Roadracing-VM 1970

Världsmästerskapen i Roadracing 1970 arrangerades av F.I.M. Säsongen bestod av tolv Grand Prix i sex klasser: 500cc, 350cc, 250cc, 125cc, 50cc och Sidvagnar 500cc. Den inleddes 3 maj med Västtysklands Grand Prix och avslutades med Spaniens Grand Prix 27 september.

Världsmästare i roadracing 1970
Klass Mästare individuellt Mästare konstruktörer
500GP Giacomo Agostini MV Agusta
350GP Giacomo Agostini MV Agusta
250GP Rodney Gould Yamaha
125GP Dieter Braun Suzuki
50GP Ángel Nieto Derbi
Sidvagn Klaus Enders/Kalauch+Engelhardt BMW

Säsongen i sammanfattning

Regerande världsmästaren Giacomo Agostini på MV Agusta dominerade som vanligt 500-klassen. Han vann även 350-klassen, efter motstånd från Kel Carruthers och Renzo Pasolini på Benelli och Rodney Gould på Yamaha.[1] Gould vann 250-titeln åt Yamaha, efter kamp med Carruthers under hela säsongen.[1] Tysken Dieter Braun gav Suzuki 125-segern under det att Derbi-föraren Angel Nieto vann 50-kubiksklassen för andra året i rad.

Den spanske föraren Santiago Herrero omkom under Isle of Man TT. Ossa-fabriken sluta tävla efter olyckan.[1]

1970 års Grand Prix-kalender

Omgång Datum Grand Prix Bana Segrare 50cc Segrare 125cc Segrare 250cc Segrare 350cc Segrare 500cc Segrare Sidvagn
1 3/5 Västtyskland Västtyskland Nürburgring Angel Nieto John Dodds Kel Carruthers Giacomo Agostini Giacomo Agostini Auerbacher/Hahn
2 17/5 Frankrike Frankrike Bugatti, Le Mans Angel Nieto Dieter Braun Rodney Gould Giacomo Agostini Enders/Kalauch
3 24/5 Socialistiska federativa republiken Jugoslavien Jugoslavien Opatija Circuit Angel Nieto Dieter Braun Santiago Herrero Giacomo Agostini Giacomo Agostini
4 8–12/6 Isle of Man TT Mountain course Dieter Braun Kel Carruthers Giacomo Agostini Giacomo Agostini Enders/Kalauch
5 27/6 TT Assen TT Circuit Assen Angel Nieto Dieter Braun Rodney Gould Giacomo Agostini Giacomo Agostini Auerbacher/Hahn
6 5/7 Belgien Belgien Spa Aalt Toersen Angel Nieto Rodney Gould Giacomo Agostini Butscher/Huber
7 12/7 Östtyskland Östtyskland Sachsenring Aalt Toersen Angel Nieto Rodney Gould Giacomo Agostini Giacomo Agostini
8 19/7 Tjeckoslovakien Tjeckoslovakien Masaryk Circuit Aalt Toersen Gilberto Parlotti Kel Carruthers Giacomo Agostini Enders/Engelhardt
9 278 Finland Finland Imatra Dave Simmonds Rodney Gould Giacomo Agostini Giacomo Agostini Enders/Engelhardt
10 15/8 Ulster Ulster Dundrod Angel Nieto Kel Carruthers Giacomo Agostini Giacomo Agostini Enders/Engelhardt
11 13/9 Nationernas GP Monza Jan de Vries Angel Nieto Rodney Gould Giacomo Agostini Giacomo Agostini
12 27/9 Spanien Spanien Montjuïc Salvador Cañellas Angel Nieto Kent Andersson Angelo Bergamonti Angelo Bergamonti

Poängräkning

MV Agusta 350 som användes av Angelo Bergamonti. I bakgrunden torde det vara Dieter Brauns Suzuki 125, som han blev världsmästare på.

De tio främsta i varje race fick poäng enligt tabellen nedan. De sex bästa resultaten räknades i mästerskapen för 50cc, 125cc, 350cc och 500cc, de sju bästa resultaten för 250cc och de fem bästa resultaten för sidvagnarna.

Plats 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10
Poäng 15 12 10 8 6 5 4 3 2 1

500GP

Mästare för sjunde året i rad blev Giacomo Agostini. Han vann 10 av 11 race för MV Agusta och var klar världsmästare efter sjätte deltävlingen då han uppnått maxpoäng.

Slutställning 500

Plats Förare Land Motorcykel Poäng Segrar
1 Giacomo Agostini Italien Italien MV Agusta 90 10
2 Ginger Molloy Nya Zeeland Nya Zeeland Kawasaki 62 0
3 Angelo Bergamonti Italien Italien MV Agusta 59 1
4 Tommy Robb Storbritannien Storbritannien Seeley 36 0
5 Alberto Pagani Italien Italien Linto 30 0
6 Alan Barnett Storbritannien Storbritannien Seeley 24 0
7 Christian Ravel Frankrike Frankrike Kawasaki 24 0
8 Jack Findlay Australien Australien Seeley 24 0
9 Martti Pesonen Finland Finland Yamaha 24 0
10 Peter Williams Storbritannien Storbritannien Matchless 22 0

350GP

Agostini vann 9 av 10 Grand Prix och var klar världsmästare efter sjätte deltävlingen då han uppnått maxpoäng..

Slutställning 350

Plats Förare Land Motorcykel Poäng Segrar
1 Giacomo Agostini Italien Italien MV Agusta 90 9
2 Kel Carruthers Australien Australien Benelli 58 0
3 Renzo Pasolini Italien Italien Benelli 46 0
4 Kent Andersson Sverige Sverige Yamaha 44 0
5 Martti Pesonen Finland Finland Yamaha 38 0
6 Rodney Gould Storbritannien Storbritannien Yamaha 28 0
7 Angelo Bergamonti Italien Italien MV Agusta 27 1
8 Günter Bartusch Östtyskland Östtyskland MZ 20 0
9 Alan Barnett Storbritannien Storbritannien Aermacchi 20 0
10 Tommy Robb Storbritannien Storbritannien Yamaha 18 0

Källor

Wikimedia Commons har media som rör Roadracing-VM 1970.
Bilder & media
  1. ^ [a b c] Noyes, Dennis; Scott, Michael (1999), Motocourse: 50 Years Of Moto Grand Prix, Hazleton Publishing Ltd, ISBN 1-874557-83-7 
  • http://www.motogp.com/en/Results+Statistics/1970
  • http://racingmemo.free.fr/MOTO-GP-1970.htm
v • r
VM-säsonger i Roadracing

1949 • 1950 • 1951 • 1952 • 1953 • 1954 • 1955 • 1956 • 1957 • 1958 • 1959 • 1960 • 1961 • 1962 • 1963 • 1964 • 1965 • 1966 • 1967 • 1968 • 1969 • 1970 • 1971 • 1972 • 1973 • 1974 • 1975 • 1976 • 1977 • 1978 • 1979 • 1980 • 1981 • 1982 • 1983 • 1984 • 1985 • 1986 • 1987 • 1988 • 1989 • 1990 • 1991 • 1992 • 1993 • 1994 • 1995 • 1996 • 1997 • 1998 • 1999 • 2000 • 2001 • 2002 • 2003 • 2004 • 2005 • 2006 • 2007 • 2008 • 2009 • 2010 • 2011 • 2012 • 2013 • 2014 • 2015 • 2016 • 2017 • 2018 • 2019 • 2020 • 2021 • 2022 • 2023 • 2024