Projekt 206MR Vichr
| |||
| Allmänt | |||
|---|---|---|---|
| Typ | Robotbåt | ||
| Varv | Sredne-Nevskij sudostroitelnij zavod i Sankt Petersburg | ||
| Före | Projekt 205 Tsunami Projekt 206M Sjtorm | ||
| Fartyg tillhörande klassen | R-27, R-44, R-50, R-221, R-254, R-260, R-262, R-265, R-251, R-15, R-25, R-30 | ||
| Tekniska data | |||
| Deplacement | 230 – 260 ton | ||
| Längd i vattenlinjen | 37,5 meter | ||
| Längd över allt | 38,6 meter | ||
| Bredd | 7,6 meter | ||
| Bredd överallt | 12,6 meter med bärplan | ||
| Djupgående | 2,1 meter (skrov) 3,3 meter (bärplan) | ||
| Framdrift | |||
| Huvudmaskin | 3 × M-503 dieselmotorer på 5000 hk vardera | ||
| Maskinstyrka | 15 000 hk | ||
| Hjälpmaskin | 1 × dieselgenerator på 200 kW | ||
| Prestanda | |||
| Maxfart | 43 knop | ||
| Räckvidd | 1100 NM vid 35 knop 2000 NM vid 12 knop | ||
| Aktionstid | 5 dygn | ||
| Lastförmåga | |||
| Besättning | 29 | ||
| Beväpning | |||
| Huvudartilleri | 1 × 76 mm AK-176 allmålskanon | ||
| Luftvärnsartilleri | 1 × 30 mm AK-630 | ||
| Robotar | 2 × P-15M Termit 4 × 9K34 Strela-3 | ||
| Sensorer | 4Ts53 Garpun spaningsradar MR-123 Vympel eldledningsradar | ||
Projekt 206MR Vichr (ryska: Вихрь (virvel), NATO-rapporteringsnamn: Matka-klass) är en robotbåt med bärplan byggd för sovjetiska flottan 1976 till 1983.
Konstruktion
Projekt 206MR Vichr är en vidareutveckling av motortorpedbåten Projekt 206M Sjtorm (Turja-klass). Den bygger på samma skrov och samma motorer, men med modernare artilleri och med sjömålsrobotar i stället för torpeder. Överbyggnaden är flyttad något akterut för att ge plats för en AK-176 på fördäck. Överbyggnaden är också förlängd för att härbärgera en AK-630 längst akterut.
Vichr räknas som bärplansbåt, men den har bara ett förligt bärplan i höjd med kanonen. Akterskeppet ligger i vattnet även vid maxfart. Detta begränsar maxfarten till 43 knop, men det möjliggör ett enkelt propellerarrangemang utan avancerad kraftöverföring till propellrar i aktre bärplan som på Projekt 1240 Uragan (Sarantja-klass).
Historia
1996 till 1997 såldes fem fartyg (R-15, R-251, R-260, R-262 och R-265) till Ukrainas flotta och fick namnen Konotop, Tsurjupinsk, Uman, Priluki och Kahovka. Av dem såldes Konotop (R-15) vidare till Georgiens flotta 1999 och fick namnet Tbilisi. Under Georgienkriget anfölls Tbilisi av ryska flygburna styrkor i hamnen i Poti och sprängdes. Explosionen vållade endast begränsade skador, men den efterföljande branden förstörde stora delar av fartyget.
Av de ryska fartygen så tjänstgör R-25, R-27, och R-221 i Kaspiska havet, R-50 och R-254 i Östersjön och R-44 i Svarta havet. R-30 är avrustad.
Av de ukrainska fartygen är Tsurjupinsk skrotad och Uman avrustad.
Varianter
Projekt 206.6
Ett fartyg, R-44, har byggts om som provplattform för två nya vapensystem. Dels har den fått sina Termit-robotar utbytta mot åtta stycken 3K24 Uran (NATO-beteckning SS-N-25 Switchblade). Dels har den AK-630M1-2 Roj i stället för vanliga AK-630. Kombinationen ger R-44 större både offensiv och defensiv eldkraft. Den har också ett nytt stridsledningssystem, SP-521 Rakurs.
Källor
- ”Project 206MR Vikhr” (på engelska). Russian-Ships.info. Arkiverad från originalet den 7 november 2011. https://web.archive.org/web/20111107190427/http://russian-ships.info/eng/warfareboats/project_206mr.htm. Läst 16 augusti 2011.
- ”Ракетные катера на подводных крыльях, проект 206МР "Вихрь"” (på ryska). http://www.warships.ru/Russia/Fighting_Ships/Missile_Boats/206MR.htm. Läst 16 augusti 2011.
- ”Проект 206МР” (på ryska). военно-морской флот россии – Главная страница. http://www.navy.su/1917-/rocket-torpedo/206mr/index.htm. Läst 16 augusti 2011.
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||
