Silhuett

Idag används uttrycket även om personer, objekt eller landskap i motljus.

En silhuett eller siluett är bilden av en person, ett objekt eller landskap som enbart består av en kontur medan det övriga är formlöst, tvådimensionellt och där det som är i silhuett ofta är svartfärgat. Termen, som har fått sitt namn efter fransmannen Étienne de Silhouette (1709-1767) som 1759 lät pryda sitt slott just med silhuettkonst^[1], användes initialt under 1700-talet för att beskriva profilporträtt eller andra bilder utklippta, eller skurna i tunt svart papper.

Skuggporträtt förekom mycket allmänt på 1700- och 1800-talen före fotografiens uppkomst.^[2]

Termen har sedan fått en vidare betydelse för att beskriva en vy eller bild av en person, objekt eller landskap i motljus, som då framstår som mörk gentemot en ljusare bakgrund. Termen används också synonymt med ordet kontur exempelvis inom mode och fitness, och ibland även som synonym med profil.

Bilder av silhuetter

Goethe vid ett gravmonuemt, klippt papperssilhuett från 1780.
Lindansare, klippt papperssilhuett av författaren Hans Christian Andersen.
Klippt papperssilhuett av författaren Hans Christian Andersen.

Referenser

^ ”silhuett - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/silhuett. Läst 9 december 2018.
^ Silhuett i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1917)

Eric Lidfeldt: Svart på vitt - om svensk silhuettkonst. ISBN 978-91-519-23239. Utgiven 2019

Se även

Stadssiluett

Vidare läsning

Carlander, Carl Magnus (1897). ”Silhuettörer i Sverige”. Miniatyrmålare i Sverige : anteckningar. Stockholm: Gernandt. sid. 121-128. Libris 755344. https://runeberg.org/minimal/0128.html
Johsson, Leif 1995: Silhuetter ur det gustavianska musiklivet | Bulletin nr.29 från SVENSKT MUSIKHISTORISKT ARKIV