Utnötningskriget
| Utnötningskriget | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Del av Kalla kriget och Arab-israeliska-konflikten | |||||||
 | |||||||
| |||||||
| Stridande | |||||||
 Israel |  Egypten Sovjetunionen[1] Kuba PLO Jordanien Syrien | ||||||
| Befälhavare och ledare | |||||||
| Levi Eshkol Yigal Allon Zalman Shazar Haim Bar-Lev Mordechai Hod Uzi Narkiss | Gamal Abdel Nasser Ahmad Ismail Ali Anwar Sadat Saad el-Shazly Abdul Munim Riad † Nikolai Yurchenko † | ||||||
| Styrka | |||||||
| 275 000 (inklusive reserver) | Egyptier: 200 000 Sovjeter: 10 700–15 000[2] Jordanier: 15 000[3] PLO: 900-1 000[4][5] | ||||||
| Förluster | |||||||
| 594[6]-1 424[7] soldater döda 127 civila döda[6] 2 659 skadade[6] 14[8]–30[9] flygplan 1 jagare 4 stridsvagnar 2 halvbandvagnar 2 pansarbilar | Egypten: 2 882[10]-10 000[8] soldater och civila döda 6 285 skadade[11] 60[9]–114[12] flygplan förstörda PLO: 1 828 döda 2 500 skadade[6] Jordanien: 84 döda 250 skadade 4 tillfångatagna 30 stridsvagnar 2 flygplan Sovjetunionen: 58 döda[13] 4–5 flygplan Kuba: 180 döda 250 skadade[14] Syrien: Hundratals förluster[15] | ||||||
Utnötningskriget (arabiska: حرب الاستنزاف Ḥarb al-Istinzāf, hebreiska: מלחמת ההתשה Milhemet haHatashah), var ett begränsat krig som utkämpades mellan Israel och Egypten 1967 till 1970.
Efter Sexdagarskriget 1967 fanns inga allvarliga diplomatiska ansträngningar för att lösa hjärtefrågorna i den arabisk-israeliska konflikten. I september 1967 formulerade arabstaterna Khartoumresolutionen där man uteslöt fred, erkännande eller förhandlingar med Israel. Egyptens president Gamal Abdel Nasser trodde enbart militära initiativ skulle framtvinga Israel eller det internationella samfundet till att tvinga en fullständig israelisk reträtt från Sinaihalvön,[16][17] och fientligheter återupptogs snart längs Suezkanalen.
Dessa tog inledningsvis form av begränsade artilleridueller och småskaliga intrång på Sinai, men 1969 var egyptiska armén beredd på storskaliga operationer. Den 8 mars 1969 proklamerade Nasser den officiella igångsättning av Utnötningskriget, som kännetecknades av storskalig beskjutning längs kanalen, omfattande luftkrig och kommandoräder.[16][18] Fientligheterna fortsatte fram till augusti 1970 och avslutades med en vapenvila. Gränserna förblev desamma som när kriget började, utan verkligt engagemang för seriösa fredsförhandlingar.
Referenser
- ^ Pollack, Kenneth M. (2002) (på engelska). Arabs at War: Military Effectiveness. University of Nebraska Press. sid. 93–94, 96
- ^ Higham, Robin D.S.; Greenwood, John T. & Hardesty, Von (1998) (på engelska). Russian Aviation and Air Power in the Twentieth Century. Routledge. sid. 227
- ^ Fruchter-Ronen I, (2008), ss. 244–260
- ^ Morris, Benny (1999) (på engelska). Righteous Victims: A History of the Zionist-Arab Conflict, 1881–1999. Knopf. sid. 368. ISBN 978-0-679-42120-7
- ^ Nur, Evyatar (1980). ”Operation Inferno”. i Wallach, Jedua; Ayalon, Avraham; Yitzhaki, Aryeh. Carta's Atlas of Israel. "2"
- ^ [a b c d] Schiff, Zeev (1974). A History of the Israeli Army (1870-1974). San Francisco: Straight Arrow Books. sid. 246. ISBN 0-87932-077-X
- ^ Lorch, Netanel (2 september 2003). ”The Arab-Israeli Wars” (på engelska). Israeli Ministry of Foreign Affairs. Arkiverad från originalet den 9 mars 2007. https://web.archive.org/web/20070309115843/http://www.mfa.gov.il/MFA/history/modern%2Bhistory/centenary%2Bof%2Bzionism/the%2Barab-israeli%2Bwars.htm. Läst 3 mars 2007.
- ^ [a b] Morris, Benny (1999) (på engelska). Righteous Victims: A History of the Zionist-Arab Conflict, 1881–1999. Knopf. sid. 362. ISBN 978-0-679-42120-7
- ^ [a b] Nicolle, David; Cooper, Tom (2004) (på engelska). Arab MiG-19 and MiG-21 Units in Combat (1:a). Osprey Publishing. sid. 32–33. ISBN 978-1-84176-655-3
- ^ Shazly, Saad (2003). The crossing of the Suez. San Francisco: American Mideast Research. sid. 195. ISBN 978-0-9604562-2-2
- ^ Bar, Uri (2005). The Watchman Fell Asleep: The Surprise Of Yom Kippur And Its Sources. Albany: State University of New York Press. sid. 15. ISBN 978-0-7914-6482-3
- ^ Insight Team of the London Sunday Times (1974) (på engelska). Yom Kippur War. Double Day & Company. sid. 42
- ^ ”A list of known Soviet army losses of manpower during The War of attrition” (på ryska). http://www.hubara-rus.ru/heroes.html. Läst 5 september 2012.
- ^ Karsh, Efraim (1985) (på engelska). The cautious bear : Soviet military engagement in Middle East wars in the post-1967 era. JCSS study, no. 3.. Jerusalem, Israel: Jaffee Center for Strategic Studies by the Jerusalem Post
- ^ ”The War: Lebanon and Syria” (på engelska). Arkiverad från originalet den 24 mars 2012. https://web.archive.org/web/20120324150613/http://dover.idf.il/NR/rdonlyres/0771A94F-B23C-43E6-8955-9630D34B8076/0/WarofAttrition40Years.ppt. Läst 5 september 2012.
- ^ [a b] Dunstan, Simon (2003) (på engelska). Yom Kippur War 1973: The Sinai Campaign. Osprey. sid. 7–14. ISBN 978-1-84176-221-0. http://books.google.com/books?id=1BYk_sXT6tsC
- ^ AP (24 november 1967). ”Egypt Will Fight, Nasser Shouts” (på engelska). Pittsburgh Post-Gazette (Kairo): s. 2. http://news.google.com/newspapers?nid=1129&dat=19671124&id=iy4NAAAAIBAJ&sjid=mmwDAAAAIBAJ&pg=7156,4781952.
- ^ Aloni, Shlomo (2004) (på engelska). Israeli Mirage and Nesher Aces. Osprey. sid. 46–53
Externa länkar
- War of Attrition, 1969–1970, ACIG, hämtat 2 januari 2007 (engelska)
- Jewish Virtual Library (engelska)
- The Three Year War, General Mohamed Fawzi (engelska)
- 40 Years Since The War of Attrition (engelska)
