Västgöta-Dals regemente
- Ej att förväxla med Västgöta regemente.
| Västgöta-Dals regemente (№ 16) | |
 Västergötlands vapenbild | |
| Information | |
|---|---|
| Officiellt namn | Kungl. Västgöta-Dals regemente |
| Datum | 1624–1713, 1713–1901 |
| Land | Sverige |
| Försvarsgren | Armén |
| Typ | Infanteriet |
| Roll | Utbildningsförband |
| Del av | 3. arméfördelningen [a] |
| Föregångare | Västergötlands storregemente |
| Efterföljare | Hallands regemente |
| Storlek | Regemente |
| Högkvarter | Vänersborgs garnison |
| Förläggningsort | Grunnebo hed, Vänersborg |
| Färger | Gult och svart |
| Marsch | "Friedrich-Wilhelm-marsch" (Winter) [b] |
| Befälhavare | |
| Regementschef | Otto Vilhelm Löwenborg [c] |
| Tjänstetecken | |
| Sveriges örlogsflagga |  |
| Tilläggstecken |  |
Västgöta-Dals regemente (№ 16) var ett infanteriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1624–1901. Förbandsledningen var förlagd i Vänersborgs garnison i Grunnebo hed.[2][3][4][5]
Historia
Regementet har sitt ursprung i de fänikor som sattes upp på 1500-talet i Västergötland och Dalsland. År 1615 organiserades dessa enheter till Västergötlands storregemente av Gustav II Adolf. Västergötlands storregemente bestod av tre fältregementen där Västgöta-Dals regemente utgjorde ett. Åren 1621–1624 delades storregementet permanent till tre mindre regementen, där Västgöta-Dals regemente från den 10 mars 1624 bildade ett. I 1634 års regeringsform fastställdes den svenska regementetsindelningen, där det angavs att armén skulle bestå av 28 regementen till häst och fot, med fördelningen av åtta till häst och 20 till fot. De indelta och roterande regementena namngavs efter län eller landskap, medan de värvade regementena uppkallades efter sin chef. Regeringsformen angav Västgöta-Dals regemente som det tolfte i ordningen. Dock blev det ett nummer som aldrig användes, annat än för att ange regementets plats, enligt den då gällande rangordning.[6] Regementets första befälhavare var Wilhelm von Salzburg.[2][7]
Regementet deltog i slaget vid Gadebusch. Efter Gadebusch marscherade den svenska hären, vilken bland annat bestod av Västgöta-Dals regemente, västerut. Då både förplägnad och ammunition sinade tvingades Magnus Stenbock med sin kvarvarande armé att kapitulera den 6 maj 1713 vid Tönnigen i norra Tyskland, något som kom att kallas för Stenbocks kapitulation vid Tönnigen. Kapitulationen resulterade i att flera svenska regementen upplöstes och hamnade i dansk fångenskap, bland annat hela Västgöta-Dals regemente. Regementet återuppsattes senare samma år i Sverige igen.[3][7]
Den rangordning som hade fastställts i 1634 års regeringsform började halta och skapa luckor efter freden i Fredrikshamn den 17 september 1809, då Finland tillföll Ryssland och de svenska regementen i Finland upplöstes. Därmed fanns det ett behov med att skapa ett nytt system. Under kronprins Karl Johans tid infördes 1816 ett nytt numreringssystem, där de svenska regementena genom en generalorder den 26 mars 1816 tillfördes ett officiellt ordningsnummer, till exempel № 16 Västgöta-Dals regemente.[8] Till grund för numreringen låg inte bara ett regementes status, utan också de svenska landskapens inbördes ordning, samt att Svealand, Götaland och Norrland skulle varvas. De lägsta ordningsnumren tilldelades "liv- och hus- trupperna". Dessa nummer hade dock ingenting med rangordningen att göra, vilket bland annat framgår av gamla förteckningar där infanteri- och kavalleriförband är blandade just med hänsyn till rang och värdighet.[9]
Inför 1901 års försvarsbeslut föreslog chefen för generalstaben, generalmajor Axel Rappe, att ett nytt infanteriregemente skulle bildas inom I. arméfördelningen. Stommen till det nya regementet föreslogs hämtas från Västgöta-Dals regemente och Bohusläns regemente. De kvarvarande delarna av de två regementena föreslogs då att sammanslås och bilda Bohus-Dals regemente inom III. arméfördelningen. Regeringen förordade dock att Västgöta-Dals regemente och Hallands bataljon skulle sammanslås och bilda ett nytt infanteriregemente avsett för I. arméfördelningen. Befälskadern vid de två förbanden skulle dock få företrädde till det för Vaxholm och Oscar Fredriksborg avsedda infanteriregementet.[10] Genom försvarsbeslutet beslutades dock att Västgöta-Dals regemente skulle lämna sina rotar i Västergötland och omlokaliseras till Halland. Med denna påfallande förändring kom regementet den 1 januari 1902 att anta namnet № 16 Hallands regemente. Vid samma tid överfördes en av regementets bataljoner till Skedalahed, sju km öster om Halmstad, där tidigare Hallands bataljon övats.[11]
Utbildningskompanier
| 1685
| 1901
|
Förbandschefer
Regementschefer verksamma vid regementet åren 1624–1902. Göran Cunnighame är första vid regementet med titeln regementschef.[3]
- 10 mars 1624 – Övlt Welham von Salzburg (Tf.)
- 1625–1632: Göran Cunnighame
- 1632–1651: Nils Kagg
- 1651–1657: Johan Stake
- 1657–1660: Gustaf Oxenstierna
- 1660–1680: Wilhelm Jernsköld
- 1680–1691: David Macklier
- 1691–1705: Johan Fägerskiöld
- 1705–1716: Georg Reinhold Patkull (tillfångatagen)
- 1710–1712: Nils Palmfelt (Tf.)
- 1713–1716: Berndt Christopher Wulfrath (Tf.)
- 1716–1732: Libert Rosenstierna
- 1732–1735: Johan Fredrik Didron
- 1735–1745: Carl Ollonberg
- 1745–1749: Carl Lillie
- 1749–1766: Erik Lybecker
- 1766–1769: Ulrik Scheffer
- 1769–1769: Claes Christoffer Ekeblad
- 1769–1770: Carl Gustaf Strömsköld
- 1770–1773: Joen Philip Klingspor
- 1773–1779: Abraham Daniel Schönström
- 1779–1785: Fredrik Posse
- 1785–1793: Gustav Cronhielm
- 1793–1796: Gustav Lewenhaupt
- 1796–1811: Carl Bunge
- 1811–1816: Carl Axel Löwenhielm
- 1816–1817: Fredrik Vilhelm Gyllenram
- 1817–1838: Wilhelm Albrecht Dorchimont
- 1838–1847: Axel Vilhelm Ehrengranat
- 1847–1853: Polykarpus Erik Cronhielm
- 1853–1864: Claes Samuel Sandels
- 1864–1871: Lage Posse
- 1871–1882: Eggert Elers
- 1882–1890: Otto Taube
- 1890–1890: Pontus Henrik Vilhelm Reuterswärd
- 1890–1894: Carl Oskar Unaeus
- 1894–1902: Otto Vilhelm Löwenborg
Förläggningar och övningsplatser
Förläggning
När Västgöta-Dals regemente bildades 1624 hade regementet Nygårdsängen som mötesplatser, från 1863 Grunnebo hed, båda i trakten av Vänersborg, där man även hade en expedition. Efter 1901 års härordning beslutades att regementet skulle flytta till Halmstad, där ett kasernetablissement uppfördes 1906. Kasernerna uppfördes efter 1901 års härordnings byggnadsprogram efter Kasernbyggnadsnämndens typritningsserie för infanterietablissement. Inför att regementet skulle flyttas till Halmstad, överfördes en av regementets bataljoner till mötesplatsen på Skedalahed i Halland. Skedalahed hade fram till 1902 varit förläggningsplats för Hallands bataljon (I 28).[12] Den 10 oktober 1906 samlades hela regementet i sina nya kaserner vid Göteborgsvägen i Halmstad. Den 4 maj 1907 högtidlighölls inflyttningen genom en ceremoni.[4] Den 1 juli 1994 tillkom Göta luftvärnskår (Lv 6), vilken omlokaliserades från Kvibergs kaserner inom Göteborgs garnison. Efter att regementet avvecklades i juni 2000 kom hela området att övertas av Göta luftvärnskår som samtidigt antog namnet Luftvärnsregementet (Lv 6).
Övningsplatser
Regementet vapenövades på sina mötesplatser vid Nygårdsängen och Grunnebo hed innan man 1906 flyttade till Halmstad.[13]
Heraldik och traditioner
Fälttåg
- Andra polska kriget (1600–1629)
- Trettioåriga kriget (1630–1648)
- Nordiska krigen (1655–1661)
- Skånska kriget (1674–1679)
- Stora nordiska kriget (1700–1721)
- Sjuårskriget (1757–1762)
- Gustav III:s ryska krig (1788–1790)
- Första kriget mot Napoleon (1805–1810)
- Finska kriget (1808–1809)
- Kampanjen mot Norge (1814)
Förbandsfanor
Västgöta-Dals regemente mottog vid en ceremoni på Axevalla hed sin sista fana (m/1858) den 24 juni 1858, vilken överlämnades av Hertigen av Skåne, Kronprins Karl, från 1859 Kung Karl XV. Fanan var egentligen två till antalet, då de tillfördes regementets bataljoner. Fanan övertogs 1902 av Hallands regemente, som antog den som regementsfana 1904. År 1905 kompletterades fanan med segernamn. År 1952 ersattes fanan med en fana som var mer anpassad för landskapet Halland. Då Hallands regemente även ärvt Västgöta-Dals regementes färger, vilka var landskapet Västergötlands färger (svart och gult), antogs landskapet Hallands färger (blått och vitt) i samband med att Hallands regemente mottog den "halländska fanan",.[2]
Minnesstenar
Regementet har tre minnesstenar resta efter sig i Västergötland, två minnesstenar över dess mötesplatser på Nygårgsängen och Grunnebo hed. En minnessten vid Lilla Edets sluss över den färjeolycka på Göta älv vid Lilla Edet, där 47 soldater ur regementet förolyckades i samband med en hjälpinsats.[14]
Namn, beteckning och förläggningsort
|
|
Galleri
-
Regementets fana 1858–1901. -
Minnessten vid Nygårdsängen. -
Minnessten vid Grunnebohed. -
Musketerare 1683. Einar von Strokirch. -
Officer och musketerare vid regementet år 1700. Einar von Strokirch. -
Grenadjärer vid regementet klädda i uniform m/1765. Einar von Strokirch. -
-
Trumslagare vid regementet i uniform m/1765. Jacob gillberg. -
Underofficer och menig i Uniform m/1779. Carl Gustaf Roos. -
Västgöta-Dals regementes officerspaviljonger på Grunnebo hed. -
Fältbegravning på Grunnebo hed, regementet uppställt kring begravningskapellet.
Se även
Referenser
Anmärkningar
- ^ Åren 1833–1893 var regementet underställt chefen för 3. militärdistriktet, åren 1893–1901 chefen för 3. arméfördelningen.
- ^ Förbandsmarschen antogs i slutet av 1800-talet, övertogs av Hallands regemente där den fastställdes 1953 genom arméorder 33/1953. Marschen användes åren 1994–2000 av Hallandsbrigaden och sedan 2000 av Hallandsgruppen.[1]
- ^ Otto Vilhelm Löwenborg blev sista chefen för regementet innan flytten till Halland.
Noter
- ^ Sandberg (2007), s. 83
- ^ [a b c] Braunstein (2003), s. 73–76
- ^ [a b c] Kjellander (2003), s. 329
- ^ [a b] Holmberg (1993), s. 12
- ^ ”Västgöta-Dals regemente (1624 – 1901)”. riksarkivet.se. https://sok.riksarkivet.se/?Ort=V%C3%A4nersborgs+kommun&AvanceradSok=true&tab=post&page=138&FacettLimits=R%2F%2FPsQ%3A0&postid=Arkis+D48F853F-C405-11D6-81CC-00D0B73E7A8B. Läst 26 december 2019.
- ^ Björkenstam (1994), s. 10-11
- ^ [a b] N:o 16. Kongl. Vestgöta-Dals Regemente i Projekt Runeberg
- ^ von Konow (1987), s. 19
- ^ Björkenstam (1994), s. 10-11
- ^ ”Kongi. Maj:ts nåd. proposition 1901:2”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kongi-mujts-nad-proposition-no-2_CY302. Läst 26 december 2019.
- ^ ”Kongl. Maj:ts nåd. proposition 1901:1, om statsverket 1901.”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kongl-majts-nad-prop-no-1-om-statsverket_CY301b1.
- ^ Berg (2004), s. 106-107
- ^ Holmberg (1993), s. 13
- ^ ”Minnessten över Västgöta-Dals regementes färjeolycka 1830 på Göta älv vid Lilla Edet”. smvu.se. http://smvu.se/registerkort-nr-p12/. Läst 26 december 2019.
Tryckta källor
- Berg, Ejnar (2004). Vyer från kastaler, kastell och kaserner: guide över Sveriges militära byggnader : illustrerad med vykort. Stockholm: Probus. Libris 9818451. ISBN 91-87184-75-3
- Björkenstam, Knut, red (1994). Så levde man på Kungsbäck: Hälsinge regemente i Gävle 1909–1994: minnesbilder från ett regemente i förvandling. Ljusdal: Hälsinge regemente. Libris 7450121. ISBN 9163027356
- Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5
- Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6
- Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5
- von Konow, Jan (1987). Om utvecklingen av rangordning och nummersystem i svenska armén. Stockholm: Föreningen Armémusei vänner. Libris 8840153. https://www.sfhm.se/contentassets/813daef056f04ee79a6cdca825daecdb/am-arsbok-47-1987-jan-von-konow.pdf
- Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8
- Svensk rikskalender 1908. Stockholm: P.A. Norstedt & Söner. 1908. https://runeberg.org/rikskal/1908/
Webbkällor
- Högman, Hans (2017). ”Västgötadals regemente”. http://www.hhogman.se/regementen_infanteriet-3.htm#Vastgotadals-regemente_I16. Läst 18 februari.
- N:o 16. Kongl. Vestgöta-Dals Regemente i Projekt Runeberg
Vidare läsning
- Berggren, Gustaf (1924). Kungl. Hallands regemente (Västgöta-Dals regemente) 1624-1924: minnesskrift utg. med anledning av regementets 300-åriga tillvaro. Halmstad: Meijel. Libris 8220647
- Kungl. Hallands regemente 350 år. Halmstad: [Hallands regemente]. 1974. Libris 3200855
- Lilliehöök, Christer; Hägge, Eric; Berggren, Gustaf (1964). Kungl. Västgötadals regemente och Kungl. Hallands regemente 1624-1961: regementets historia med glimtar ur dess liv i fred och krig i helg och söcken. [Stockholm]. Libris 1178565
- Mankell, Julius (1866). Anteckningar rörande svenska regementernas historia (2. uppl.). Örebro: Lindh. sid. 319-324. Libris 1549756. https://runeberg.org/mjantreg/
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Västgöta-Dals regemente.Bilder & media
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
