Trapetsregeln

Approximation av integralen a b f ( x ) d x {\displaystyle \textstyle \int _{a}^{b}f(x)\mathrm {d} x} med en trapets.
Sammansatta trapetsregeln

Trapetsregeln (ej att förväxla med trapetsmetoden) är en numerisk metod för att approximera en bestämd integral på formen a b f ( x ) d x {\displaystyle \textstyle \int _{a}^{b}f(x)\mathrm {d} x} .

Metoden går ut på att integralen av f ( x ) {\displaystyle f(x)} på intervallet [ a , b ] {\displaystyle [a,b]} kan approximeras med en trapets,

a b f ( x ) d x ( b a ) f ( a ) + f ( b ) 2 . {\displaystyle \int _{a}^{b}f(x)\mathrm {d} x\approx (b-a){\frac {f(a)+f(b)}{2}}.}

Sammansatta trapetsregeln

Genom att dela in intervallet [ a , b ] {\displaystyle [a,b]} i N {\displaystyle N} stycken delintervall med längd h = ( b a ) / N {\displaystyle h=(b-a)/N} och tillämpa trapetsregeln på vart och ett av delintervallen fås den sammansatta trapetsregeln,

a b f ( x ) d x T ( h ) := h k = 1 N f ( x k ) + f ( x k + 1 ) 2 , {\displaystyle \int _{a}^{b}f(x)\mathrm {d} x\approx T(h):=h\sum _{k=1}^{N}{\frac {f(x_{k})+f(x_{k+1})}{2}},}

där x k = a + ( k 1 ) h {\displaystyle x_{k}=a+(k-1)h} , k = 1 , . . . , N + 1 {\displaystyle k=1,...,N+1} , så att x 1 = a {\displaystyle x_{1}=a} och x N + 1 = b {\displaystyle x_{N+1}=b} .

Varierande intervallängd

Om intervallängden h k = x k + 1 x k {\displaystyle h_{k}=x_{k+1}-x_{k}} inte är konstant kan den sammansatta trapetsregeln uttryckas på sin allmänna form,

a b f ( x ) d x k = 1 N ( x k + 1 x k ) f ( x k ) + f ( x k + 1 ) 2 . {\displaystyle \int _{a}^{b}f(x)\mathrm {d} x\approx \sum _{k=1}^{N}(x_{k+1}-x_{k}){\frac {f(x_{k})+f(x_{k+1})}{2}}.}

Trunkeringsfel

Trunkeringsfelet för den sammansatta trapetsregeln kan uttryckas som [1]

e ( h ) = a b f ( x ) d x T ( h ) = c 1 h 2 + c 2 h 4 + c 3 h 6 + . . . = O ( h 2 ) , {\displaystyle e(h)=\int _{a}^{b}f(x)\mathrm {d} x-T(h)=c_{1}h^{2}+c_{2}h^{4}+c_{3}h^{6}+...={\mathcal {O}}(h^{2}),}

det vill säga den dominerande feltermen är proportionell mot h 2 {\displaystyle h^{2}} , så metoden har noggrannhetsordning två.

Referenser

  1. ^ Pohl, Peter (2005). Grundkurs i numeriska metoder. Liber. ISBN 91-47-05292-9