Saloinen (svenska även Salois, finska: Saloinen, tidigare Salo Ul), var en kommun i Norra Österbotten i Uleåborgs län. Kommunen inkorporerades 1 januari 1973 i Brahestad.[3] Saloinen hade vid upphörandet 5 914 (31 december 1972) invånare och omfattade en landareal av 248,8 km².
Historia
Under 1300-talets andra kvartal bildades Salo kapell under Pedersöre och blev en självständig kyrksocken senast vid sekelskiftet 1400. Under Saloinen eller möjligen under Kemi kyrksocken bildades Limingo kapell senast i mitten av 1400-talet. Kalajoki kapell grundades enligt traditionen år 1525, möjligen tidigare. Kalajoki anges som kapell under Saloinen 1536 men redan 1540 var Kalajoki en självständig kyrksocken.[4]
Från Saloinen avskildes 1568 Pyhäjoki kapell och på 1590-talet Karlö kapell. Båda blev sedan kyrksocknar. Salo stad grundades år 1649. Både stad och socken ingick från 1652 i Kajana friherrskap och staden fick då namnet Brahestad. År 1689 avskildes Siikajoki till en egen kyrksocken. 1912 tillfördes ett område med 623 personer från Pattijoki kommun.[5]
På Trettondagen 1930 brann den medeltida Sankt Olofskyrkan som var byggd i trä. År 1961 inleddes bygget av ett stålverk i Saloinen som fick namnet Rautaruukki Abp. Bygget gav anledning till Brahestads inkorporering av Saloinen.
Saloinens kyrkby var delad mellan Saloinen och Brahestad men hela tätortens befolkning bodde i Saloinens kommun. Brahestads centraltätort var delad mellan Brahestad, Saloinen och Pattijoki
Befolkningsutveckling
Befolkningsutvecklingen i Saloinen 1880–1970[5]
År
Folkmängd
1880
1 318
1890
1 351
1900
1 439
1910
1 528
1920
2 337
1930
2 496
1940
2 490
1950
3 029
1960
3 274
1970
5 253
Anm: Uppgifterna avser befolkningen den 31 december nämnda år enligt områdesindelningen den 1 januari året efter.
Referenser
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från finskspråkiga Wikipedia, Saloinen, 2 januari 2021.
^ (på engelska, finska och svenska) ( PDF) Statistisk årsbok för Finland 1972. Statistisk årsbok för Finland. "LXVIII (ny serie)". Helsingfors: Statistikcentralen. 1973. sid. 36 (53 i pdf:en). ISBN 951-46-0055-X. https://www.doria.fi/bitstream/handle/10024/87864/xyti_stv_197200_1973_dig.pdf?sequence=1&isAllowed=y. Läst 20 april 2023
^ (på finska och svenska) ( PDF) Kommuner och kommunbaserade indelningar 2015. Finlands officiella statistik. Helsingfors: Statistikcentralen. 2015. sid. 64 (69 i pdf:en). ISBN 978–952–244–528–5. https://www.doria.fi/bitstream/handle/10024/103646/yksk28_201500_2015_net.pdf?sequence=1&isAllowed=y. Läst 10 april 2023
^Palola, A.-P: Yleiskatsaus Suomen keskiaikaisten seurakuntien perustamisajankohdista (Översikt över grundläggandet av de medeltida församlingarna i Finland), Faravid 18-19 (1994/1995), s. 95-97, Åbo domkyrkas svartbok, Helsingfors 1890, nr 53, 111, 441, 664
^ [a b] (på finska & svenska) ( PDF) Befolkningens näringsgren : Befolkning efter näringsgren kommunvis åren 1880–1975. Statistiska meddelanden. "N:o 63". Helsingfors: Statistikcentralen. 1979. sid. 263 (264 i pdf:en). ISBN 951-46-4301-1. https://www.doria.fi/bitstream/handle/10024/91484/xtia_vael_1880-1975_1979_dig_63.pdf?sequence=1&isAllowed=y. Läst 11 april 2023