Ytflytare

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2020-02)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Ytflytare kallas sådana föremål som flyter i vatten, till exempel barkbitar, grenar, löv. Under vissa förutsättningar kan ytflytare användas för att ge en ungefärlig uppfattning på flödet i ett vattendrag, öppet dike eller en kanal.

Vattenföringsmätningar med ytflytare

Krav på mätplatsen

Den valda sträckan ska vara rak, ha jämna tvärsektioner samt ha så få ytstörningar som möjligt.

Ytflytarens utseende

Ytflytaren bör ges en bredd av 3-5 cm och bör ha ett cirkulärt, kvadratiskt eller åttakantitigt tvärsnitt. För att minimera effekter av vinden, bör ytflytaren tyngas nertill, så att minst 90 % av ytflytarens volym hamnar under vattenytan.

Själva mätningen

Mätningen bör utföras mellan två tvärsektioner med ett visst avstånd mellan sig. Minimiavståndet bör vara ca 4 meter, varpå hela flytsträckan blir 12 meter. Sedan mäts tiden mellan tvärsektionerna medelst ett tidtagarur eller dylikt.

Utifrån kontinuitetsekvationen kan vattenföringen beräknas enligt följande:

q=C\cdot v_{y}\cdot A_{m}

där

q = Vattenföring (m³/s)

C = Empirisk reduktionsfaktor (-)

v_y = Ytflytarens medelhastighet (m/s)

A_m = Genomsnittlig våt tvärsnittsarea (m²)

Den empiriska reduktionsfaktorn

**Typiska värden på reduktionsfaktorn C**
Slänt och botten	q < 0,025 m³	0,0025 < q < 0,100 m³	q > 0,100 m³
Tämligen ojämna (steniga och krokiga)	0,54	0,61	0,63
Tämligen jämna (vanligt jorddike)	0,62	0,65	0,75
Mycket jämna (släta brotrummor o.dyl.)	0,70	0,68	0,80