Riksteatern
Riksteatern är Sveriges nationalscen för turnerande teater och en folkrörelse bestående av över 200 lokala och regionala Riksteaterföreningar samt 40 000 medlemmar runtom i landet. Riksteatern styrs av årliga riktlinjer från regeringen samt av sin kongress som hålls vart fjärde år. Vd för Riksteatern är Susanna Dahlberg, teaterchef är Dritëro Kasapi och danschef är Mia Larsson.
Bakgrund
Riksteatern grundades 1933 på initiativ av ecklesiastikminister Arthur Engberg, med motiveringen: "Det är icke blott huvudstadens befolkning som har berättigat anspråk på att komma i åtnjutande av förstklassig teaterkonst. Nationen i övrigt kan med skäl resa liknande anspråk".[1] Oscar Björkman och 21 andra nya medlemmar i Bollnäs bildade 1933 den första Riksteaterföreningen och därefter spred sig rörelsen över landet. Under 1940- och 1950-talen gavs ofta Riksteaterns föreställningar i folkparkerna, men flyttade efterhand alltmer in i modernare samlings- och teaterlokaler. Riksteatern spelar oftast inte i städer som har egna permanenta kommunala stadsteaterverksamheter, utan är främst avsedd för att täcka det professionella kulturbehovet på övriga orter.[2]
Organisation och verksamhet
Omkring 236 riksteaterföreningar i Sverige utgör grunden för Riksteatern, som arrangerar, förmedlar, producerar och utvecklar scenkonst i såväl egen regi som i samarbete med andra grupper. Dessutom finns omkring 45 övriga anslutna organisationer. Riksteatern har idag drygt 42 000 individuella medlemmar över hela Sverige och Riksteaterrörelsen medverkar till att årligen nå närmare 1 miljon människor i publik, som producent, arrangör, eller förmedlare. Riksteaterns verksamhetsledning finns i Hallunda, Botkyrka kommun, sydväst om Stockholm. Teaterns högsta beslutande organ är Riksteaterkongressen. Riksteaterns vd är Susanna Dahlberg som tillträdde 1 oktober 2022; tidigare vd var Magnus Aspegren. Ordförande, vilken är utsedd av regeringen, var under 2005 och 2006 Lena Sandlin-Hedman. Vid Riksteaterns kongress 2007 i Norrköping utsåg regeringen Christer Malm till ny ordförande. Under perioden 2011 till 2015 var Joachim Berner ordförande. I samband med kongressen i Göteborg 2015 utsåg regeringen Berit Högman till ny ordförande. Ordförande för Riksteatern sedan 2021 är Karin Thomasson. Riksteatern är till största del statligt finansierad. Det statliga anslaget uppgick 2015 till 259 miljoner kronor.
Särskilda delar och specialsatsningar
På 1970-talet verkade teatern för ett försök till decentralisering och närmare förankring ute i landet genom att söka upprätta regionala ensembler i Örebro, Västerås, Växjö, Skellefteå och Blekinge. Man har också med åren knutit andra verksamheter till sig. Under 1960-, 1970- och 1980-talen var Cramérbaletten en del av teatern och 1989 flyttade Cullbergbaletten med sin verksamhet in som en del. År 1972 fördes ansvaret för Södra teatern i Stockholm över till Riksteatern, och denna har numera utvecklats till Nordens främsta gästspelsscen för utomeuropeisk scenkonst och Riksteatern har numera även vidgat sin verksamhet till att också inbegripa ett modernt mångkulturellt perspektiv med ungdomliga uttryck som till exempel streetdance och rap. Åren 1999-2007 genomfördes den utforskande specialsatsningen RiksDrama under ledning av chefsproducenten Ulrika Josephsson och dramatikern och regissören Lars Norén, som också skapade uppståndelse genom teatersamarbete med interner vid kriminalvården, vilket ledde till rymningar och de omtalade Malexandermorden 1999. Den speciella nationella dövteaterensemblen Riksteatern Crea (tidigare Tyst teater), som samordnar, utbildar och spelar för döva och hörande barn, unga och vuxna har varit en egen del inom teatern sedan 1977. Riksteatern har, framförallt genom de anknutna delarna, Riksteatern Crea och Cullberg, ett omfattande internationellt turnésamarbete och man samverkar också med flera teatrar i Finland.
Källor
Noter
- ^ Riksteaterns historia med citat Arkiverad 8 augusti 2011 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Riksteaterns historia Arkiverad 8 augusti 2011 hämtat från the Wayback Machine.
Vidare läsning
- Englund, Claes (2003). Världens största teater: Riksteatern 1958-1976. Norsborg: Entré. Libris 9152257. ISBN 91-85472-47-6
- Knispel, Paul; Nystedt, Anna (1992). Unga riks. Norsborg: Unga riksteatern. Libris 1499953
- Norell, Åsa (2001). Riksteatern: folkbildning på turné: bakgrunden, tillkomsten och de första sju åren. Örebro: Univ. Libris 10241806
- Riksteatern 50 år: en kavalkad i text och bild. Solna: Entré/Riksteatern. 1983. Libris 7749424. ISBN 91-85472-08-5
- Riksteatern 75 år. Norsborg: Riksteatern. 2008. Libris 11285547. ISBN 978-91-633-3061-2
- Teater i Sverige utanför huvudstaden. Stockholm: Svensk litteratur. 1948. sid. 277-308. Libris 1430588
- Ullberg, Hans (1991). På väg mot en riksteater: en teaterpolitisk tillbakablick 1911-1939. Norsborg: Entré/Riksteatern. Libris 7749440. ISBN 91-85472-31-X
- Ullberg, Hans (1994). Riksteater i krig och fred: några drag ur teaterns utveckling i Sverige 1940-1958. Norsborg: Entré/Riksteatern. Libris 7749442. ISBN 91-85472-36-0
- 1943 års riksteaterutrednings betänkande och förslag angående Riksteaterns omorganisation m. m. Statens offentliga utredningar, 0375-250X ; 1944:42. Stockholm. 1944. Libris 13576345. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kb:sou-1428736
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Riksteatern.Bilder & media- Riksteaterns webbplats
| ||||||||||||||||||||||||||
