Glitne
Glitne (norröna: Glitnir, ”den lysande”)[1] var i nordisk mytologi guden Forsetes boning i Asgård. ”Där är väggar och poster och stolpar av rött guld, och taket av silver”, skriver Snorre Sturlasson i Gylfaginning, kapitel 17.[2] I kapitel 32 av samma skrift berättas följande om Forsete: ”Han har en sal i himlen som heter Glitne, och alla som kommer dit med svåra tvister är förlikade när de beger sig därifrån. Det är den bästa domplatsen hos gudar och människor.”[3]
Glitne är den tionde av de gudasalar som beskrivs i Grímnismál:
|
|
Glitnir var symbolen för hur viktigt det är att diskutera hellre än att ta till våld.
Stjärnbilden Glitnir
Det är tolv himmelska gudaboningar som uppräknas i Grímnismál. Att dessa skulle motsvara de tolv stjärnbilderna i zodiaken är en hypotes som först framkastades av mytforskaren Finnur Magnússon, 1821, men senare vidareutvecklades av Sigurd Agrell. I de flesta fall gjorde Magnússon och Agrell samma tolkningar, men i några fall var de oeniga. Medan Magnússon trodde att Glitnir skulle motsvara Jungfruns stjärnbild kom Agrell fram till att Glitnir var identisk med Skorpionen. (Det var i stället Frejas boning i Folkvangr som enligt Agrell motsvarade Jungfrun.)[6][7]
Källor
- Den poetiska Eddan. (Finns i flera översättningar. Här har använts den av Björn Collinder, Forum, 1957.)
- Snorres Edda i översättning av Karl G. Johansson och Mats Malm, 1999. ISBN 91-7102-449-2
- ^ Finnur Jónsson och Sveinbjörn Egilsson, Lexicon Poeticum. Ordbog over det norsk-islandske skjaldesprog, København 1931. Uppslagsord: Glitnir
- ^ Johansson och Malms översättning (1999), sid 48.
- ^ Johansson och Malms översättning (1999), sid 56.
- ^ Grímnismál, strof 15.
- ^ Översättning av Björn Collinder, sid 62.
- ^ Finnur Magnússon, Den ældre Edda, 1821, Indledning
- ^ Sigurd Agrell, Senantik mysteriereligion och nordisk runmagi: en inledning i den nutida runologiens grundproblem, kapitel 3, Stockholm 1931.
