Tughlaqdynastin

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2020-03)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Tughlaqdynastin (persiska: سلطنت تغلق) var en dynasti i Delhisultanatet.

Ala-ed-Din Khaldji (1295–1315) var sin dynastins mest framträdande härskare, vilken återtog Gujarat från hinduerna, erövrade Malwa och utsträckte sitt segertåg långt nedåt Deccan.

Efter hans död följde några år av uppror och förvirring, till dess riket åter för en kort tid samlades under den turkiska Tughlaqdynastien (1320–1414). Muhammed Tughlaq (1325–1351) förmådde icke kuva sina upproriska ståthållare, utan dessa bildade efter vartannat flera oberoende muslimska riken, till exempel i Bengalen (omkring 1340), och riket fortsatte att sönderfalla under hans efterträdare, vilket påskyndades av hinduuppror och Timur Lenks förhärjande invasion (1398), varunder Delhi blev skådeplatsen för en ohygglig massaker. Redan 1399 återvände Timur till Centralasien, utan att ha försökt att grundlägga något indiskt välde.

År	Sultan
1320	Nasr Al-Din Khusrau Shah 'Inkräktaren'
1320–1325	Tughluq Shah I
1325–1351	Muhammad Shah II
1351	Mahmud Ibn Mohammed
1351–1388	Firuz Shah
1388–1389	Tughluq Shah II
1389–1390	Abu Bakr Shah
1390–1393	Mohammed Shah III
1393	Sikander Shah I
1393–	Mahmud Shah II
1395	Nusrat Shah
1399–	Timur Lenk (interregnum)