Tonlös retroflex frikativa

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2011-12)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.
IPA-tecken
ʂ
U+0282
[aʂa]
Tonlös retroflex frikativa.
Tonlös retroflex frikativa.

En tonlös retroflex frikativa (även rs-ljudet) är ett konsonant språkljud. Det tecknas i IPA som [ʂ] (ett s med krok). Ljudet förekommer i svenska, och representeras av bokstavskombinationen rs i centralsvenska "färs".

Egenskaper

Egenskaper hos den tonlösa retroflexa frikativan:

  • Den är pulmonisk-egressiv, vilket betyder att den uttalas genom att lungorna trycker ut luft genom talapparaten.
  • Den är tonlös, vilket betyder att stämläpparna är slappa under uttalet och inte genererar en ton.
  • Den är retroflex, vilket betyder att den uttalas genom att tungspetsen viks bakåt och trycks mot gommen.
  • Den är frikativ, vilket betyder att luftflödet går genom en förträngning i talapparaten.

Förekomst

Färöiska

I färöiskan förekommer ljudet på många olika ställen, antingen som en förändring av [ɹ] eller [ɹ] förenad med någon annan vokal; till exempel i orden franskt [fʂaŋ̊kst], korter [kɔɻʂˈteːɹ] "kvart" och trúleysur [ˈtʂʉuːlɛisʊɹ] "trolös".

Svenska

En tonlös retroflex frikativa förekommer i mitten eller slutet av många svenska lånord, som "dusch" och "garage". I svenska dialekter med tungspets-r ersätter den tonlösa retroflexa frikativan ett separat uttal av bokstäverna i bokstavskombinationen rs. (I Finlands-svenska uttalas r och s var för sig. I Södra Sverige (där tungrots-r istället för tungspets-r används) uttalas rs ofta som ett s-ljud ("foss"). Det normala är annars att en typ av tungrots-r eller vokaliserat r används vid sydsvenskt uttal.)

Den tonlösa retroflexa frikativan skiljer sig fonematiskt från sj-ljudet i enstaka minimala ordpar, exempelvis mach (efter fysikern Ernst Mach) och mars, där det förra i mellansverige ofta uttalas med mellersta sj-ljudet, och det senare med främre sj-ljudet (som liknar men inte ska sammanblandas med tj-ljudet). Detta kan tolkas som att sj-ljudet och rs-ljudet är olika fonem, det vill säga olika betydelsebärande språkljud, var och en med flera regionala uttalsvarianter.

Exempel

Följande ord uttalas med främre sj-ljudet i centralsvenska (tonlös retroflex frikativa /ʂ/):

Ord Uttal på centralsvenska (IPA)
hurts /hɵʈʂ/
mars /maʂ/
shorts /ɧoːʈʂ/

Se även

Pulmonisk-egressiva konsonanter
labiala koronala dorsala radikala
bilab. lab.dent. dent. alve. postal. al.pal. retrof. palat. velara uvul. fary. epigl. glott.
nasaler m ɱ n ɳ ɲ ŋ ɴ
klusiler p b t d ʈ ɖ c ɟ k ɡ q ɢ ʡ ʔ
frikativor ɸ β f v θ ð s z ʃ ʒ ɕ ʑ ʂ ʐ ç ʝ x ɣ χ ʁ ħ ʕ ʜ ʢ h ɦ
approx. β̞ ʋ ɹ ɻ j ɰ
tremul. ʙ r ʀ *
flappar ɾ ɽ
lat. frik. ɬ ɮ * * *
lat. appr. l ɭ ʎ ʟ
lat. flappar ɺ *
Not: * står för foner som ännu saknar officiella IPA-tecken.
Där symboler uppvisas parvis avser den högra en tonande konsonant.
Skuggade områden avser uttal som anses omöjliga.
redigera