Hammarby IF (spelande tränare) Vallentuna BK (ass. tränare) AIK (ass. tränare) Philadelphia Charge (ass. tränare) Boston Breakers Kolbotn IL KIF Örebro
* Antal matcher och mål i seniorlag räknas endast för de inhemska ligorna.
Pia Mariane Sundhage, född 13 februari1960 i Ulricehamn,[1] är en svenskfotbollstränare och före detta fotbollsspelare (anfallare) som ses som en av svensk damfotbolls allra största genom tiderna.[2][3][4]
Sundhage var en föregångare inom sporten och blev en ikon för svensk damfotboll med bland annat fyra SM-guld, fyra svenska cup-titlar, fem internationella mästerskapsmedaljer i VM och EM med EM-guldet från 1984 som den största framgången under den aktiva karriären. Hon tog i mitten på 1980-talet klivet ut i Europa och blev då ett av Sveriges (och världens) första kvinnliga utlandsproffs.[5]
Sundhage vann två OS-guld som förbundskapten för USA (2008, 2012) och åren 2012–2017 var hon huvudtränare för Sveriges damlandslag som hon förde till EM-brons och OS-silver.
Pia Sundhage inledde karriären i hemmaklubben IFK Ulricehamn, men det var med Jitex BK hon nådde störst framgångar. Trots sejourer i flera andra lag återkom hon flera gånger till Jitex, där hon också vann SM fyra gånger och Svenska cupen två gånger.
Sundhage prövade också på spel utomlands, i italienskaSS Lazio 1985.[7] Hon avslutade karriären i Hammarby under första halvan av 1990-talet.[8]
Som tränare
Under tiden i Hammarby arbetade Sundhage tidvis som spelande tränare.[9] Efter att den aktiva karriären var slut fortsatte hon som tränare. Hon inledde med en rad uppdrag som assisterande tränare innan hon fick sitt första huvuduppdrag för amerikanska Boston Breakers.[9] Efter året (2003) med Boston blev hon vald till ligans bästa coach.[10]
I november 2007 tog hon över USA:s landslag efter Greg Ryan.[11] Laget tog därefter guld vid Olympiska spelen2008 genom att i finalen besegra Brasilien.[7] År 2012 tog man guld vid OS i London. Detta gjorde sedermera att hon utsågs till årets damtränare[7] vid FIFA-galan i januari 2013.
Mellan 2012 och 2017 var Pia Sundhage förbundskapten för Sveriges damlandslag.[7]
I början av december 2016 utsågs hon även till "Årets göteborgare" för att ha ökat intresset för damfotboll i Sverige.[12]
I juli 2019 blev hon utsedd till förbundskapten för Brasiliens damlandslag som hon, efter en förlängning i januari 2021, hade kontrakt med till över OS 2024.[13]Brasiliens fotbollsförbund avslutade kontraktet i förtid den 30 augusti 2023 efter att hon misslyckades med att ta laget vidare från gruppspelet i fotbolls-VM 2023.[14][15] Den 16 januari 2024 presenterades hon som ny tränare för Schweiz damlandslag. Kontraktet löper under två års tid.[16]
Hall of Fame
Sundhage valdes år 2003 i den första selektionen som medlem nr 11 och första kvinna in i Svensk fotbolls Hall of Fame. Hon presenteras där med texten:
”
Den stora föregångaren inom svensk damfotboll. Första proffset, första utlandstränaren. Både flest landskamper, och flest mål, som spelare
„
– Svensk fotbolls Hall of Fame, bolletinen.se[17]
Utanför planen
I januari 2010 berättade Sundhage för TV4:s Lasse Bengtsson att hon är homosexuell och menade att: ”Det har inte varit några som helst problem för mig att vara öppet homosexuell som förbundskapten i USA”.[18]
2016 tolkades Sundhages gärning i teaterföreställningen Peptalk för Sverige vid Orionteatern i Stockholm. ”Jag har fått priser både till höger och vänster men det här är nog tamejfan det finaste som jag har varit med om”, sade Sundhage i ett samtal på scenen efter monologens premiär.[20]
2021 tilldelades hon medaljen Illis quorum i 8:e storleken för sina ”mångåriga och enastående insatser för svensk och internationell fotboll”.[21]
^”LISTA: De bästa svenska spelarna någonsin”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/a/yqV6J/lista-de-basta-svenska-spelarna-nagonsin. Läst 21 september 2018.
^””Herrarna kan också välja en damtränare””. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/a/4dV6WG/herrarna-kan-ocksa-valja-en-damtranare. Läst 21 september 2018.
^”Ingen gubbe har gjort så mycket för svensk fotboll som Pia Sundhage”. Metro. Arkiverad från originalet den 21 september 2018. https://web.archive.org/web/20180921230516/https://www.metro.se/artikel/ingen-gubbe-har-gjort-s%C3%A5-mycket-f%C3%B6r-svensk-fotboll-som-pia-sundhage-xr. Läst 21 september 2018.
^”Här skrev Sundhage historia”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/a/kaBvAA/har-skrev-sundhage-historia. Läst 21 september 2018.
^Ingalill Sundhage: Våga tro på dig själv och förverkliga dina drömmar, Bohusläningen, 27 juli 2019
^ [a b c d e f] "Pia Sundhage". NE.se. Läst 13 oktober 2014.
^”Pia Sundhage - Uppslagsverk”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/pia-sundhage. Läst 24 april 2024.
^ [a b] Karl Sundström/TT (24 april 2024). ”Sundhages annorlunda upplägg: "Win-win"”. Göteborgs-Posten. https://www.gp.se/sport/sundhages-annorlunda-upplagg-win-win.53ed47ae-1cf1-5eff-a70d-83d91769fd34. Läst 24 april 2024.
^UEFA.com (26 maj 1984). ”1984: Pia Sundhage” (på engelska). UEFA.com. https://www.uefa.com/news-media/news/00ad-0e1084bf082f-f259d42e716b-1000--1984-pia-sundhage/. Läst 24 april 2024.
^Foudy, Julie (4 september 2012): "Pia's calm through the storms redefined U.S. team". Espn.go.com. Läst 13 oktober 2014. (engelska)
^Jesper Henke (5 december 2016). ”Pia Sundhage - Årets Göteborgare”. Sveriges Television. http://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/pia-sundhage-arets-goteborgare. Läst 5 december 2016.
^”Pia Sundhage förlänger med Brasilien”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/a/M3P2yJ. Läst 15 maj 2021.
^”Fotboll: Klart: Sundhage får sparken”. SVT Sport. 30 augusti 2023. https://www.svt.se/sport/fotboll/klart-sundhage-far-sparken. Läst 31 augusti 2023.
^”Pia Sundhage talar ut: ”Vill inte sluta så här””. Sydsvenskan. 1 september 2023. https://www.sydsvenskan.se/2023-09-01/pia-sundhage-talar-ut-vill-inte-sluta-sa-har. Läst 7 september 2023.
^Lindvall, Ella (16 januari 2024). ”Officiellt: Pia Sundhage presenterad - blir förbundskapten i Schweiz”. fotbollskanalen. https://www.fotbollskanalen.se/landslag/officiellt-pia-sundhage-presenterad-blir-forbundskapten-i-schweiz/. Läst 24 april 2024.
^”Hall of Fame”. www.bolletinen.se. http://www.bolletinen.se/sfs/hof.htm. Läst 21 september 2018.
^Willner, Mats. ”PIA SUNDHAGE ”Jag trivs bäst på plan i ett par fotbollsskor””. Norrköpings Tidningar. http://www.nt.se/sport/pia-sundhage-jag-trivs-bast-pa-plan-i-ett-par-fotbollsskor-8234387.aspx. Läst 1 december 2016.
^Askerfjord Sundeby, Maria (1 december 2016). ”Pia Sundhages fotbollsgärning blir pjäs”. Sveriges Television. http://www.svt.se/kultur/peptalk-for-sverige. Läst 1 december 2016.
^”Sundhage får medalj av regeringen”. www.vk.se. 16 december 2021. https://www.vk.se/2021-12-16/sundhage-far-medalj-av-regeringen. Läst 21 december 2021.
^"Pia Sundhage årets idrottskvinna". Sverigesradio.se, 2009-01-02. Läst 13 oktober 2014.
^"Pia Sundhage". Svenskfotboll.se. Läst 13 oktober 2014.
Vidare läsning
Pia Sundhage/Elisabeth Solin: Spela på bästa fot : att leda med glädje, Wahlström & Widstrand, 2010, ISBN 9789146220572 (om Sundhages ledarfilosofi samt tiden med USA:s damlandslag)
Tor Krusell (2013): Varför vissa lyckas - en enkel bok om ledarskap, Krusell 11, 2013, ISBN 9789163740244 (långt kapitel om Pia Sundhage)