Sándor Puhl
Sándor Puhl | |
Född | 14 juli 1955 Miskolc[1] |
---|---|
Död | 20 maj 2021[2] (65 år) |
Medborgare i | Ungern |
Sysselsättning | Fotbollsdomare |
Befattning | |
FIFA-domare | |
Redigera Wikidata |
Sándor Puhl, född 14 juli 1955 i Miskolc, död 20 maj 2021,[3] var en ungersk fotbollsdomare som var verksam mellan 1984 och 2000 - mellan 1988 och 2000 dömde han även internationellt. Han anses vara en av 1990-talets bästa fotbollsdomare, där han blev utnämnd fyra gånger till årets bästa mellan åren 1994 och 1997.[4] Puhl dömde bland annat VM-finalen 1994 mellan Brasilien och Italien på Rose Bowl i Pasadena, Kalifornien i USA och 1997 års Champions League-final mellan Borussia Dortmund och Juventus på Münchens Olympiastadion i München i Tyskland.[5]
Efter domarkarriären har han varit bland annat vice ordförande för det nationella fotbollsförbundet Magyar Labdarúgó Szövetség och representant för fotbollen i Ungerns olympiska kommitté, båda mellan 2000 och 2006. Puhl har också suttit i Fifas domarutskott och varit domarinspektör åt Uefa.
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från ungerska Wikipedia. angående vad Sándor Puhl har gjort efter domarkarriären.
Noter
- ^ Puhl Sándor 50 éves (på ungerska), läs online, läst: 4 augusti 2014.[källa från Wikidata]
- ^ Puhl Sándortól búcsúzunk (på ungerska), Magyar Labdarúgó Szövetség, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Умер венгерский футбольный арбитр Шандор Пуль, судивший финал ЧМ-1994 (ryska)
- ^ ”IFFHS' World's Best Referee of the Year 1987–2006”. RSSSF.com. http://www.rsssf.com/miscellaneous/iffhs-ref.html.
- ^ ”Sandor Puhl”. IFFHS.com. http://www.iffhs.com/index.php/posts/397.
Externa länkar
- Sándor Puhl – Record of all matches refereed | Transfermarkt
- Sándor Puhl – Matches as referee – Worldfootball.net
- 1930: John Langenus (Belgien)
- 1934: Ivan Eklind (Sverige)
- 1938: Georges Capdeville (Frankrike)
- 1950: George Reader (England)
- 1954: William Ling (England)
- 1958: Maurice Guigue (Frankrike)
- 1962: Nikolaj Latysjev (Sovjetunionen)
- 1966: Gottfried Dienst (Schweiz)
- 1970: Rudi Glöckner (Östtyskland)
- 1974: Jack Taylor (England)
- 1978: Sergio Gonella (Italien)
- 1982: Arnaldo Cézar Coelho (Brasilien)
- 1986: Romualdo Arppi Filho (Brasilien)
- 1990: Edgardo Codesal (Mexiko)
- 1994: Sándor Puhl (Ungern)
- 1998: Said Belqola (Marocko)
- 2002: Pierluigi Collina (Italien)
- 2006: Horacio Elizondo (Argentina)
- 2010: Howard Webb (England)
- 2014: Nicola Rizzoli (Italien)
- 2018: Néstor Pitana (Argentina)
- 2022: Szymon Marciniak (Polen)