P. inquinans) Stinkpelargon (P. papilionaceum) Storblommig pelargon (P. longicaule) Strävpelargon (P. scabrum) Suckatpelargon (P. citronellum) Syrlig pelargon (P. acetosum) Taggpelargon (P. echinatum) Tornadopelargoner (P. Tornado-Gruppen) Transvaalpelargon (P. transvaalense) Turkisk pelargon (P. endlicherianum) Unikpelargoner (P. Unique-Gruppen) Vinbladspelargon (P. vitifolium) Violpelargon (P. ionidiflorum) Zonalpelargon (P. × hortorum) Åbroddpelargon (P. abrotanifolium) Änglapelargoner (P. Änglapelargon-Gruppen) Äppelpelargon (P. odoratissimum)
Synonymer
Campylia Lindl. ex Sweet Cortusina (DC.) Eckl. & Zeyh. Hoarea Sweet Isopetalum Sweet Jenkinsonia Eckl. & Zeyh. Ligularia Eckl. & Zeyh. nom. rej. Myrrhidium (DC.) Eckl. & Zeyh. Otidia Lindl. ex Sweet Peristera (DC.) Eckl. & Zeyh. Phymatanthus Lindl. ex Sweet Polyactium (DC.) Eckl. & Zeyh. Seymouria Sweet
Pelargonium tongaense

Pelargonsläktet (Pelargonium)^[1][2] är ett släkte i familjen näveväxter,^[1] i dagligt tal även pelargonior, pelargonier eller pelargoner.^[3] Släktet har fler än 250 arter. De flesta arterna förekommer i södra Afrika, men de förekommer även i östra Medelhavsområdet, Arabiska halvön, Indien, Australien, Sydamerika och på Nya Zeeland. Flertalet arter och hybrider är vanliga som krukväxter.

Översikt

Släktet består av örter, halvbuskar och buskar med varierande växtsätt. Blommorna har fem kronblad, de två övre är ofta avvikande, större eller mindre med olika färgteckningar.

Pelargonen har fått sitt namn på grund av fröställningarnas speciella utseende. De långa näbbliknande spröten har fått många att tänka på fågelnäbbar. Ordet pelargon kommer från grekiskans pelargos, som betyder stork. Samma sak gäller familjenamnet Geraniaceae (Geranium) som kommer av det grekiska ordet geranos som betyder trana.

Under slutet av 1700-talet fick pelargonen ett uppsving i Sverige. Den odlades då i orangerier på slott och herresäten.^[4]

Släkten, arter och sorter

De flesta av de pelargonsorter vi har som krukväxter härstammar från fyra olika pelargonarter som fortfarande växer vilt i Sydafrika:

• Hjälmpelargon (P. cucullatum) - förfadern till engelsk pelargon.
• Hängpelargon (P. peltatum)
• Hästskopelargon (P. zonale)
• Smutspelargon (P. inquinans)

Den första delen av pelargonens namn talar om vilket släkte växten tillhör. Alla pelargoner hör till släktet Pelargonium.

Pelargonens andranamn, artepitetet, talar om vilken art den tillhör. Artnamnet skrivs alltid med liten bokstav.

En sort är en framodlad pelargon som har fått ett speciellt namn, t.ex. Mårbacka. Sortnamnet markeras med enkla citattecken. En mårbackapelargon heter alltså egentligen Pelargonium ×hortorum 'Mårbacka'.

Hybrider och primärhybrider

En hybrid är en korsning mellan två olika arter. De flesta pelargoner som säljs idag är korsningar med flera olika arter inblandade. I vetenskapliga namn markeras en hybrid med ett multiplikationstecken (×).

En primärhybrid är en korsning mellan två rena arter d.v.s vildarter.

En sort är en spontan mutation. Förändringar av detta slag kan uppstå på ett enda skott på en planta. Om man tar loss det som stickling och planterar det har man fått en ny pelargonsort. Det finns flera av dagens pelargonsorter som har uppstått på detta sätt.

Grupper

Numera odlas vanligen hybrider som ofta har ett okänt, dunkelt eller komplext ursprung. Dessa förs till olika grupper:

• Doftpelargoner (P. Doftpelargon-Gruppen)
• Hängpelargoner (P. Peltatum-Gruppen)
• Tornadopelargoner (P. Tornado-Gruppen)
• Unikpelargoner (P. Unique-Gruppen)
• Änglapelargoner (P. Änglapelargon-Gruppen)
• Zonalpelargonen (P ×hortorum) är i sig indelad i grupper.

Dottertaxa till Pelargonsläktet, i alfabetisk ordning^[1]

Bildgalleri

• 
  Mogna frukter hos Pelargonium capitatum.
• 

Vidare läsning

• Holm, Christa. 1997. Pelargoner (Natur och kultur)
• Martinsson, Karin. 2000. Pelargoner - kulturarv i kruka (Prisma)
• Rosén, Susanna. 2006. 100 pelargoner och hur du sköter dem (Semic)
• Geraniales Species Check List Series, Part 4, Pelagonium av R.Clifton 2005
• The Pelargonium International Register and Checklist of Pelargonium Cultivars av Brittish and European Geranium Society 2008

Källhänvisningar

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Pelargonsläktet.
  Bilder & media
• Wikispecies har information om Pelargonsläktet.
  Artförteckning
• Pelargonmuseum med Nationalsamling i Bodafors
• Sällskapet Pelargonglädjen - Nationell pelargonförening
• Svenska Pelargonsällskapet
• Dansk Pelargonie Selskab
• Norska Pelargoniumnettet
• International Geranium Society