Spruthus

Spruthus är benämningen för föregångarna till brandstationerna. Ett spruthus var gångna tiders motsvarighet till en brandstation,^[1] en oftast liten och enkel och lätt tillgänglig byggnad, där ortens eller bygdens vattensprutor och annan brandsläckningsutrustning förvarades.^[2]

En mindre svensk ort som Halmstad fick sin första frivilliga brandkår 1839, men sin första brandstation fick Halmstad 1903 vid Lilla Torg. Dessförinnan fanns sedan längre tillbaka fyra lokala spruthus: ett vardera för varje rote, varav ett uppfördes 1794. Enkla spruthus var användbara under den tid som brandförsvar var ett mycket lokalt ansvar. Lunds domkyrka hade till exempel fram till 1836 ett eget spruthus omedelbart utanför huvudingången, vilket inrättades 1775.

Bildgalleri

• 
  Spruthuset i Ytterenhörna
• 
  Spruthuset i Duvbo i Sundbyberg
• 
  Spruthus på Stjärnsunds bruk
• 
  Spruthus på Marma läger
• 
  Spruthuset vid Stora torget i Kalmar, i bruk 1760–1866
• 
  Brandmuseet i Skara, tidigare Spruthuset
• 
  Lilla torg i Lund 1872. Längst till vänster framför Lunds domkyrka är domkyrkans spruthus, i tjänst 1775–1836
• 
  Handpumpad brandspruta
• 
  Tysk brandspruta från 1740

Källor

Noter