Peptid

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2019-01) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

En peptid (från grekiska πεπτος, "smältbar" eller "ätbar"), är en molekyl som består av en kedja av aminosyror (även kallade monopeptider) som sitter ihop med peptidbindningar till en kort kedja. En peptidbindning är ett specialfall av amidbindningen; en kolatom (med dubbelbindning till en syreatom) binder till en kväveatom (som tillhör en annan peptid och som i sin tur binder till ett väte). De två kol- och kväveatomerna sitter i sin tur fast på var sitt alfakol.

Peptider skiljer sig från proteiner enbart genom att de är mindre; gränsen mellan peptid och protein brukar dras vid 50 aminosyror så att insulin med sina 51 aminosyror räknas som det minsta proteinet. En molekyl med endast två aminosyror kallas dipeptid, en med tre aminosyror kallas tripeptid. Lite större peptider kallas ibland oligopeptider, och ännu större polypeptider. Exakt var gränsen mellan oligopeptid och polypeptid går är svårt att säga, men ofta räknas peptider på mellan cirka 30 och 50 aminosyror som polypeptider.

Peptider finns i kroppen bland annat i ribosomerna, men det finns också ett antal peptidhormoner såsom oxytocin och vasopressin. Peptider med funktion i nervsystemet kallas neuropeptider. Det som skiljer peptider från "klassiska" transmittorsubstanser (noradrenalin, dopamin och serotonin) är att peptider endast kan syntetiseras av ribosomerna som finns i nervcellens soma.

Peptider kan också bildas när ett ribosomtillverkat protein bryts ner, eller framställas på syntetisk väg.

Hos bakterier och svampar finns icke-ribosomala proteiner. Djur har mycket svårt att bryta ned cykliska peptider och svampar använder dem för att förhindra att bli uppätna, exempelvis amatoxiner hos vit flugsvamp och ciklosporin i flera tolypocladium-arter.

Klassificering

Det finns många typer av peptider som har kategoriserats efter deras källor och funktioner. Enligt Directory of Biologically Active Peptides omfattar vissa grupper av peptider växtpeptider, bakteriella/antibiotiska peptider, svamppeptider, ryggradslösa peptider, amfibie/hudpeptider, giftiga peptider, cancer/antitumörpeptider, vaccinpeptider, immun/inflammatoriska peptider, hjärnpeptider, endokrina peptider, orala peptider, gastrointestinala peptider, kardiovaskulära peptider, njurpeptider, respiratoriska peptider, opioidpeptider, neurotrofiska peptider och blod-hjärna-peptider.^[1]

Vissa ribosomala peptider genomgår proteolys. De fungerar, vanligtvis i högre organismer, som hormoner och signalmolekyler. Vissa mikrober producerar peptider som antibiotika, tex. mikrociner och bakteriociner.^[2]

Peptider har ofta posttranslationella modifieringar såsom fosforylering, hydroxylering, sulfatering, palmitoylering, glykosylering och disulfidbildning. I allmänhet är peptiderna linjära, även om retikulära strukturer har observerats.^[3] Mer exotiska manipulationer förekommer också, tex. racemisering av L-aminosyror till D-aminosyror i platypusgift.^[4]

Protein-peptid-interaktioner

Peptider kan interagera med proteiner och andra makromolekyler. De ansvarar för många viktiga funktioner i mänskliga celler, såsom cellsignalering, och fungerar som immunmodulerare.^[5][6] Studier har visat att 15-40% av alla interproteininteraktioner i mänskliga celler förmedlas av peptider.^[7] Dessutom uppskattas att minst 10% av läkemedelsmarknaden är baserad på peptidprodukter.

Noter