Rottweiler

Rottweiler
Rottweiler, hane, 1½ år gammal.
Rasgrupp (FCI)	Grupp 2, sektion 2 Molosser- och bergshundar (molosserhundar)
Rasgrupp (SKK)	Grupp 2 Schnauzer och pinscher, molosser och bergshundar samt sennenhundar
Ursprungsland	Tyskland
Rasklubb	Svenska Rottweilerklubben
Specialklubb	Svenska Brukshundklubben
Rasstandard	FCI 147  PDF
Päls	korthårig: täckhår med underull (dubbelpäls)
Färg	svart med rödbrun teckning
Vikt
Hund	cirka 50 kg
Tik	cirka 42 kg
Mankhöjd
Hund	61–68 cm
Tik	56–63 cm

Rottweiler är en hundras av molossertyp från Tyskland. Den är en brukshund med användning som vakt-, polis- och militärhund. Med tiden har den blivit vanligare som sällskaps- och utställningshund. I en undersökning 2012/2013 utnämndes rottweilern till en av världens tjugo populäraste hundraser.^[1] Sedan 1990-talet har rottweilern även blivit en av Sveriges populäraste hundraser.

Historia

Rottweilern har fått sitt namn efter staden Rottweil i Württemberg där det under många hundra år fanns en boskapsmarknad. Molosserhundar användes som vagnshundar och boskapsdrivande hundar, de kallades även Metzgerhunde (slaktarhundar). Boskapshundarna skulle inte bara driva boskapen till marknader och slakthus, de skulle också skydda boskapsdrivarna mot exempelvis rövare.

Dessa boskaps- och vagnshundar i södra Tyskland anses härstamma från molosserhundar som romarna lämnade efter sig på 400-talet.^{[källa behövs]} Variationen bland dem var mycket stor, såväl vad gäller färg som hårlag. Många var mer lika sennenhundar än dagens rottweiler.

Under andra halvan av 1800-talet överfördes boskapstransporterna till järnväg och behovet av boskapsdrivande hundar försvann. Den sydtyska boskapshunden var nära att dö ut, i själva staden Rottweil lär det 1905 bara ha funnits en enda tik kvar.^{[källa behövs]} 1901 inleddes räddningsarbetet och 1907 bildades den första rasklubben för rottweiler. Sedermera startades ytterligare två konkurrerande klubbar, men 1924 gick klubbarna samman och enades om en gemensam rastyp.

På grund av rottweilerns arbetsvilja och inlärningsförmåga beslutades det 1910 att den som fjärde ras skulle användas av det tyska polisväsendet; de tre tidigare raserna var schäfer, dobermann och airedaleterrier. Rasen hade fått ett nytt användningsområde som skapade ett förnyat intresse.

Egenskaper

Rottweiler har lätt för att lära och är lydiga men kräver åtskillig mental och fysisk stimulans för att komma till sin rätt. På grund av hundens storlek och styrka bör lydnadsträningen starta medan valpen fortfarande är liten. Den kräver en bestämd och fast men följsam ägare. Rasen räknas av många som en hund som inte lämpar sig för oerfarna hundägare. Tikarna är mindre dominanta än hanarna och kräver mindre av sin ägare, med avseende på bestämdhet. I gengäld utvecklar rottweilern starka band till sin ägare.

Den har vanligen ett starkt och stabilt psyke. Med rätt behandling är den en lugn, vänlig och godmodig hundras som är tålmodig med barn, tillgiven och följsam. De kan också vara mycket lekfulla. Den mår bra av mycket uppmärksamhet. Motion, mental stimulans, lydnadsträning och en trygg, säker levnadssituation är viktigt för att hunden skall fungera i familjen och samhället. En rottweiler som hanteras med grymhet kan utvecklas till en nervös, aggressiv hund som med sin kraft är ett hot för sin omgivning.

Rottweilern är i allmänhet en tyst hund som sällan skäller. Om den känner sig hotad varnar den sällan genom att morra, vilket är ett av rasens karaktärsdrag.^{[källa behövs]} En observant ägare märker dock lätt när hunden känner sig hotad.

Hanhunden kan vara dominant mot andra hanhundar, det vill säga att den inte tolerera andra hanar i sin närhet. Tidiga möten med många människor, djur och situationer är viktigt för att lära hunden att hantera okända situationer.

Utseende

Rottweiler är en medelstor till stor, kraftig hund. Käkarna är kraftiga och breda. Bröstet är djupt och bör räcka ner till rottweilerns armbågar, vilket ger hunden god lungkapacitet. Ryggen är slät och skall aldrig vara sluttande.

Pälsen är så kallad dubbelpäls, det vill säga att den består av täckhår och underull. Färgen är svart med väl avgränsade fläckar i ljusbrun nyans på kinder, nos, halsens undersida, bröst och ben samt över ögonen och undre svansroten. Läpparna är svarta, ögonen är bruna, nosen är svart och öronen är hängande och trekantiga.

Hälsa

Rottweiler har precis som andra storvuxna raser höft-, knä- och benproblem; specifikt höftledsdysplasi (HD) och armbågsledsdysplasi (ED). Även andra sjukdomar som förekommer är till exempel entropion, men detta är inget stort problem hos svenska rottweilers.^{[källa behövs]} Rottweilers är inte värmetåliga. Det är inte ovanligt att de snarkar.^{[källa behövs]}

Referenser

Noter

Källor

• Renée Willes: All världens hundraser, Bromma 2003, ISBN 91-89090-79-9
• Carl-Johan Adlercreutz: Hundar i världen, Västerås 2006, ISBN 91-534-2870-6
• Bo Bengtson: All världens hundar, Stockholm 1995, ISBN 91-86448-34-X
• Ivan Swedrup: Våra hundar i färg, Stockholm 1974, ISBN 91-20-03355-9
• Malcolm Wallerstedt (red): Stora nordiska hundboken, Malmö 1966
• Carl-Reinhold von Essen (red): Hundboken, Stockholm 1955-1956
• Carl O. M. P. Leuhusen: Rashundar i ord och bild, Stockholm 1932

Mer läsning

• Åsa Tova Bergh: En rottweilers försvarstal, Näsåker 2006, ISBN 91-631-7954-7
• Ulla Barvefjord: Rottweilern: En utmärkt brukshund, Västerås 2009, ISBN 978-91-534-3306-4
• Wilhelm Jönas: Rottweiler, översättning Alf Agdler, Stockholm 2002, ISBN 91-27-35389-3
• Gunilla Gelin: Rottweiler - en bok för nybörjare, Gamleby 2000 (ISBN saknas)

Externa länkar

Wikimedia Commons har media relaterad till Rottweiler.

• Rasspecifik Avelsstrategi (RAS), Svenska Rottweilerklubben  PDF
• Allgemeiner Deutscher Rottweiler-Klub