Pierre-Emerick Aubameyang
| Pierre-Emerick Aubameyang | ||||
 Pierre-Emerick Aubameyang med Arsenal, 2018. | ||||
| Personlig information | ||||
|---|---|---|---|---|
| Fullständigt namn | Pierre-Emerick Emiliano François Aubameyang | |||
| Födelsedatum | 18 juni 1989 (34 år) | |||
| Födelseort |  Laval, Frankrike | |||
| Längd | 186 cm | |||
| Klubbinformation | ||||
| Klubb | Marseille | |||
| Tröjnummer | 51 | |||
| Position | Vänsterytter / Anfallare | |||
| Kontraktslut | 30 juni 2026 | |||
| Juniorlag | ||||
| ||||
| Seniorlag* | ||||
| ||||
| Landslag** | ||||
| ||||
| * Antal matcher och mål i seniorlag räknas endast för de inhemska ligorna och är korrekt per den 30 juli 2023. ** Antal landskamper och mål är korrekta per den 30 juli 2023. | ||||
Pierre-Emerick Emiliano François Aubameyang, född 18 juni 1989 i Laval i Frankrike, är en gabonesisk fotbollsspelare som spelar som anfallare för Marseille. Han representerar även Gabons landslag.
Klubbkarriär
Aubameyang kom till AC Milans ungdomslag i januari 2007. I augusti 2007 var han med i laget som kom fyra i Champions Youth Cup 2007 som hölls i Malaysia. Han fick priset Roberto Bettega Trophy då han blev den bästa målskytten i hela turneringen med sina sju mål på sex matcher.[1]
Inför säsongen 2008/2009 lånade Milan ut honom ut till franska Dijon, för att ge honom A-lagserfarenhet.[2] Utlånen till franska Ligue 1-klubbar fortsatte med Lille (2009/2010) [3], Monaco (2010/2011) och Saint-Étienne (2011/2012) innan de sistnämnda köpte loss honom och fick se honom göra 29 mål på 54 matcher.
Dortmund
Åren 2013–2018 spelade Aubameyang för tyska Borussia Dortmund. Redan i debuten mot FC Augsburg gjorde han sitt första hattrick. I november 2013 kom hans första mål i Uefa Champions League, i en gruppspelsmatch mot Napoli, och säsongen resulterade i 13 mål i Bundesliga och 16 mål totalt. Säsongen 2014/2015 ökade målskörden till 25 (på 46 matcher). Aubameyang inledde säsongen 2015/2016 med att göra mål i de åtta första matcherna, vilket var tyskt rekord[4], och nådde totalt 35 mål, varav 25 i Bundesliga, vilket gav en andraplats i skytteligan efter Bayern Münchens Robert Lewandowski. Seger i skytteligan blev det istället säsongen 2016/2017, då han gjorde 31 mål.[5] Med ytterligare 13 mål under hösten 2017 nådde Aubameyang totalt 98 mål på sina 144 matcher för Borussia Dortmund.
Arsenal
I januari 2018 värvades Aubameyang till engelska Arsenal för 63,75 miljoner euro, i en byteskarusell som även involverade Olivier Giroud (som gick från Arsenal till Chelsea) och Michy Batshuayi som under våren 2018 lånades ut från Chelsea till Borussia Dortmund.[6]
På sina 14 inledande matcher i Arsenal-tröjan våren 2018 nätade Aubameyang 10 gånger, och säsongen 2018/2019 började i samma stil. Under de första 14 matcherna gjorde han tio raka mål på tio skott (vilket inte hänt i Premier League sedan 2007) och nådde samtidigt en "minuter per mål"-kvot på 103, vilket är rekord för Premier League.[7]
Säsongen 2018/2019 gjorde han 22 mål i Premier League, och delade segern i skytteligan med Liverpools Mohamed Salah och Sadio Mané, som alla belönades med guldskon, Premier League Golden Boot.[8]
22 mål blev det även säsongen därpå, 2019/2020, vilket räckte till en delad andraplats (med Southamptons Danny Ings) efter Leicester Citys Jamie Vardy på 23 mål. I FA-cupen gjorde Aubameyang två mål både i semifinalen mot Manchester City och i finalen mot Chelsea, där hans 2–1-mål gjorde Arsenal till mästare.[9]
Den 15 september 2020 förlängde Aubameyang sitt kontrakt i Arsenal med tre år.[10] Efter en trög inledning på säsongen 2020/2021 gjorde Aubameyang två mål i segern mot Newcastle United den 18 januari 2021, men tvingades avstå följande matcher då hans mor insjuknat. Den 14 februari var han tillbaka och gjorde sitt första hattrick i Premier League, när Leeds United besegrades med 4–2 hemma på Emirates Stadium. Målen innebar också att han gjort fler än 200 mål i Europas fem bästa ligor.[11] Den 25 februari gjorde han två av Arsenals mål i 3–2-segern mot Benfica i Uefa Europa League. Den 14 mars lämnades Aubameyang utanför startelvan i Norra London-derbyt mot Tottenham Hotspur, enligt tränaren av disciplinära skäl. Den 16 mars var han inte ens med i truppen inför ligamatchen mot Southampton.[12] I december 2021 fråntogs han rollen som lagkapten.[13]
Den 1 februari 2022 meddelade Arsenal att man hade kommit överens med Aubameyang om att bryta kontraktet.[14]
Barcelona
Dagen efter att han lämnat Arsenal, den 2 februari 2022, skrev Aubameyang på ett kontrakt för spanska klubben Barcelona.[15] Den 20 februari, i sin fjärde match för Barcelona, gjorde han hattrick i bortamatchen mot Valencia.[16]
Chelsea
Den 1 september 2022 värvades Aubameyang av Chelsea, där han skrev på ett tvåårskontrakt.[17]
Marseille
Den 21 juli 2023 värvades Aubameyang av Marseille, där han skrev på ett treårskontrakt.[18]
Landslagskarriär
Aubameyang gjorde sin landslagsdebut för Frankrikes U21-landslag i februari 2009 mot Tunisiens U23-landslag.[19] Han gjorde sin A-landslagsdebut för Gabons A-landslag den 25 mars 2009.[20] Han gjorde sitt första landslagsmål i en 2–1-vinst mot Marocko.
För sina insatser under Afrikanska mästerskapet i fotboll 2015 utsågs han till Årets fotbollsspelare i Afrika.[21]
I maj 2022 valde Aubameyang att avsluta landslagskarriären.[22]
Referenser
- Pierre-Emerick Aubameyang på lfp.fr (franska)
- Pierre-Emerick Aubameyang på Fifa:s officiella webbplats (engelska)
Noter
- ^ ”CYC: Juventus battuta di misura”. Eurosport. 19 augusti 2007. http://it.eurosport.yahoo.com/19082007/8/champions-youth-cup-juventus-battuta-misura.html. Läst 11 juli 2009.
- ^ ”AC Milan, Aubameyang to Dijon”. TransferMarketWeb. 21 juni 2008. Arkiverad från originalet den 30 januari 2018. https://web.archive.org/web/20180130204423/http://www.transfermarketweb.com/?action=read&idsel=19005. Läst 11 juli 2009.
- ^ ”Pierre-Emerick Aubameyang rejoint le LOSC”. losc.fr/. 24 juni 2009. http://www.losc.fr/?r=0,0,1,7041. Läst 11 juli 2009.
- ^ Kyle Bonn (25 oktober 2015). ”Another Aubameyang hat-trick puts Dortmund ace at 13 goals” (på engelska). NBC Sports. https://soccer.nbcsports.com/2015/10/25/another-aubameyang-hat-trick-puts-dortmund-ace-at-13-goals/. Läst 24 augusti 2018.
- ^ ”Aubameyang is Bundesliga's top scorer” (på brittisk engelska). BBC Sport. https://www.bbc.com/sport/football/39986954. Läst 30 juli 2023.
- ^ Hytner, David (31 januari 2018). ”Pierre-Emerick Aubameyang completes £56m move to Arsenal”. The Guardian. https://www.theguardian.com/football/2018/jan/31/pierre-emerick-aubameyang-joins-arsenal-deadline-day-transfer. Läst 31 januari 2018.
- ^ Critchlow, Dan 2018 (27 oktober 2018). ”Aubameyang sets new Premier League record for gols per minute”. Daily Cannon. http://dailycannon.com/2018/10/aubameyang-sets-new-premier-league-record-for-goals-per-minute/. Läst 4 december 2024.
- ^ ”Premier League Golden Boot: Salah, Mane and Aubameyang share prize” (på engelska). BBC Sport. 12 maj 2019. https://www.bbc.com/sport/football/48243725. Läst 2 juli 2020.
- ^ ”Pierre-Emerick Aubameyang: Arsenal captain 'would cost zillions to replace'” (på engelska). BBC. 1 augusti 2020. https://www.bbc.com/sport/football/53625368. Läst 3 augusti 2020.
- ^ ”Auba signs a new long-term contract!”. arsenal.com. 15 september 2020. https://www.arsenal.com/news/auba-signs-new-long-term-contract. Läst 12 oktober 2020.
- ^ ”Aubameyang scores first Premier League hat-trick as Arsenal captain passes 200 goals in Europe's top five leagues” (på engelska). Goal.com. 14 februari 2021. https://www.goal.com/en-in/amp/news/aubameyang-scores-first-premier-league-hat-trick-arsenal-captain-/lpf8wwo347ja16t1gvgmk83yo. Läst 15 februari 2021.
- ^ ”Aubameyang left out of Arsenal squad after returning late from trip abroad” (på engelska). The Athletic. 11 december 2021. https://theathletic.com/news/pierre-emerick-aubameyang-left-out-of-arsenal-squad-after-returning-late-from-trip-abroad/oc2d0GL5wv2L/. Läst 7 februari 2022.
- ^ ”Aubameyang decision tough - Arteta” (på brittisk engelska). BBC Sport. https://www.bbc.com/sport/football/59653090. Läst 30 juli 2023.
- ^ ”Pierre-Emerick Aubameyang has left the club by mutual agreement” (på engelska). Arsenal. 1 februari 2022. https://www.arsenal.com/news/pierre-emerick-aubameyang-leaves-arsenal. Läst 7 februari 2022.
- ^ ”FC Barcelona sign Pierre-Emerick Aubameyang” (på engelska). www.fcbarcelona.com. https://www.fcbarcelona.com/en/football/first-team/news/2467985/fc-barcelona-sign-pierre-emerick-aubameyang. Läst 2 september 2022.
- ^ ”Pierre-Emerick Aubameyang nets first Barcelona goals as Xavi Hernandez's side stick four past Valencia.” (på engelska). Eurosport. 20 februari 2022. https://www.eurosport.com/football/liga/2021-2022/liga-live_sto8804890/story.shtml. Läst 21 februari 2022.
- ^ ”Chelsea transfer news: Aubameyang signs for Chelsea” (på brittisk engelska). www.chelseafc.com. https://www.chelseafc.com/en/news/article/aubameyang-arrives. Läst 2 september 2022.
- ^ The Athletic Staff. ”Marseille complete signing of Aubameyang from Chelsea” (på engelska). The Athletic. https://theathletic.com/4710288/2023/07/21/aubameyang-chelsea-marseille-complete-signing/. Läst 25 juli 2023.
- ^ Durand, Aurélien (11 februari 2009). ”La France et la Tunisie dos à dos (1-1)”. FFF. Arkiverad från originalet den 23 februari 2009. https://web.archive.org/web/20090223055850/http://www.fff.fr/selections/espoirs/actualite/527910.shtml. Läst 11 juli 2009.
- ^ ”Giresse turns to Aubameyang youngsters”. FIFA. 24 mars 2009. Arkiverad från originalet den 28 mars 2009. https://web.archive.org/web/20090328135024/http://www.fifa.com/worldcup/news/newsid=1040520.html. Läst 11 juli 2009.
- ^ ”Pierre-Emerick Aubameyang beats Yaya Toure to Caf award” (på engelska). BBC. 7 januari 2016. https://www.bbc.com/sport/football/35257500. Läst 2 juli 2024.
- ^ ”Aubameyang avslutar landslagskarriären: "13 år av stolthet"”. fotbollskanalen. https://www.fotbollskanalen.se/spanien/aubameyang-avslutar-landslagskarriaren-13-ar-av-stolthet/. Läst 19 maj 2022.
| |||||
| |||||
