Piper PA-18 Super Cub
 | Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2016-12) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
- Den här artikeln handlar om den civila användningen av flygplanet. För militär användning i Sverige, se Flygplan 51.
| Piper PA-18 Super Cub | |
 Piper PA-18-160 Super Cub | |
| Beskrivning | |
|---|---|
| Typ | Allmänflygplan |
| Besättning | 1 |
| Första flygning | 23 november 1949 |
| Ursprung |  USA |
| Tillverkare | Piper Aircraft |
| Antal tillverkade | 10 326 |
| Utvecklad från | Piper J-3 Cub |
| Data | |
| Längd | 6,8 meter |
| Spännvidd | 10,7 meter |
| Höjd | 2,0 meter |
| Tomvikt | 510 kg |
| Max. startvikt | 795 kg |
| Motor(er) | 1 × Lycoming 0-320-A2B |
| Motoreffekt | 150 hk |
| Prestanda | |
| Max. hastighet | Marschfart: 115 knop |
| Ritning | |
 Ritning av Piper PA-18 Super Cub. | |
Piper PA-18 Super Cub är ett högvingat enmotorigt flygplan med sporrhjul och plats för två personer i tandemplacering. Super Cub är baserad på den tidigare Piper J-3 Cub, som normalt hade en 65 hk motor.
Utmärkande egenskaper för Piper Super Cub är att den har mycket goda lågfartsegenskaper och kan starta och landa på mycket korta sträckor.
Motoralternativen har genom åren sträckt sig från Continental C-90-8F på 90 hästkrafter, till ombyggda versioner med Lycoming O-540 på 260 hästkrafter. Däremellan har funnits Super Cub med alternativt 135, 150, 160 och 180 hästkrafter. Mycket vanligt alternativ är Lycoming O-320 på 150 hk. Versioner med 150 hk motor och upp har normalt vingklaffar.
Användningsområden har varierat mycket, från grundläggande flygutbildning till militär eldledning. Mycket vanligt flygplan för bogsering av reklam eller segelflygplan.
Se även
- Piper Aircraft
- Flygplan 51
Weblinks
Wikimedia Commons har media som rör Piper PA-18 Super Cub.Bilder & media
| ||||||||||||||||
