Språklagen

Språklagen avser Språklag (2009:600) i Sverige. Lagen är en ramlag innefattande 15 paragrafer, vilka trädde i kraft den 1 juli 2009, för att befästa fyra riksdagsbeslutade språkpolitiska mål från 2005.[1]

”

1 § I denna lag finns bestämmelser om svenska språket, de nationella minoritetsspråken och det svenska teckenspråket. Lagen innehåller även bestämmelser om det allmännas ansvar för att den enskilde ges tillgång till språk samt om språkanvändning i offentlig verksamhet och i internationella sammanhang.

2 § Syftet med lagen är att ange svenskans och andra språks ställning och användning i det svenska samhället. Lagen syftar också till att värna svenskan och den språkliga mångfalden i Sverige samt den enskildes tillgång till språk.

„
– 1 och 2 §§ språklagen sammanfattar lagens innehåll och syfte.

Klarspråksparagrafen

11 § språklagen, ”klarspråksparagrafen”, säger att språket i all offentlig verksamhet ska vara vårdat, enkelt och begripligt.[2]

Se även

  • Språkrådet

Referenser

  1. ^ Bo Löfvendahl (2019). ”Språklagen fyller 10 år - men vad hände egentligen?”. Språktidningen. Arkiverad från originalet den 24 juni 2019. https://web.archive.org/web/20190624165410/https://spraktidningen.se/artiklar/2019/06/spraklagen-fyller-10-ar-men-vad-hande-egentligen. Läst 28 november 2019. 
  2. ^ "Språklagen i praktiken – riktlinjer för tillämpning av språklagen Arkiverad 21 maj 2012 hämtat från the Wayback Machine." (ISBN 978-91-7229-084-6), Rapport från Språkrådet, Språkrådets webbplats. Läst den 28 april 2012.

Externa länkar

  • "Språklag (2009:600)" på lagen.nu. Läst den 28 april 2012.
  • "Språklagen i praktiken – riktlinjer för tillämpning av språklagen" (ISBN 978-91-7229-084-6), Rapport från Språkrådet, Språkrådets webbplats. Läst den 28 april 2012.